kottekort

Herregud, det låter vansinnigt, det som hänt mig idag O_o

Imorse åkte jag till tandläkaren, för det där med ståltråden. De tog en avgjutning för att beställa en ny, så ska jag sätta in den snart. Efteråt drog jag en sväng till Fässberg, för att hämta hem tavlan jag håller på med. Det känns nämligen mest bara joxigt att ha den där, och inte kunna arbeta på den hemma.
Idag var jag iskrudad min tomteluva som alltid, svart långkjol, och mammas röda vinterkappa med pälskrage. På väg från Fässberg passerar man ett flertal dagis, och jag gick längs vägen som går paralellt med ett av dem, men med ca: 100 meter gräsplan imellan. Från dagiset hör jag plötsligt glada tjut:
"Tomtemor! Titta, där är tomtemor!" "Hej Tomtemor!"
De sprang längs staketet och vinkade, så jag vinkade tillbaka. Jag svängde ner på nästa väg, som går alldeles intill staketet. Dit störtade några av ungarna.
"Tomtemor!" "Vad är du för nåt?"
"En konstnär" svarade jag, med tavlan i hand.
"Vad är ni för något?"
"Människor!" "Vi är barn!"
"Jaså, är ni snälla barn då?"
De nickade.
"Vad heter du?"
"Kotte"
De fnittrade.
"Vad heter ni då?"
De hade väldigt söta namn ^^
Så kom en störtvåg av ungar. Vi pratade om vad alla önskade sig, om vad tomten heter, m.m. En sprang och hämtade fröken, som tydligen hade startat det hela genom att kalla mig tomtemor :P
Sen var det dags att gå. De sprang längs staketet igen.
"Hejdå Tomtemor!" "Tomtemor!" "Hejdå nissen!" "Hejdå luriga nissen!"

En minut senare passerar jag nästa dagis. Där var inga ungar ute, men just som jag passerade strömmade några ut för att gå på utflykt.
"Titta, tomtemor!" utbrast dem.

Tjugo minuter senare klev jag på bussen.
"Hej tomten! Får vi några presenter?" frågade ungarna längst fram.