kottekort

Jag känner mig så hjärtlös.

Jag var ute på en lång kvällspromenad, igen, dessa börjar bli en vana... får abstinens utan dem.
På väg hemåt kommer ett par regnskurar. När jag väl når gatan jag bor på; vem kommer störtande om inte lilla Bambam?

Än en gång är hon utelåst från sin riktiga familj. Ute i regn och rusk.
Hon kastar sig ögonblickligen upp på mina axlar, och spinner förnöjt, i tron att hon ska få följa med mig in... men ack, allt jag kan göra är att stå där under trädet tills hon beslutar sig för att hoppa ner. Vilket hon tillslut gör, men då går hon mig hack i häl för att inte missa chansen att slinka in genom dörren.

Jag får gå ett par vändor, fram och tillbaka, tills hon tröttnat. Då störtar jag in, och hon följer snabbt efter, men dörren går igen framför nosen på henne. Där står hon, i fönstret bredvid dörren och jamar alldeles hjärtskärande... med äkta "Puss in boots"-ögon. Hon kommer hata mig imorn.
Jag önskar så innerligt du vore min, och att du kunde följa med in när det regnar :(