Tankar om valet, SD, politik...
Jag kan se problem med dagens invandrarpolitik. Dels när man ser på vilka man släpper in, och vilka man skickar tillbaka. När vi inte kan ge rätt stöd åt de som behöver det, eller rätt uppmuntran. Det finns stort utrymme för förbättring, men tyvärr är inget system någonsin perfekt, för alla människor är olika.
Man kan visst diskutera integrering och invandring utan att bli kallad för rasist. Jag pratar ofta om det, och har aldrig anklagats för att vara främlingsfientlig. Allt beror på hur man diskuterar det, och vad man anser vara lösningen. Jag ser inte den islamisering som många pratar om, den är totalt främmande för mig. Jag ser däremot att med religionsfrihet befriar sig folk från religion. De som lever med religionen som ett tvång, inte den som valt fritt och helthjärtat.
Jag tycker inte det är vettigt att kalla varje SD-röstare för rasist. Många pratar om att man lägger en röst på SD för att få upp invandringen på agendan. Helt logiskt, folk röstar ju på Piratpartiet för att lyfta fram frågan om FRA och nedladdning. Men jag tycker det finns en viss skillnad, när man ser på hur partierna är utformade. Hur deras frågor formuleras... SD kommer med rena påhitt, de ljuger, vrider och vänder på allt. Det gör alla partier i viss mån, men SD's program är rentav skrämmande. De talar om en rensning av kultur, svenskheten ska bevaras - vad som är svenskt bestämmer de förstås själva. Vi föder för få svenne-barn - lösning=mindre aborter. Högre bidrag till de invandrare som är beredda att flytta tillbaka hem igen. Först ville de stoppa utom-europeiska adoptioner, nu vill de bara ta bort bidraget för det. De vill bevara "kärnfamiljen"... ärligt talat, hur många sådana finns det kvar? Ska man också förbjuda skilsmässor, för att inte splittra barnfamiljerna?
Folk talar om att invandrarna är överrepresenterade inom brott. Som om deras invandrarbakgrund vore den enda gemensamma nämnaren... när det i själva verket handlar om saker som låg utbildning, att man står utanför samhället. Det är ju därför bra integrering behövs, för att den som är ny i Sverige ska ha en god chans att lära sig vårt språk och vår kultur. Inte för att ge upp sin egen identitet och kultur, bara förstå och respektera vår. Precis som vi behöver respektera de och deras ursprung.
Mångkultur berikar, åtminstone i mina ögon. Som om Sverige skulle tappa sin kultur till förmån för en islamastisk? Knappast. Och vårat samhälle är väl snarare amerikanskt än "svenskt". Vi har ju förstås kvar en hel del fina traditioner, men jag kan inte se att de försvinner... med midsommar, bastubad, kräftskivor, m.m. Jag ser snarare många entusiastiska invandrare som glatt tar del av de.
Jag blir också så vansinnigt trött på folk som kallar en "odemokratisk" och "gnällig" när man uttrycker sitt missnöje över SD. För i helvete, jag har aldrig sagt att jag inte accepterar eller respekterar att SD nu kommit in i riksdagen. Det betyder inte att jag måste tycka om det. När man hoppats och trott på ett resultat som sen blir något annat, om man som moderat hoppats på vinst när sossarna vinner istället - ska man då rycka på axlarna och återgå till morgonkaffet? Såklart får man vara missnöjd! Det är min demokratiska rätt att "gnälla" och ifrågasätta. Jag har inte skrikit rasist efter SDs partimedlemmar. Jag tycker de ska få chans att dela sina åsikter offentligt - hur ska vi annars kunna bemöta dem? Om vi vill peka ut deras väljare som onda är det klart att de inte vågar stå för sin röst. De skräms till tystnad, och talar inte om för någon vart rösten går. Då kan ingen föra en diskussion med dem, och förklara varför man anser att partiet har så väldigt galna åsikter.
Jag tar gärna diskussionen med SD:are, jag läser på ordentligt - deras partiprogram, riktig statistik, etc. Jag vill veta varför jag inte håller med dem, och kunna formulera detta sakligt för andra, utan att det blir pajkastning av det hela. Sen har jag svårt, väldigt svårt, att ha en SD-sympatisör till vän. Det drar inte jämt. Jag har vänner i alla möjliga partier annars, höger och vänster i Sverige står egentligen inte så väldigt långt ifrån varandra. SD är det första parti med åsikter som skrämmer mig... som ett extremt KD. För KD har jag inte så mycket till övers för heller - rättigheter till homosexuella är viktigt för mig. Men jag finner det lättare att diskutera med folk i andra partier. SD's politik håller liksom inte i sina sömmar, den har inget att komma med.
Det finns de som är större än jag... När de får höra att en vän röstat på SD vill de ta denne i handen och slå sig ner för att få reda på varför personen kände att det var rätt. Jag skulle inte palla, jag skulle bli så upprörd. Så ledsen. Besviken. Men bara för att jag på personligt plan inte klarar det tycker jag ändå det är superviktigt att man vågar tala om/med SD i stort för att ge svar på deras idéer. Jag önskar att partiledarna tagit fler debatter, men framför allt att media hade låtit dessa diskussioner få mer utrymme. Att man granskat partiet i tv, i tidningar, oftare och bättre. Man ifrågasatte ju alla de andra partierna friskt, men kritiken mot SD höll sig till största delen på internet, via bloggar och mindre artiklar.
SD vill leka martyrer. Det är alltid så synd om de. Och världen går under när en partimedlem attackeras. Ja, det är fullkomligt vidrigt och galet när någon blir misshandlad i politikens namn. Men det sker inte enbart hos SD-medlemmar. Det ger dock vatten på deras kvarn, då tidningarna bara har små notiser när angrepp mot SD:are sker, medan attacker mot andra partier ger stooora rubriker. Låt bli att slåss!
Jag skriker inte efter omval, åtminstone inte p.g.a SD. Däremot skulle det kunna vara en idé då så extremt få röster fick avgöra, och flera röstlappar ogiltligförklarades. Då vet man ju inte vad delar av befolkningen egentligen tyckte... Ett omval skulle knappast få SD ur riksdagen, folket har talat. Och större delen röstade inte på dem...
Hurra, demokratin fungerar!
Man kan visst diskutera integrering och invandring utan att bli kallad för rasist. Jag pratar ofta om det, och har aldrig anklagats för att vara främlingsfientlig. Allt beror på hur man diskuterar det, och vad man anser vara lösningen. Jag ser inte den islamisering som många pratar om, den är totalt främmande för mig. Jag ser däremot att med religionsfrihet befriar sig folk från religion. De som lever med religionen som ett tvång, inte den som valt fritt och helthjärtat.
Jag tycker inte det är vettigt att kalla varje SD-röstare för rasist. Många pratar om att man lägger en röst på SD för att få upp invandringen på agendan. Helt logiskt, folk röstar ju på Piratpartiet för att lyfta fram frågan om FRA och nedladdning. Men jag tycker det finns en viss skillnad, när man ser på hur partierna är utformade. Hur deras frågor formuleras... SD kommer med rena påhitt, de ljuger, vrider och vänder på allt. Det gör alla partier i viss mån, men SD's program är rentav skrämmande. De talar om en rensning av kultur, svenskheten ska bevaras - vad som är svenskt bestämmer de förstås själva. Vi föder för få svenne-barn - lösning=mindre aborter. Högre bidrag till de invandrare som är beredda att flytta tillbaka hem igen. Först ville de stoppa utom-europeiska adoptioner, nu vill de bara ta bort bidraget för det. De vill bevara "kärnfamiljen"... ärligt talat, hur många sådana finns det kvar? Ska man också förbjuda skilsmässor, för att inte splittra barnfamiljerna?
Folk talar om att invandrarna är överrepresenterade inom brott. Som om deras invandrarbakgrund vore den enda gemensamma nämnaren... när det i själva verket handlar om saker som låg utbildning, att man står utanför samhället. Det är ju därför bra integrering behövs, för att den som är ny i Sverige ska ha en god chans att lära sig vårt språk och vår kultur. Inte för att ge upp sin egen identitet och kultur, bara förstå och respektera vår. Precis som vi behöver respektera de och deras ursprung.
Mångkultur berikar, åtminstone i mina ögon. Som om Sverige skulle tappa sin kultur till förmån för en islamastisk? Knappast. Och vårat samhälle är väl snarare amerikanskt än "svenskt". Vi har ju förstås kvar en hel del fina traditioner, men jag kan inte se att de försvinner... med midsommar, bastubad, kräftskivor, m.m. Jag ser snarare många entusiastiska invandrare som glatt tar del av de.
Jag blir också så vansinnigt trött på folk som kallar en "odemokratisk" och "gnällig" när man uttrycker sitt missnöje över SD. För i helvete, jag har aldrig sagt att jag inte accepterar eller respekterar att SD nu kommit in i riksdagen. Det betyder inte att jag måste tycka om det. När man hoppats och trott på ett resultat som sen blir något annat, om man som moderat hoppats på vinst när sossarna vinner istället - ska man då rycka på axlarna och återgå till morgonkaffet? Såklart får man vara missnöjd! Det är min demokratiska rätt att "gnälla" och ifrågasätta. Jag har inte skrikit rasist efter SDs partimedlemmar. Jag tycker de ska få chans att dela sina åsikter offentligt - hur ska vi annars kunna bemöta dem? Om vi vill peka ut deras väljare som onda är det klart att de inte vågar stå för sin röst. De skräms till tystnad, och talar inte om för någon vart rösten går. Då kan ingen föra en diskussion med dem, och förklara varför man anser att partiet har så väldigt galna åsikter.
Jag tar gärna diskussionen med SD:are, jag läser på ordentligt - deras partiprogram, riktig statistik, etc. Jag vill veta varför jag inte håller med dem, och kunna formulera detta sakligt för andra, utan att det blir pajkastning av det hela. Sen har jag svårt, väldigt svårt, att ha en SD-sympatisör till vän. Det drar inte jämt. Jag har vänner i alla möjliga partier annars, höger och vänster i Sverige står egentligen inte så väldigt långt ifrån varandra. SD är det första parti med åsikter som skrämmer mig... som ett extremt KD. För KD har jag inte så mycket till övers för heller - rättigheter till homosexuella är viktigt för mig. Men jag finner det lättare att diskutera med folk i andra partier. SD's politik håller liksom inte i sina sömmar, den har inget att komma med.
Det finns de som är större än jag... När de får höra att en vän röstat på SD vill de ta denne i handen och slå sig ner för att få reda på varför personen kände att det var rätt. Jag skulle inte palla, jag skulle bli så upprörd. Så ledsen. Besviken. Men bara för att jag på personligt plan inte klarar det tycker jag ändå det är superviktigt att man vågar tala om/med SD i stort för att ge svar på deras idéer. Jag önskar att partiledarna tagit fler debatter, men framför allt att media hade låtit dessa diskussioner få mer utrymme. Att man granskat partiet i tv, i tidningar, oftare och bättre. Man ifrågasatte ju alla de andra partierna friskt, men kritiken mot SD höll sig till största delen på internet, via bloggar och mindre artiklar.
SD vill leka martyrer. Det är alltid så synd om de. Och världen går under när en partimedlem attackeras. Ja, det är fullkomligt vidrigt och galet när någon blir misshandlad i politikens namn. Men det sker inte enbart hos SD-medlemmar. Det ger dock vatten på deras kvarn, då tidningarna bara har små notiser när angrepp mot SD:are sker, medan attacker mot andra partier ger stooora rubriker. Låt bli att slåss!
Jag skriker inte efter omval, åtminstone inte p.g.a SD. Däremot skulle det kunna vara en idé då så extremt få röster fick avgöra, och flera röstlappar ogiltligförklarades. Då vet man ju inte vad delar av befolkningen egentligen tyckte... Ett omval skulle knappast få SD ur riksdagen, folket har talat. Och större delen röstade inte på dem...
Hurra, demokratin fungerar!
Reaktioner
Trackback
