Bullshit
Att SD skulle vilja hjälpa invandrare att integreras är ren bullshit. Åtminstone deras partiprogram talar om motsatsen:
Barn snappar snabbt upp ett nytt språk. Jobbigare för äldre, de måste kämpa mer. De vuxna har ju antagligen studerat sitt språk i hemlandet, lärt sig grammatik och sådant vettigt. Precis som vi gör med svenskan. Varför ska inte deras barn få göra detsamma? Ska vi förbjuda nyfikna "helsvenskar" att plugga arabiska också? Persiska?
SD kräver inte bara att invandrare ska anpassa sig. De verkar förvänta sig att de helt ska förkasta sitt förflutna, sin familj, sin gamla kultur. Varför måste de kasta bort sin egen, bara för att kunna respektera vår? Jag är fullt övertygad om att man kan ta del av båda, utan problem.
Och hur kan man döma ut en hel religion, så snabbt och lätt? Som om kristendomen är någon förebild, som om den är fläckfri. Som om det inte finns skrämmande, kristna fundamentalister, som förtrycker sina kvinnor och bränner böcker?
Aah, den här bloggen blir som terapi för mig nu, att ge utlopp för alla tankar som ploppar upp. Lovar att berätta om min vardag också :P Men detta är just nu en stor del av den ^^
Nej till arbetskraftsinvandring. Avskaffa instegsjobben för nyanlända invandrare. Svenska jobb ska gå till svenska medborgare.
Avskaffa modersmålsundervisningen vill de också. Helt och hållet. Vad är det som säger att man inte kan lära sig svenska, och bevara sitt gamla språk? Jag vet mååånga som lyckas, även i vuxen ålder. Och i skolan här har vi både svenska och engelska, plus ett tredje språk. Det berikar, man når ut till fler.Barn snappar snabbt upp ett nytt språk. Jobbigare för äldre, de måste kämpa mer. De vuxna har ju antagligen studerat sitt språk i hemlandet, lärt sig grammatik och sådant vettigt. Precis som vi gör med svenskan. Varför ska inte deras barn få göra detsamma? Ska vi förbjuda nyfikna "helsvenskar" att plugga arabiska också? Persiska?
SD kräver inte bara att invandrare ska anpassa sig. De verkar förvänta sig att de helt ska förkasta sitt förflutna, sin familj, sin gamla kultur. Varför måste de kasta bort sin egen, bara för att kunna respektera vår? Jag är fullt övertygad om att man kan ta del av båda, utan problem.
Och hur kan man döma ut en hel religion, så snabbt och lätt? Som om kristendomen är någon förebild, som om den är fläckfri. Som om det inte finns skrämmande, kristna fundamentalister, som förtrycker sina kvinnor och bränner böcker?
Aah, den här bloggen blir som terapi för mig nu, att ge utlopp för alla tankar som ploppar upp. Lovar att berätta om min vardag också :P Men detta är just nu en stor del av den ^^
Tankar om valet, SD, politik...
Jag kan se problem med dagens invandrarpolitik. Dels när man ser på vilka man släpper in, och vilka man skickar tillbaka. När vi inte kan ge rätt stöd åt de som behöver det, eller rätt uppmuntran. Det finns stort utrymme för förbättring, men tyvärr är inget system någonsin perfekt, för alla människor är olika.
Man kan visst diskutera integrering och invandring utan att bli kallad för rasist. Jag pratar ofta om det, och har aldrig anklagats för att vara främlingsfientlig. Allt beror på hur man diskuterar det, och vad man anser vara lösningen. Jag ser inte den islamisering som många pratar om, den är totalt främmande för mig. Jag ser däremot att med religionsfrihet befriar sig folk från religion. De som lever med religionen som ett tvång, inte den som valt fritt och helthjärtat.
Jag tycker inte det är vettigt att kalla varje SD-röstare för rasist. Många pratar om att man lägger en röst på SD för att få upp invandringen på agendan. Helt logiskt, folk röstar ju på Piratpartiet för att lyfta fram frågan om FRA och nedladdning. Men jag tycker det finns en viss skillnad, när man ser på hur partierna är utformade. Hur deras frågor formuleras... SD kommer med rena påhitt, de ljuger, vrider och vänder på allt. Det gör alla partier i viss mån, men SD's program är rentav skrämmande. De talar om en rensning av kultur, svenskheten ska bevaras - vad som är svenskt bestämmer de förstås själva. Vi föder för få svenne-barn - lösning=mindre aborter. Högre bidrag till de invandrare som är beredda att flytta tillbaka hem igen. Först ville de stoppa utom-europeiska adoptioner, nu vill de bara ta bort bidraget för det. De vill bevara "kärnfamiljen"... ärligt talat, hur många sådana finns det kvar? Ska man också förbjuda skilsmässor, för att inte splittra barnfamiljerna?
Folk talar om att invandrarna är överrepresenterade inom brott. Som om deras invandrarbakgrund vore den enda gemensamma nämnaren... när det i själva verket handlar om saker som låg utbildning, att man står utanför samhället. Det är ju därför bra integrering behövs, för att den som är ny i Sverige ska ha en god chans att lära sig vårt språk och vår kultur. Inte för att ge upp sin egen identitet och kultur, bara förstå och respektera vår. Precis som vi behöver respektera de och deras ursprung.
Mångkultur berikar, åtminstone i mina ögon. Som om Sverige skulle tappa sin kultur till förmån för en islamastisk? Knappast. Och vårat samhälle är väl snarare amerikanskt än "svenskt". Vi har ju förstås kvar en hel del fina traditioner, men jag kan inte se att de försvinner... med midsommar, bastubad, kräftskivor, m.m. Jag ser snarare många entusiastiska invandrare som glatt tar del av de.
Jag blir också så vansinnigt trött på folk som kallar en "odemokratisk" och "gnällig" när man uttrycker sitt missnöje över SD. För i helvete, jag har aldrig sagt att jag inte accepterar eller respekterar att SD nu kommit in i riksdagen. Det betyder inte att jag måste tycka om det. När man hoppats och trott på ett resultat som sen blir något annat, om man som moderat hoppats på vinst när sossarna vinner istället - ska man då rycka på axlarna och återgå till morgonkaffet? Såklart får man vara missnöjd! Det är min demokratiska rätt att "gnälla" och ifrågasätta. Jag har inte skrikit rasist efter SDs partimedlemmar. Jag tycker de ska få chans att dela sina åsikter offentligt - hur ska vi annars kunna bemöta dem? Om vi vill peka ut deras väljare som onda är det klart att de inte vågar stå för sin röst. De skräms till tystnad, och talar inte om för någon vart rösten går. Då kan ingen föra en diskussion med dem, och förklara varför man anser att partiet har så väldigt galna åsikter.
Jag tar gärna diskussionen med SD:are, jag läser på ordentligt - deras partiprogram, riktig statistik, etc. Jag vill veta varför jag inte håller med dem, och kunna formulera detta sakligt för andra, utan att det blir pajkastning av det hela. Sen har jag svårt, väldigt svårt, att ha en SD-sympatisör till vän. Det drar inte jämt. Jag har vänner i alla möjliga partier annars, höger och vänster i Sverige står egentligen inte så väldigt långt ifrån varandra. SD är det första parti med åsikter som skrämmer mig... som ett extremt KD. För KD har jag inte så mycket till övers för heller - rättigheter till homosexuella är viktigt för mig. Men jag finner det lättare att diskutera med folk i andra partier. SD's politik håller liksom inte i sina sömmar, den har inget att komma med.
Det finns de som är större än jag... När de får höra att en vän röstat på SD vill de ta denne i handen och slå sig ner för att få reda på varför personen kände att det var rätt. Jag skulle inte palla, jag skulle bli så upprörd. Så ledsen. Besviken. Men bara för att jag på personligt plan inte klarar det tycker jag ändå det är superviktigt att man vågar tala om/med SD i stort för att ge svar på deras idéer. Jag önskar att partiledarna tagit fler debatter, men framför allt att media hade låtit dessa diskussioner få mer utrymme. Att man granskat partiet i tv, i tidningar, oftare och bättre. Man ifrågasatte ju alla de andra partierna friskt, men kritiken mot SD höll sig till största delen på internet, via bloggar och mindre artiklar.
SD vill leka martyrer. Det är alltid så synd om de. Och världen går under när en partimedlem attackeras. Ja, det är fullkomligt vidrigt och galet när någon blir misshandlad i politikens namn. Men det sker inte enbart hos SD-medlemmar. Det ger dock vatten på deras kvarn, då tidningarna bara har små notiser när angrepp mot SD:are sker, medan attacker mot andra partier ger stooora rubriker. Låt bli att slåss!
Jag skriker inte efter omval, åtminstone inte p.g.a SD. Däremot skulle det kunna vara en idé då så extremt få röster fick avgöra, och flera röstlappar ogiltligförklarades. Då vet man ju inte vad delar av befolkningen egentligen tyckte... Ett omval skulle knappast få SD ur riksdagen, folket har talat. Och större delen röstade inte på dem...
Hurra, demokratin fungerar!
Man kan visst diskutera integrering och invandring utan att bli kallad för rasist. Jag pratar ofta om det, och har aldrig anklagats för att vara främlingsfientlig. Allt beror på hur man diskuterar det, och vad man anser vara lösningen. Jag ser inte den islamisering som många pratar om, den är totalt främmande för mig. Jag ser däremot att med religionsfrihet befriar sig folk från religion. De som lever med religionen som ett tvång, inte den som valt fritt och helthjärtat.
Jag tycker inte det är vettigt att kalla varje SD-röstare för rasist. Många pratar om att man lägger en röst på SD för att få upp invandringen på agendan. Helt logiskt, folk röstar ju på Piratpartiet för att lyfta fram frågan om FRA och nedladdning. Men jag tycker det finns en viss skillnad, när man ser på hur partierna är utformade. Hur deras frågor formuleras... SD kommer med rena påhitt, de ljuger, vrider och vänder på allt. Det gör alla partier i viss mån, men SD's program är rentav skrämmande. De talar om en rensning av kultur, svenskheten ska bevaras - vad som är svenskt bestämmer de förstås själva. Vi föder för få svenne-barn - lösning=mindre aborter. Högre bidrag till de invandrare som är beredda att flytta tillbaka hem igen. Först ville de stoppa utom-europeiska adoptioner, nu vill de bara ta bort bidraget för det. De vill bevara "kärnfamiljen"... ärligt talat, hur många sådana finns det kvar? Ska man också förbjuda skilsmässor, för att inte splittra barnfamiljerna?
Folk talar om att invandrarna är överrepresenterade inom brott. Som om deras invandrarbakgrund vore den enda gemensamma nämnaren... när det i själva verket handlar om saker som låg utbildning, att man står utanför samhället. Det är ju därför bra integrering behövs, för att den som är ny i Sverige ska ha en god chans att lära sig vårt språk och vår kultur. Inte för att ge upp sin egen identitet och kultur, bara förstå och respektera vår. Precis som vi behöver respektera de och deras ursprung.
Mångkultur berikar, åtminstone i mina ögon. Som om Sverige skulle tappa sin kultur till förmån för en islamastisk? Knappast. Och vårat samhälle är väl snarare amerikanskt än "svenskt". Vi har ju förstås kvar en hel del fina traditioner, men jag kan inte se att de försvinner... med midsommar, bastubad, kräftskivor, m.m. Jag ser snarare många entusiastiska invandrare som glatt tar del av de.
Jag blir också så vansinnigt trött på folk som kallar en "odemokratisk" och "gnällig" när man uttrycker sitt missnöje över SD. För i helvete, jag har aldrig sagt att jag inte accepterar eller respekterar att SD nu kommit in i riksdagen. Det betyder inte att jag måste tycka om det. När man hoppats och trott på ett resultat som sen blir något annat, om man som moderat hoppats på vinst när sossarna vinner istället - ska man då rycka på axlarna och återgå till morgonkaffet? Såklart får man vara missnöjd! Det är min demokratiska rätt att "gnälla" och ifrågasätta. Jag har inte skrikit rasist efter SDs partimedlemmar. Jag tycker de ska få chans att dela sina åsikter offentligt - hur ska vi annars kunna bemöta dem? Om vi vill peka ut deras väljare som onda är det klart att de inte vågar stå för sin röst. De skräms till tystnad, och talar inte om för någon vart rösten går. Då kan ingen föra en diskussion med dem, och förklara varför man anser att partiet har så väldigt galna åsikter.
Jag tar gärna diskussionen med SD:are, jag läser på ordentligt - deras partiprogram, riktig statistik, etc. Jag vill veta varför jag inte håller med dem, och kunna formulera detta sakligt för andra, utan att det blir pajkastning av det hela. Sen har jag svårt, väldigt svårt, att ha en SD-sympatisör till vän. Det drar inte jämt. Jag har vänner i alla möjliga partier annars, höger och vänster i Sverige står egentligen inte så väldigt långt ifrån varandra. SD är det första parti med åsikter som skrämmer mig... som ett extremt KD. För KD har jag inte så mycket till övers för heller - rättigheter till homosexuella är viktigt för mig. Men jag finner det lättare att diskutera med folk i andra partier. SD's politik håller liksom inte i sina sömmar, den har inget att komma med.
Det finns de som är större än jag... När de får höra att en vän röstat på SD vill de ta denne i handen och slå sig ner för att få reda på varför personen kände att det var rätt. Jag skulle inte palla, jag skulle bli så upprörd. Så ledsen. Besviken. Men bara för att jag på personligt plan inte klarar det tycker jag ändå det är superviktigt att man vågar tala om/med SD i stort för att ge svar på deras idéer. Jag önskar att partiledarna tagit fler debatter, men framför allt att media hade låtit dessa diskussioner få mer utrymme. Att man granskat partiet i tv, i tidningar, oftare och bättre. Man ifrågasatte ju alla de andra partierna friskt, men kritiken mot SD höll sig till största delen på internet, via bloggar och mindre artiklar.
SD vill leka martyrer. Det är alltid så synd om de. Och världen går under när en partimedlem attackeras. Ja, det är fullkomligt vidrigt och galet när någon blir misshandlad i politikens namn. Men det sker inte enbart hos SD-medlemmar. Det ger dock vatten på deras kvarn, då tidningarna bara har små notiser när angrepp mot SD:are sker, medan attacker mot andra partier ger stooora rubriker. Låt bli att slåss!
Jag skriker inte efter omval, åtminstone inte p.g.a SD. Däremot skulle det kunna vara en idé då så extremt få röster fick avgöra, och flera röstlappar ogiltligförklarades. Då vet man ju inte vad delar av befolkningen egentligen tyckte... Ett omval skulle knappast få SD ur riksdagen, folket har talat. Och större delen röstade inte på dem...
Hurra, demokratin fungerar!
WTF, Tommy Lindström?
Vad är det du sitter och säger, karl?
I kvällens program av Efterlyst tog de upp Fredrick Federlays misshandel. Han blev påhoppad på gatan. Jag är inget fan av Federley, är neutral och måttligt intresserad, men tycker det är helt åt helvete fel att han blivit misshandlad... mer än en gång. Det är fel oavsett vem man är, vilket politiskt parti man än tillhör. SD, C eller MP, spelar ingen roll. Eller vem man ligger med, för den delen.
Så sitter Tommy, som ersatt Leif på TV3, och uttalar sig om fallet. De talar om att man som politiker och öppet gay ändå får räkna med såna här överfall... Tommy kläcker då ur sig följande:
"Ja eller också ska han då lära sig, och få gå i nån slags skola och lära sig, hur han rör sig på gator och torg utan att vara för provokativ, eller kontroversiell eller uppseendeväckande."
Qu'est-ce que fuck?!
Så det är alltså Fredricks eget fel att han blir påhoppad? Det är inte samhället, som fött idén att det inte är okej att sticka ut? Alla måste skala av sig sina egenheter, bli en grå massa, för att undvika att provocera andra?
Ingen jävel har rätt att ta till våld för att de stör sig på någon annan. Spelar ingen roll vad den personen klär sig i, eller hur "fjolligt" han för sig, eller vem han går hand i hand med. Precis lika lite som någon har rätt att våldta en tjej som klär sig utmanande... Varför är hon klädd som en slampa från första början? Kanske för att samhället kräver det av henne, för det är vad hon tror är ett måste för att man som tjej ska bli accepterad och få killar?
GAAAAH!!
Tänk på vad du har för roll, Tommy. Tänk på vad du häver ur dig i TV egentligen... Yttrandefrihet, ja, men snudd på hets mot folkgrupp, säger jag!
- Bögar, ni måste tona ner, folk blir upprörda förstår ni. Sluta fjolla, annars blir ni misshandlade, och det förstår man ju att folk vill slå er när ni beter er på det viset - skyll er själva!
Eller?
I kvällens program av Efterlyst tog de upp Fredrick Federlays misshandel. Han blev påhoppad på gatan. Jag är inget fan av Federley, är neutral och måttligt intresserad, men tycker det är helt åt helvete fel att han blivit misshandlad... mer än en gång. Det är fel oavsett vem man är, vilket politiskt parti man än tillhör. SD, C eller MP, spelar ingen roll. Eller vem man ligger med, för den delen.
Så sitter Tommy, som ersatt Leif på TV3, och uttalar sig om fallet. De talar om att man som politiker och öppet gay ändå får räkna med såna här överfall... Tommy kläcker då ur sig följande:
"Ja eller också ska han då lära sig, och få gå i nån slags skola och lära sig, hur han rör sig på gator och torg utan att vara för provokativ, eller kontroversiell eller uppseendeväckande."
Qu'est-ce que fuck?!
Så det är alltså Fredricks eget fel att han blir påhoppad? Det är inte samhället, som fött idén att det inte är okej att sticka ut? Alla måste skala av sig sina egenheter, bli en grå massa, för att undvika att provocera andra?
Ingen jävel har rätt att ta till våld för att de stör sig på någon annan. Spelar ingen roll vad den personen klär sig i, eller hur "fjolligt" han för sig, eller vem han går hand i hand med. Precis lika lite som någon har rätt att våldta en tjej som klär sig utmanande... Varför är hon klädd som en slampa från första början? Kanske för att samhället kräver det av henne, för det är vad hon tror är ett måste för att man som tjej ska bli accepterad och få killar?
GAAAAH!!
Tänk på vad du har för roll, Tommy. Tänk på vad du häver ur dig i TV egentligen... Yttrandefrihet, ja, men snudd på hets mot folkgrupp, säger jag!
- Bögar, ni måste tona ner, folk blir upprörda förstår ni. Sluta fjolla, annars blir ni misshandlade, och det förstår man ju att folk vill slå er när ni beter er på det viset - skyll er själva!
Eller?
Uppmuntran
De här killarna är något av det bästa som finns. Fabian och Pelle, från Gycklargruppen TRiX.
Mångkultur och mångsexualitet FTW!
Super duper dunderhelg!
Här sitter jag och chillar i Trixarnas lokal i Västerås. Det har varit kulturnattshelg, och idag är det degig söndag. Jag o Melli åker inte hem förrän imorgon, så vi har en hel dags chill. Det har varit fantastiskt hittills, och lär inte bli sämre... om än inte lika festligt.
Och ni som är över 18 och inte förtidsröstat - dra och rösta! Gör din röst hörd!
Och ni som är över 18 och inte förtidsröstat - dra och rösta! Gör din röst hörd!
Ah, life...
Håhåjaja.
Så har sommaren i stort sett passerat, och jag fick inte ens vara med om hälften av den :P Men jag fick å andra sidan uppleva Nya Zeeland den tiden, och det skulle jag inte byta ut mot några soldagar här inte.
Medeltidsdagar, och medeltidsveckan, har kommit och gått. Det var otroligt kul och fint som vanligt. Men också tungt, då gyckargruppen Jauvet la ner efter 14 års ihärdigt gycklande. De har förvisso inte gått under jorden, men det är ändå slutet av en era.
Jag kände mig oerhört hedrad då jag, på beställning av Jauvetkillarnas tjejer, fick göra ett porträtt åt respektive Jauvetare som tjejerna överräckte sista kvällen. Två skulle ha samma, men jag hann bara göra en, så det återstår en bild. Försöker få till det nu, men så bestämde sig den stationära datorn här hemma för att lägga ner. Det är den jag brukar sitta framför när jag målar av bilder... hoppas jag kan få till samma bild på laptopen >.<
Nu närmar sig också valet med stormsteg. Jag tycker det är för mycket cirkus av det hela, och jag är så hjärtligt trött på hur partierna vill smutskasta varandra. "Det här har de gjort fel, det här gör de fel, det här ska vi göra för att rätta till deras idiotiska tilltag" - säger de... Jag bryr mig inte, jag vill bara höra: "Såhär ser det ut, och det funkar inte. Såhär vill vi ha det, det här är våra förslag."
Jag kan varmt tipsa om Magnus Betnérs fantastiska blogginlägg, där han systematiskt bryter ner Sverigedemokraternas partiprogram. Jättebra för den som funderar att rösta på dem, och kan få se deras lögner målas upp. Också bra för den som vill ha lite kött på benen när det kommer till att diskutera med SD:are och andra sympatisörer.
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-1/
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-2/
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-3/
http://www.magnusbetner.com/2010/05/sverigedemokraterna-del-4-2/
http://www.magnusbetner.com/2010/06/sverigedemokraterna-del-5/
Hade varit intressant att se samma vassa, pålästa kritik mot övriga partier... och se hur ärliga de är ^^
Så har sommaren i stort sett passerat, och jag fick inte ens vara med om hälften av den :P Men jag fick å andra sidan uppleva Nya Zeeland den tiden, och det skulle jag inte byta ut mot några soldagar här inte.
Medeltidsdagar, och medeltidsveckan, har kommit och gått. Det var otroligt kul och fint som vanligt. Men också tungt, då gyckargruppen Jauvet la ner efter 14 års ihärdigt gycklande. De har förvisso inte gått under jorden, men det är ändå slutet av en era.
Jag kände mig oerhört hedrad då jag, på beställning av Jauvetkillarnas tjejer, fick göra ett porträtt åt respektive Jauvetare som tjejerna överräckte sista kvällen. Två skulle ha samma, men jag hann bara göra en, så det återstår en bild. Försöker få till det nu, men så bestämde sig den stationära datorn här hemma för att lägga ner. Det är den jag brukar sitta framför när jag målar av bilder... hoppas jag kan få till samma bild på laptopen >.<
Nu närmar sig också valet med stormsteg. Jag tycker det är för mycket cirkus av det hela, och jag är så hjärtligt trött på hur partierna vill smutskasta varandra. "Det här har de gjort fel, det här gör de fel, det här ska vi göra för att rätta till deras idiotiska tilltag" - säger de... Jag bryr mig inte, jag vill bara höra: "Såhär ser det ut, och det funkar inte. Såhär vill vi ha det, det här är våra förslag."
Jag kan varmt tipsa om Magnus Betnérs fantastiska blogginlägg, där han systematiskt bryter ner Sverigedemokraternas partiprogram. Jättebra för den som funderar att rösta på dem, och kan få se deras lögner målas upp. Också bra för den som vill ha lite kött på benen när det kommer till att diskutera med SD:are och andra sympatisörer.
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-1/
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-2/
http://www.magnusbetner.com/2010/04/sverigedemokraterna-del-3/
http://www.magnusbetner.com/2010/05/sverigedemokraterna-del-4-2/
http://www.magnusbetner.com/2010/06/sverigedemokraterna-del-5/
Hade varit intressant att se samma vassa, pålästa kritik mot övriga partier... och se hur ärliga de är ^^
Kotte is back home!
Ja, nu har jag ju varit hemma i snart två veckor... Man kommer snabbt in i hemmalivet igen, här är ju allt bekant. Resan känns som en avlägsen dröm. Jag skriver kanske lite om den här, men för mer ingående tipsar jag igen om: http://kottekort.blogg.se/nz
Förra helgen spenderade jag i Kungälv, då det var Medeltidsdagar uppe på fästningen. Det var jätteroligt, som vanligt, med undantag för att detta är gycklargruppen Jauvets sista år :( Medeltidsveckan i Visby blir deras sista evenemang, och jag vet redan nu att jag kommer gråta otröstligt den sista kvällen... Men kommer förhoppningsvis kunna rycka upp mig igen :P
Den 7:e går färjan till Visby, innan dess är det mycket som ska hinnas med. Hoppas alla har en riktigt fin sommar, oavsett väderförhållanden ^^
Förra helgen spenderade jag i Kungälv, då det var Medeltidsdagar uppe på fästningen. Det var jätteroligt, som vanligt, med undantag för att detta är gycklargruppen Jauvets sista år :( Medeltidsveckan i Visby blir deras sista evenemang, och jag vet redan nu att jag kommer gråta otröstligt den sista kvällen... Men kommer förhoppningsvis kunna rycka upp mig igen :P
Den 7:e går färjan till Visby, innan dess är det mycket som ska hinnas med. Hoppas alla har en riktigt fin sommar, oavsett väderförhållanden ^^
Ångest och lycka
Pendlar mellan lycka över tanken att äntligen komma iväg på min resa, men ångest över att lämna allt som är bekant och älskat för att ge mig ut på okända hav. Jag hoppas verkligen att jag finner mig till rätta där nere. Sålänge resan går bra tror jag inte att det kommer kännas så jobbigt. Ska tillbringa 25 timmar på flyg. Yay. När jag väl är framme kommer det bli folkmusikfestival, det borde nog få mig på glada tankar ^^
Den här krabaten tar det hemskt mycket emot att lämna hemma. Hans namn är Mr Huggles, och han är min äldsta vän. Han har följt med mig nästan överallt, på längre resor, men den här gången kommer han inte med. Jag är så rädd att han ska komma bort på vägen, när jag far runt över Nya Zeeland, och det skulle smärta mig mer än att lämna honom kvar i Sverige. Så han får vara med sin familj den här gången, och förstår förhoppningsvis varför jag valt att inte ta med honom. Självklart tar jag inte med någon annan heller, det vore inte rättvist. Däremot tänkte jag skaffa en ny följeslagare att ha just på min resa där nere, bättre ha en lokal figur som kan området.
Älskade Mr Huggles, jag lovar att du får följa med till Nya Zeeland om jag åker dit igen någon dag - när resan är lite mer planerad. Ska sända några vykort till dig <3
FÖR ER SOM VILL LÄSA MIN BLOGG UNDER RESAN, SÖK ER TILL FÖLJANDE ADRESS: HTTP://WWW.KOTTEKORT.BLOGG.SE/NZ
(kanske publicerar samma inlägg här också, inte bestämt ännu, men sök er dit iaf ;) )
Den här krabaten tar det hemskt mycket emot att lämna hemma. Hans namn är Mr Huggles, och han är min äldsta vän. Han har följt med mig nästan överallt, på längre resor, men den här gången kommer han inte med. Jag är så rädd att han ska komma bort på vägen, när jag far runt över Nya Zeeland, och det skulle smärta mig mer än att lämna honom kvar i Sverige. Så han får vara med sin familj den här gången, och förstår förhoppningsvis varför jag valt att inte ta med honom. Självklart tar jag inte med någon annan heller, det vore inte rättvist. Däremot tänkte jag skaffa en ny följeslagare att ha just på min resa där nere, bättre ha en lokal figur som kan området.
Älskade Mr Huggles, jag lovar att du får följa med till Nya Zeeland om jag åker dit igen någon dag - när resan är lite mer planerad. Ska sända några vykort till dig <3
FÖR ER SOM VILL LÄSA MIN BLOGG UNDER RESAN, SÖK ER TILL FÖLJANDE ADRESS: HTTP://WWW.KOTTEKORT.BLOGG.SE/NZ
(kanske publicerar samma inlägg här också, inte bestämt ännu, men sök er dit iaf ;) )
Sound of Muuusiiiic
Tillägnat min älskade mor. För att hon är fin och underbar, för att hon älskar Buddy Hollys röst... och min :)
http://www.zshare.net/audio/71463669b6125622/
Håller på att spela in en massa sånger (som länken) till föräldrarna, för annars får jag inte sticka iväg till andra sidan jorden :P Så jag lämnar de musik, kanske lägger upp mer här om ni också skulle börja sakna min röst XD
Idag var jag på ett sista scoutmöte innan jag far, och sa hejdå till mina små scouter. De var inte så många där, och när mötet väl var slut sprang de som vanligt till dörren och försvann utan ett riktigt farväl. Men så är det alltid, bara det att den här gången ses vi inte igen förrän till hösten X)
Piglet är ett busfrö, man vet aldrig var man har honom
http://www.zshare.net/audio/71463669b6125622/
Håller på att spela in en massa sånger (som länken) till föräldrarna, för annars får jag inte sticka iväg till andra sidan jorden :P Så jag lämnar de musik, kanske lägger upp mer här om ni också skulle börja sakna min röst XD
Idag var jag på ett sista scoutmöte innan jag far, och sa hejdå till mina små scouter. De var inte så många där, och när mötet väl var slut sprang de som vanligt till dörren och försvann utan ett riktigt farväl. Men så är det alltid, bara det att den här gången ses vi inte igen förrän till hösten X)
Piglet är ett busfrö, man vet aldrig var man har honom
Kärlek <3
Jag vill bara säga att jag verkligen älskar min familj, vansinnigt mycket. Jag kommer sakna de så det gör ont medan jag är borta, men jag hoppas att alla parter kan stå ut med separationen ;)
Särskilt glad är jag över mina föräldrar, som hjälpt mig med så mycket för att jag ska kunna komma iväg. Det hade nästan varit omöjligt utan er ^^
Mina vänner älskar jag så väldigt mycket också. Men förhoppningsvis ska jag hitta många nya, och förhoppningsvis några man kan komma riktigt nära... Det är ju visserligen jobbigt det med, om de är boende på Nya Zeeland, då är det så hemskt att åka så långt ifrån dem när jag väl vänder hemåt :P
Jag pendlar mellan glad upphetsning, och bitter ångest... Ångest för att jag kastar mig ut på okänt hav, men det innebär också spänning... Jag känner mig inte redo, men jag kommer inte bli mer redo! Jag kommer inte ändra mig, det ska bli av, jag ska dit och ge det alla världens chanser. Skulle det inte funka kan jag vända hemåt, men jag ska säkert få det att fungera på ett eller annat sätt.
Något av det tråkigaste kommer vara att sakna måleriet... Jag får säkert chansen att måla nån gång, men jag har inget sådant material med mig. Tänkte bara ha ett ritblock med lite pennor, mer är inte praktiskt. Största drömmen vore att hamna på ett ställe där jag har tillgång till en ateljé, och kan få chans att måla naturen. En chans att lära mig måla vyer/scener/bakgrunder ordentligt. Och vilket motiv är vackrare än de storslagna bergen och dalarna?
Det är en berg- och dalbana av känslor och tankar. Att få skriva av mig lite här känns bra.
Nej, nu ska jag fortsätta med plockandet och fixandet ^^
(ni som smyger och läser här inne får gärna lämna en kommentar, jag gillar att läsa vad andra tycker också XD )
Särskilt glad är jag över mina föräldrar, som hjälpt mig med så mycket för att jag ska kunna komma iväg. Det hade nästan varit omöjligt utan er ^^
Mina vänner älskar jag så väldigt mycket också. Men förhoppningsvis ska jag hitta många nya, och förhoppningsvis några man kan komma riktigt nära... Det är ju visserligen jobbigt det med, om de är boende på Nya Zeeland, då är det så hemskt att åka så långt ifrån dem när jag väl vänder hemåt :P
Jag pendlar mellan glad upphetsning, och bitter ångest... Ångest för att jag kastar mig ut på okänt hav, men det innebär också spänning... Jag känner mig inte redo, men jag kommer inte bli mer redo! Jag kommer inte ändra mig, det ska bli av, jag ska dit och ge det alla världens chanser. Skulle det inte funka kan jag vända hemåt, men jag ska säkert få det att fungera på ett eller annat sätt.
Något av det tråkigaste kommer vara att sakna måleriet... Jag får säkert chansen att måla nån gång, men jag har inget sådant material med mig. Tänkte bara ha ett ritblock med lite pennor, mer är inte praktiskt. Största drömmen vore att hamna på ett ställe där jag har tillgång till en ateljé, och kan få chans att måla naturen. En chans att lära mig måla vyer/scener/bakgrunder ordentligt. Och vilket motiv är vackrare än de storslagna bergen och dalarna?
Det är en berg- och dalbana av känslor och tankar. Att få skriva av mig lite här känns bra.
Nej, nu ska jag fortsätta med plockandet och fixandet ^^
(ni som smyger och läser här inne får gärna lämna en kommentar, jag gillar att läsa vad andra tycker också XD )
stress, Stress, STRESS!
Bråttom, bråttom. Skynda dig, skynda dig, annars så missar du tåget. Då tar vi bussen! - Nån sång/ramsa som Björne och Snigel hade... Varför minns man sånt, men inte svåra matematiska ekvationer?
Hursom, hursom. Segade en stund på morgonen idag, eller blev snarare sittande framför datorn. Wwoof (worldwide opportunities of organic farming) är en organisation jag gått med i där man får volontärjobba på ekologiska bondgårdar. Jag satt och skummade igenom presentationer av olika gårdar i Auckland-området. Det finns så många fina platser och människor, jag hoppas att de är så bra som de låter ^^ Och att de kan ta emot mig när jag väl ansöker.
Efter att ha skummat igenom några sidor, och markerat gårdar som var av intresse, tog jag mig i kragen och for ner på stan. Första anhalten var banken där jag satte in kontanter jag fått i present. En påse full med pengar är också bra o ha, men det tycker inte bankerna. Jag fick med mig papprullar hem att fylla, men självklart var enkronors-rullarna slut... skulle komma fler imorn, får skaffa några då. Räknade iallafall ihop vad jag hade, och det blev 640 kr - varav 350 i enkronor. Väger fläsk!
Andra anhalten var Skatteverket. Där var det en väldig massa folk, och jag hörde nån i personalen säga att måndagar mitt på dagen är den stressigaste tiden på hela veckan. När jag kom in och fick nummerlapp stod A338 i tur. Själv hade jag A366, så det blev en stunds väntan. Nu är jag stolt(?) ägare av ett nationellt ID... och enligt det heter jag "Ann-Charlotte Kotte Olga L Träff". Louise fick tydligen inte stå med, namnet blev väl för långt när jag la till Kotte som namn. Men jag väljer faktiskt att tro att jag numera heter L, kanske efter den intelligenta gossen i Death Note (har ni inte läst eller sett Death Note? Gör det!). Han är ju så otroligt... bra! Så udda, överintelligent, ennerverande, snygg, och bra! Åtminstone i mangan/animen, filmen blir inte samma sak :P
Ain't he cute?
Anywho... Jag kilade in i Nordstan, och in på The Phone House för att fråga om de kunde se om min mobil är operatörslåst eller ej. Det skulle den absolut inte vara svarade de, och jag väljer att tro dem ^^ Får väl låsa upp den på NZ om de skulle ha fel, men varför skulle det stå fel i uppgifterna? Nä, det tänker jag inte bekymra mig mer för...
Sedan drog jag vidare in i sportbutikerna för att hitta någon bra väska. Insåg att det är "Duffelbags" jag är ute efter, bag-väskor med handtag/remmar som fungerar som ryggsäck ^^ Den jag tillslut valde rymmer 90 liter, och ska förhoppningsvis räcka. Annars får det bli en riktig monsterväska, och hur ska jag orka bära det? :P Väntar på att få höra mammas dom också... Hoppas slippa byta och ha det ur världen istället ;P
On a different note: allt detta tjat om Haiti?! Inte katastrofen i sig, den är hemsk och kommer skrivas om länge.. med rätta. Däremot allt tjafs om "Var finns hjälpen"? WTF people! Det har inte ens gått en vecka typ, och de sänder dit folk hela tiden! Folk skänker pengar! Hur ska ännu fler komma dit för att ge hjälp? Var ska de hålla till? Ge räddningsfolket en chans att mobilisera sig! Herregud, klart det finns folk i beredskap i vårt moderna samhälle, men till en gräns! Det sitter ingen och väntar på katastrofer som dessa, spänt förberedd när det plötsligt händer: "En katastrof! Fort! På med ryggsäcken, nu drar vi!"
De är väl också människor, och måste ha en chans att förbereda sig?
De första dagarna var det flera timmars kö/väntan för flygplan att få landa på flygplatsen i Haiti. De här människorna ska också ha mat och vatten, utöver den svältande, sårade befolkningen. Det är ett totalt raserat land, det är väl klart att det tar tid att ta sig fram?
Det är först i efterhand man kommer kunna se hur allt gått till, hur allt slutat. Kunde fler grävts fram ur rasmassorna, eller är det redan mirakulöst många som klarat sig? Återstår att se...
Vad jag känner just nu, angående räddningshjälp, är inte att sända dit fler. Däremot sända ut fler, av befolkningen - de riktigt sårade måste få komma till riktiga sjukhus där de kan få riktig vård. Det underlättar för de som är kvar, och fler kan räddas. Men nej, landgränserna överallt är hårt bevakade och det går inte att låta folk passera in och ut hursomhelst. Blä.
Kanske ska försöka få något mer gjort? Åtminstonde plocka bland filerna på datorn om jag nu tänker hänga här... får skriva mer senare, om jag kommer på någonting vettigt ^^
Smäller upp en målning i alla fall, som jag glömt lägga upp. Jennifer fick den här som födelsedagspresent, har lärt mig måla eld med akryl ^_^
Allvarligt talat så var nog detta det bästa med hela sommaren. Punkt.
Just den där veckan, just den där kvällen, just den där eldhshowen, just de här killarna, just det här momentet... Det är bara så: Ja!
Hursom, hursom. Segade en stund på morgonen idag, eller blev snarare sittande framför datorn. Wwoof (worldwide opportunities of organic farming) är en organisation jag gått med i där man får volontärjobba på ekologiska bondgårdar. Jag satt och skummade igenom presentationer av olika gårdar i Auckland-området. Det finns så många fina platser och människor, jag hoppas att de är så bra som de låter ^^ Och att de kan ta emot mig när jag väl ansöker.
Efter att ha skummat igenom några sidor, och markerat gårdar som var av intresse, tog jag mig i kragen och for ner på stan. Första anhalten var banken där jag satte in kontanter jag fått i present. En påse full med pengar är också bra o ha, men det tycker inte bankerna. Jag fick med mig papprullar hem att fylla, men självklart var enkronors-rullarna slut... skulle komma fler imorn, får skaffa några då. Räknade iallafall ihop vad jag hade, och det blev 640 kr - varav 350 i enkronor. Väger fläsk!
Andra anhalten var Skatteverket. Där var det en väldig massa folk, och jag hörde nån i personalen säga att måndagar mitt på dagen är den stressigaste tiden på hela veckan. När jag kom in och fick nummerlapp stod A338 i tur. Själv hade jag A366, så det blev en stunds väntan. Nu är jag stolt(?) ägare av ett nationellt ID... och enligt det heter jag "Ann-Charlotte Kotte Olga L Träff". Louise fick tydligen inte stå med, namnet blev väl för långt när jag la till Kotte som namn. Men jag väljer faktiskt att tro att jag numera heter L, kanske efter den intelligenta gossen i Death Note (har ni inte läst eller sett Death Note? Gör det!). Han är ju så otroligt... bra! Så udda, överintelligent, ennerverande, snygg, och bra! Åtminstone i mangan/animen, filmen blir inte samma sak :P
Ain't he cute?
Anywho... Jag kilade in i Nordstan, och in på The Phone House för att fråga om de kunde se om min mobil är operatörslåst eller ej. Det skulle den absolut inte vara svarade de, och jag väljer att tro dem ^^ Får väl låsa upp den på NZ om de skulle ha fel, men varför skulle det stå fel i uppgifterna? Nä, det tänker jag inte bekymra mig mer för...
Sedan drog jag vidare in i sportbutikerna för att hitta någon bra väska. Insåg att det är "Duffelbags" jag är ute efter, bag-väskor med handtag/remmar som fungerar som ryggsäck ^^ Den jag tillslut valde rymmer 90 liter, och ska förhoppningsvis räcka. Annars får det bli en riktig monsterväska, och hur ska jag orka bära det? :P Väntar på att få höra mammas dom också... Hoppas slippa byta och ha det ur världen istället ;P
On a different note: allt detta tjat om Haiti?! Inte katastrofen i sig, den är hemsk och kommer skrivas om länge.. med rätta. Däremot allt tjafs om "Var finns hjälpen"? WTF people! Det har inte ens gått en vecka typ, och de sänder dit folk hela tiden! Folk skänker pengar! Hur ska ännu fler komma dit för att ge hjälp? Var ska de hålla till? Ge räddningsfolket en chans att mobilisera sig! Herregud, klart det finns folk i beredskap i vårt moderna samhälle, men till en gräns! Det sitter ingen och väntar på katastrofer som dessa, spänt förberedd när det plötsligt händer: "En katastrof! Fort! På med ryggsäcken, nu drar vi!"
De är väl också människor, och måste ha en chans att förbereda sig?
De första dagarna var det flera timmars kö/väntan för flygplan att få landa på flygplatsen i Haiti. De här människorna ska också ha mat och vatten, utöver den svältande, sårade befolkningen. Det är ett totalt raserat land, det är väl klart att det tar tid att ta sig fram?
Det är först i efterhand man kommer kunna se hur allt gått till, hur allt slutat. Kunde fler grävts fram ur rasmassorna, eller är det redan mirakulöst många som klarat sig? Återstår att se...
Vad jag känner just nu, angående räddningshjälp, är inte att sända dit fler. Däremot sända ut fler, av befolkningen - de riktigt sårade måste få komma till riktiga sjukhus där de kan få riktig vård. Det underlättar för de som är kvar, och fler kan räddas. Men nej, landgränserna överallt är hårt bevakade och det går inte att låta folk passera in och ut hursomhelst. Blä.
Kanske ska försöka få något mer gjort? Åtminstonde plocka bland filerna på datorn om jag nu tänker hänga här... får skriva mer senare, om jag kommer på någonting vettigt ^^
Smäller upp en målning i alla fall, som jag glömt lägga upp. Jennifer fick den här som födelsedagspresent, har lärt mig måla eld med akryl ^_^
Allvarligt talat så var nog detta det bästa med hela sommaren. Punkt.
Just den där veckan, just den där kvällen, just den där eldhshowen, just de här killarna, just det här momentet... Det är bara så: Ja!
7 dagar kvar
Yes folks, om sju dagar smäller det! Då lämnar jag Sverigelandet och åker på en lååång flygresa ner till Nya Zeeland. Innan dess är det så mycket jag måste hinna med, och en hel del jag önskar jag kunde hinna med. Nu gäller det att vara effektiv och göra många flugor på smällen, annars kommer jag inte kunna känna mig redo när jag väl står på flygplatsen... Inte för att jag nånsin kommer vara helt redo, tror jag, men man kan ju försöka :P
Imorgon/idag (passerar midnatt medan jag skriver) kommer jag fara runt en hel massa! Först måste jag till Skatteverket för att hämta ut ett nytt ID-kort. Hoppas verkligen att ingen kommer bry sig om det faktum att mitt pass saknar "Kotte" som mellannamn. Det kan ju knappast påverka min identitet? Passet ska ju annars gälla till 2012, att jag lagt till ett namn under giltighetstiden kan väl knappast spela någon roll... har självfallet funderat på detta innan, särskilt när jag sökte visum, men jag har iallafall med mig uppdaterat ID-kort. Dumt att gå och oroa sig över en sådan struntsak, men man vet aldrig hur stränga gränsbevakarna kan vara :P
Efter Skatteverket ska jag ta en sväng till banken, eller möjligtvis på tisdag när jag skrapat ihop alla mynt som dräller överallt. Jag har fått en hel del pengar från fina släktingar som jag ska sätta in på kontot inför resan, och det vore skönt att bli av med alla hundratals enkronor jag glömt av.
När jag ändå är nere på stan ska jag kika in i ett par butiker, särskilt för att titta efter någon bra väska. Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för vad för slags väska jag ska ha med mig... Det vore ju en sak om jag skulle spendera hela halvåret på en och samma plats, eller åtminstone 2-3, då skulle jag ju självklart ta en vanlig resväska. Men nu kommer jag ju antagligen resa runt en väldig massa, med buss och annat, och bära väskan långa sträckor. Då vill jag ju hellre ha en ryggsäck... Eller åtminstone en väska som är lättburen. Så jag ska se om jag kan hitta något bra mellanting, något som håller för en brutal flygresa också. Håll tummarna för mig!
Tiden flyger verkligen fram nu, jag måste verkligen se till att ha det viktigaste avklarat. Jag vill dessutom hinna städa mitt rum, i alla fall få det att se bättre ut än nu. Jag måste bara finna motivationen till detta så ska det nog gå. Det kommer kännas bättre att lämna det då, och vara bekväm med att andra tittar in där under min frånvaro.
Tror jag ska lista lite saker här, för att bättre komma ihåg att göra dem :P
Så, läser ni detta innan jag åkt och vill hinna träffa mig lägger jag faktiskt det ansvaret på er XP Låter kanske illa, men jag har så mycket i tankarna nu att jag inte kommer på sånt O_o Kontakta mig så ska jag se när det är möjligt att ses ^^ Bäst är i stora grupper, så man sparar tid ;) Ni är också välkomna att vinka av mig på Landvetter, åker på måndag den 25:e. Planet går vid 17-tiden, så jag lär vara där ett tag innan för att checka in :P
Är så sjukt, jävla nervös. Kan faktiskt inte förstå att jag ska åka, det slår mig bara ibland... har väntat på detta så länge, det känns overkligt nu. Det finns ju heller inga garantier för att jag kommer trivas... Jag hoppas såklart på motsatsen, och tänker inte någon sådan oro stoppa mig, men det hjälper inte vad folk säger. Finns aldrig några garantier, någonsin, möjligtvis bara det faktum att alla ska dö nån dag. Annars är vägen ganska öppen ^^ Det blir ju bara så mycket mer påtagligt nu, när jag ska göra något av det största i mitt liv. En sådan här resa har jag aldrig gett mig på innan, jag har inte varit ifrån mina familj längre än några veckor. Nu ska jag plötsligt bort i flera månader.. Jag hoppas verkligen jag ska trivas tillräckligt för att inte må dåligt av hemlängtan, och att jag har råd att stanna hela tiden.
Alldeles för många tankar just nu! Ska se lite mer på Robot Chicken (bästa serien evah!) innan jag däckar.
Innan jag slutar skriva ska jag bara tala om vad jag vet om min första tid i NZ:
Jag ska bo hos en cool brud vid namn Louise. Hon är god vän med killarna i Gycklargruppen Trix, och det är på den vägen vi fått kontakt. Hon bor i Auckland, så det är där min vistelse börjar. Dagen efter min ankomst kommer jag åka med henne på en folkmusikfestival i några dagar. Sen vet jag inget alls O_o
Något av det konstigaste med resan kommer nog vara att inte ha ständig kontakt med familj och vänner. Annars är jag faktiskt ganska beroende av det, jag ringer alltid för att tala om vad som precis har hänt... Blir nog bra terapi/övning att komma bort och inte vara så beroende av kontakten hela tiden ^^
Detta är vad som väntar mig... Det ger mig åtminstone lite sinnesro...
Imorgon/idag (passerar midnatt medan jag skriver) kommer jag fara runt en hel massa! Först måste jag till Skatteverket för att hämta ut ett nytt ID-kort. Hoppas verkligen att ingen kommer bry sig om det faktum att mitt pass saknar "Kotte" som mellannamn. Det kan ju knappast påverka min identitet? Passet ska ju annars gälla till 2012, att jag lagt till ett namn under giltighetstiden kan väl knappast spela någon roll... har självfallet funderat på detta innan, särskilt när jag sökte visum, men jag har iallafall med mig uppdaterat ID-kort. Dumt att gå och oroa sig över en sådan struntsak, men man vet aldrig hur stränga gränsbevakarna kan vara :P
Efter Skatteverket ska jag ta en sväng till banken, eller möjligtvis på tisdag när jag skrapat ihop alla mynt som dräller överallt. Jag har fått en hel del pengar från fina släktingar som jag ska sätta in på kontot inför resan, och det vore skönt att bli av med alla hundratals enkronor jag glömt av.
När jag ändå är nere på stan ska jag kika in i ett par butiker, särskilt för att titta efter någon bra väska. Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för vad för slags väska jag ska ha med mig... Det vore ju en sak om jag skulle spendera hela halvåret på en och samma plats, eller åtminstone 2-3, då skulle jag ju självklart ta en vanlig resväska. Men nu kommer jag ju antagligen resa runt en väldig massa, med buss och annat, och bära väskan långa sträckor. Då vill jag ju hellre ha en ryggsäck... Eller åtminstone en väska som är lättburen. Så jag ska se om jag kan hitta något bra mellanting, något som håller för en brutal flygresa också. Håll tummarna för mig!
Tiden flyger verkligen fram nu, jag måste verkligen se till att ha det viktigaste avklarat. Jag vill dessutom hinna städa mitt rum, i alla fall få det att se bättre ut än nu. Jag måste bara finna motivationen till detta så ska det nog gå. Det kommer kännas bättre att lämna det då, och vara bekväm med att andra tittar in där under min frånvaro.
Tror jag ska lista lite saker här, för att bättre komma ihåg att göra dem :P
- ID-kort och bankbesök
- Väska(provpacka den)
- Lägga fram allt som ska med
- Kopiera/scanna viktiga papper
- Föra över filer från min vanliga dator till laptopen som ska med
- Röja upp på rummet/övervåningen
- Ladda in mer musik till mobilen
- Låsa upp mobilen, operatörslåset... först kontrollera om den faktiskt är låst :P
- I detta nu skriver jag ut mitt visum för att kontrollera att det är rätt papper jag skriver ut
- Bestämma vad som ska med, lika viktigt som att lägga fram det :P
- Krama min familj och mina vänner
Så, läser ni detta innan jag åkt och vill hinna träffa mig lägger jag faktiskt det ansvaret på er XP Låter kanske illa, men jag har så mycket i tankarna nu att jag inte kommer på sånt O_o Kontakta mig så ska jag se när det är möjligt att ses ^^ Bäst är i stora grupper, så man sparar tid ;) Ni är också välkomna att vinka av mig på Landvetter, åker på måndag den 25:e. Planet går vid 17-tiden, så jag lär vara där ett tag innan för att checka in :P
Är så sjukt, jävla nervös. Kan faktiskt inte förstå att jag ska åka, det slår mig bara ibland... har väntat på detta så länge, det känns overkligt nu. Det finns ju heller inga garantier för att jag kommer trivas... Jag hoppas såklart på motsatsen, och tänker inte någon sådan oro stoppa mig, men det hjälper inte vad folk säger. Finns aldrig några garantier, någonsin, möjligtvis bara det faktum att alla ska dö nån dag. Annars är vägen ganska öppen ^^ Det blir ju bara så mycket mer påtagligt nu, när jag ska göra något av det största i mitt liv. En sådan här resa har jag aldrig gett mig på innan, jag har inte varit ifrån mina familj längre än några veckor. Nu ska jag plötsligt bort i flera månader.. Jag hoppas verkligen jag ska trivas tillräckligt för att inte må dåligt av hemlängtan, och att jag har råd att stanna hela tiden.
Alldeles för många tankar just nu! Ska se lite mer på Robot Chicken (bästa serien evah!) innan jag däckar.
Innan jag slutar skriva ska jag bara tala om vad jag vet om min första tid i NZ:
Jag ska bo hos en cool brud vid namn Louise. Hon är god vän med killarna i Gycklargruppen Trix, och det är på den vägen vi fått kontakt. Hon bor i Auckland, så det är där min vistelse börjar. Dagen efter min ankomst kommer jag åka med henne på en folkmusikfestival i några dagar. Sen vet jag inget alls O_o
Något av det konstigaste med resan kommer nog vara att inte ha ständig kontakt med familj och vänner. Annars är jag faktiskt ganska beroende av det, jag ringer alltid för att tala om vad som precis har hänt... Blir nog bra terapi/övning att komma bort och inte vara så beroende av kontakten hela tiden ^^
Detta är vad som väntar mig... Det ger mig åtminstone lite sinnesro...
Stuff
Jag har inlägg med bilder från Medeltidsveckan på G. Det är mycket att skriva, och många bilder att ladda upp, så de ligger sparade så länge ^^
Tänkte det var lika bra att börja blogga om annat, det händer ju saker... jämt O_o
Största nyheten torde vara:
JAG SKA TILL NYA ZEELAND! 25:e januari lämnar jag Sverige. Hembiljetten är bokad till juli, men den går att boka om, om jag vill stanna kortare eller längre tid :)
Just nu kämpar jag med en bild.. Ni ska få se den senare, när den är klart och levererad. Nu på fredag måste den vara klar, då åker jag till Västerås. Från Västerås drar jag sedan vidare till Sthlm med mamma på söndag ^^ Så stannar vi till tisdagen :)
Hoppas ni alla hade en God Jul och en bra nyårsafton! Jag hade det jättemysigt, och fick en laptop i julklapp ^_^
Teeny tiny, 3-4 centimeter hög IRL. Ville prova akrylfärg på ritpapper, så denna lilla figur blev ett experiment. Är lite South Park-kåt just nu, så det föll sig naturligt XD
Tänkte det var lika bra att börja blogga om annat, det händer ju saker... jämt O_o
Största nyheten torde vara:
JAG SKA TILL NYA ZEELAND! 25:e januari lämnar jag Sverige. Hembiljetten är bokad till juli, men den går att boka om, om jag vill stanna kortare eller längre tid :)
Just nu kämpar jag med en bild.. Ni ska få se den senare, när den är klart och levererad. Nu på fredag måste den vara klar, då åker jag till Västerås. Från Västerås drar jag sedan vidare till Sthlm med mamma på söndag ^^ Så stannar vi till tisdagen :)
Hoppas ni alla hade en God Jul och en bra nyårsafton! Jag hade det jättemysigt, och fick en laptop i julklapp ^_^
Teeny tiny, 3-4 centimeter hög IRL. Ville prova akrylfärg på ritpapper, så denna lilla figur blev ett experiment. Är lite South Park-kåt just nu, så det föll sig naturligt XD
Fy skäms!
Det här är ingen politisk blogg, no siree Bob, men det är i alla fall en plats där jag kan vädra mina åsikter. Det tänker jag göra nu. Och jag säger FY SKÄMS!
Vem är de vettlösa mördarna, vi eller vargarna?
Igår förekom det nämligen massmord på varg. Jajamen, de föll som träd i skogen. Och jakten, som är öppen fram till 15:e februari, var ett misslyckande efter första dagen. Då stod det nämligen klart att det förekommit överskjutning, och kvoten redan överstigits. Fast det var förstås bara i Dalarna, så i de län där kvoten inte fyllts pågår jakten ännu.
Jag säger inte att vi inte ska jaga varg. Jag tycker inte alls att vi ska det egentligen, men det är inte det jag är så upprörd över.
Om vi nu ska ha jakt... då får man väl förihelvete komma på ett fungerande system innan man släpper ut jägare i skogen?
Såhär anser jag att det borde gått till: Några väl utvalda jaktlag får veta vilka medlemmar i flocken som bör tas bort. Kanske en flock råkar ha alldeles för många unghanar som ställer till med bekymmer i trakten, eller helt enkelt växt sig för stora för sitt revir? Hur som haver så ska man i alla fall ha bra koll på vad det är man sysslar med, vad man bör skjuta på, innan man ger sig ut. Sen kan man ju följa Värmlands exempel, och ha sms-kontakt med samtliga jägare, så att de har stenkoll på när den sista vargen fälls. Så inga onödiga dödskjutningar sker.
Det tycker jag låter ganska rimligt, det är inte älgar vi snackar om (som det ju finns ganska gott om). Men vad hände istället?
12 000(!!) jägare släpps lösa i skogen för att skjuta varg. Mörda varg. För jag tror inte för ett endaste litet ögonblick att det inte gick en hel massa varghatare bland dessa 12 000 jägare. Många av dem var säkert hederligt folk, men borde inte de då ha sagt: "Vänta nu lite här... Jag har jagat förr, och den här jakten känns lite flummig... hur välplanerat är detta egentligen?"
För hur ska någon kunna hålla koll på så mycket folk? Hur ska de kunna veta när kvoten är fylld? När det ena jaktlaget slutat, hur får man tag på nästa?
Jag betvivlar också att alla dessa 12 000 jägare har så bra koll på vargstammen att de vet vilka vargar som har stor betydelse för flocken. Tänk om någon fällde Alfahannen? Alfahonan? Och fler stora starka individer? Vad tar sig flocken till då? Jag skulle tippa på att fler får kommer rivas... när flocken krymper blir det ändå svårare att fälla stora byten, klart som fan man ger sig på något enklare.
Ska man fälla varg, kom på ett sjuhelvetes bra system först!
Vem är de vettlösa mördarna, vi eller vargarna?
Igår förekom det nämligen massmord på varg. Jajamen, de föll som träd i skogen. Och jakten, som är öppen fram till 15:e februari, var ett misslyckande efter första dagen. Då stod det nämligen klart att det förekommit överskjutning, och kvoten redan överstigits. Fast det var förstås bara i Dalarna, så i de län där kvoten inte fyllts pågår jakten ännu.
Jag säger inte att vi inte ska jaga varg. Jag tycker inte alls att vi ska det egentligen, men det är inte det jag är så upprörd över.
Om vi nu ska ha jakt... då får man väl förihelvete komma på ett fungerande system innan man släpper ut jägare i skogen?
Såhär anser jag att det borde gått till: Några väl utvalda jaktlag får veta vilka medlemmar i flocken som bör tas bort. Kanske en flock råkar ha alldeles för många unghanar som ställer till med bekymmer i trakten, eller helt enkelt växt sig för stora för sitt revir? Hur som haver så ska man i alla fall ha bra koll på vad det är man sysslar med, vad man bör skjuta på, innan man ger sig ut. Sen kan man ju följa Värmlands exempel, och ha sms-kontakt med samtliga jägare, så att de har stenkoll på när den sista vargen fälls. Så inga onödiga dödskjutningar sker.
Det tycker jag låter ganska rimligt, det är inte älgar vi snackar om (som det ju finns ganska gott om). Men vad hände istället?
12 000(!!) jägare släpps lösa i skogen för att skjuta varg. Mörda varg. För jag tror inte för ett endaste litet ögonblick att det inte gick en hel massa varghatare bland dessa 12 000 jägare. Många av dem var säkert hederligt folk, men borde inte de då ha sagt: "Vänta nu lite här... Jag har jagat förr, och den här jakten känns lite flummig... hur välplanerat är detta egentligen?"
För hur ska någon kunna hålla koll på så mycket folk? Hur ska de kunna veta när kvoten är fylld? När det ena jaktlaget slutat, hur får man tag på nästa?
Jag betvivlar också att alla dessa 12 000 jägare har så bra koll på vargstammen att de vet vilka vargar som har stor betydelse för flocken. Tänk om någon fällde Alfahannen? Alfahonan? Och fler stora starka individer? Vad tar sig flocken till då? Jag skulle tippa på att fler får kommer rivas... när flocken krymper blir det ändå svårare att fälla stora byten, klart som fan man ger sig på något enklare.
Ska man fälla varg, kom på ett sjuhelvetes bra system först!
Nyår
Samma som på Facebook:
Potatisgratängen står i ugnen, oxfilén marineras, och jag tänker tillbaka på året som gått. Snart är det till ända, och då slår det mig att jag samlat på mig en del citat. Jag är en sån, citatsamlare, och jag kände att fler borde få läsa vad som sagts för underligt detta året, mer eller mindre roliga händelser. Det saknas en massa roligt, som jag antagligen kommer på och skriver upp i min bok i efterhand, men här är i alla fall vad som skrivits upp hittills:
2008
Stefanie: ”Jaha, du heter Sverker, då är det dags att gå.”
Helena: ”Jag orkar knappt hålla ihop benen längre.”
Kotte, efter att ha vinkat av Helena:
”Nä, men man vet ju aldrig vad som händer, man får ta alla chanser… Något kan ju hända oss, eller henne. Livets förgänglighet…”
Stefanie: ”Jävla liv.”
Kotte, på scoutgården: ”Det skulle ha funnits en kopiator här!”
Marielle: ”Vi har i alla fall en fritös här.”
Emelie: ”Kolla vilket högt berg! Varför har jag aldrig sett det innan?”
Helena: ”Det är ett moln.”
2009
Matilda: ”Nu gurglar mina tuttar igen!”
Daniel: ”Jag har två frågor till dig. Ett, är du naturligt rödhårig?”
Natalie: ”Nej.”
Daniel: ”Två: är det här din syster?”
Natalie: ”Nej, det här är min bror!”
Jennifer: ”Jag ser en Klinga!”
Kotte: ”Ja, jag ser två män.”
Jennifer: ”Och en Martin!”
Jennifer pekar på ett hus i Visby:
”Pax på det!”
Marielle: ”Näe, tänk vad svårt det blir för dem att balansera.”
Marielle: ”Och vilken är din favoritgrönsak?”
Pelle: ”Sparris.”
Marielle: ”Vilken färg?”
Pelle: ”Blå.”
Marielle: ”Finns det blå sparris?”
Pelle: ”Eh…nä.”
Marielle: ”Och vilken är din favoritgrönsak?”
Per-Daniel: ”Sparris.”
Marielle: ”Det tycker Pelle också.”
Per-Daniel: ”Åh, vi kanske ska bli ihop!”
Marielle: ”Vaktar du min öl?”
Kotte: ”Jadå.”
Marielle: ”Det är viktiga tillsatser i det.”
Kotte: ”Det är därför vi får lunginflammation, vi har en massa jäger i BH:n!”
(kylskåpskall)
Jennifer drar av sig klänningen och får syn på sig själv i spegeln: ”Oooh, tuttar!”
Kotte: ”Det är något litet, svart i mitt sår.”
Marielle: ”Det kanske är en liten, liten katt?”
3-åring i publiken: ”Sjung krokodilen!”
Erik: ”Hur går den då?”
3-åring: ”I vattnet…”
Kotte: ”Jag kunde bara spela en låt på bas, sen torkade mina linser.”
Kotte: ”Titta bara på balkongen! Tänk vilka saker vi skulle kunna göra där!”
Johan: ”…sneak away and breath somewhere else.”
Kotte: ”Titta, där ligger en tia! Den ska jag lägga i en gycklarhatt.”
Martin: ”Vi är gycklargruppen Trisk, eh, Trix!”
Marielle: ”Matilda, du är och:et i Varm&Kall!”
Kotte: ”Annars hade det varit Ljummen.”
Jennifer: ”Sug inte! Jag måste fota!”
Jennifer: ”Den är precis som om den vore levande… fast död.”
Kotte: ”Nu vet jag varför min vodka inte finns, den är uppdrucken!”
GOTT NYTT ÅR!
Potatisgratängen står i ugnen, oxfilén marineras, och jag tänker tillbaka på året som gått. Snart är det till ända, och då slår det mig att jag samlat på mig en del citat. Jag är en sån, citatsamlare, och jag kände att fler borde få läsa vad som sagts för underligt detta året, mer eller mindre roliga händelser. Det saknas en massa roligt, som jag antagligen kommer på och skriver upp i min bok i efterhand, men här är i alla fall vad som skrivits upp hittills:
2008
Stefanie: ”Jaha, du heter Sverker, då är det dags att gå.”
Helena: ”Jag orkar knappt hålla ihop benen längre.”
Kotte, efter att ha vinkat av Helena:
”Nä, men man vet ju aldrig vad som händer, man får ta alla chanser… Något kan ju hända oss, eller henne. Livets förgänglighet…”
Stefanie: ”Jävla liv.”
Kotte, på scoutgården: ”Det skulle ha funnits en kopiator här!”
Marielle: ”Vi har i alla fall en fritös här.”
Emelie: ”Kolla vilket högt berg! Varför har jag aldrig sett det innan?”
Helena: ”Det är ett moln.”
2009
Matilda: ”Nu gurglar mina tuttar igen!”
Daniel: ”Jag har två frågor till dig. Ett, är du naturligt rödhårig?”
Natalie: ”Nej.”
Daniel: ”Två: är det här din syster?”
Natalie: ”Nej, det här är min bror!”
Jennifer: ”Jag ser en Klinga!”
Kotte: ”Ja, jag ser två män.”
Jennifer: ”Och en Martin!”
Jennifer pekar på ett hus i Visby:
”Pax på det!”
Marielle: ”Näe, tänk vad svårt det blir för dem att balansera.”
Marielle: ”Och vilken är din favoritgrönsak?”
Pelle: ”Sparris.”
Marielle: ”Vilken färg?”
Pelle: ”Blå.”
Marielle: ”Finns det blå sparris?”
Pelle: ”Eh…nä.”
Marielle: ”Och vilken är din favoritgrönsak?”
Per-Daniel: ”Sparris.”
Marielle: ”Det tycker Pelle också.”
Per-Daniel: ”Åh, vi kanske ska bli ihop!”
Marielle: ”Vaktar du min öl?”
Kotte: ”Jadå.”
Marielle: ”Det är viktiga tillsatser i det.”
Kotte: ”Det är därför vi får lunginflammation, vi har en massa jäger i BH:n!”
(kylskåpskall)
Jennifer drar av sig klänningen och får syn på sig själv i spegeln: ”Oooh, tuttar!”
Kotte: ”Det är något litet, svart i mitt sår.”
Marielle: ”Det kanske är en liten, liten katt?”
3-åring i publiken: ”Sjung krokodilen!”
Erik: ”Hur går den då?”
3-åring: ”I vattnet…”
Kotte: ”Jag kunde bara spela en låt på bas, sen torkade mina linser.”
Kotte: ”Titta bara på balkongen! Tänk vilka saker vi skulle kunna göra där!”
Johan: ”…sneak away and breath somewhere else.”
Kotte: ”Titta, där ligger en tia! Den ska jag lägga i en gycklarhatt.”
Martin: ”Vi är gycklargruppen Trisk, eh, Trix!”
Marielle: ”Matilda, du är och:et i Varm&Kall!”
Kotte: ”Annars hade det varit Ljummen.”
Jennifer: ”Sug inte! Jag måste fota!”
Jennifer: ”Den är precis som om den vore levande… fast död.”
Kotte: ”Nu vet jag varför min vodka inte finns, den är uppdrucken!”
GOTT NYTT ÅR!
Sommaren som var...
Nära havet vill jag bo. Några månader om året, så att själen kan få ro...
Men bara om min älskade väntar...
Det är en av de vackraste sånger jag vet, inläggets titel. Ett problem bara är att jag förknippar den med min första, älskade flickvän, och det är tungt. Jag vill därför dela med mig av en text jag skrev för några år sen... Jag skrev den i skolan, ur hennes perspektiv utifrån vad hon själv och andra har berättat. Så det är mina ord, men hennes historia. Om allt just stämmer kan jag inte säga, och kommer aldrig få veta...
Du känner inte mig, och inte jag dig. Och nu är det för sent, vi hann inte.
Jag vet, det är mitt fel att vi aldrig kommer att ses, jag vet ju det. Men det gick bara inte längre… Det gick ingenstans.
Nu går jag händelserna i förväg, du vet inte vad det är jag gjort än. Det jag gjorde på kvinnodagen våren 2006 är oåterkalleligt, men jag såg ingen annan utväg. Jag var tvungen att slippa ifrån mitt helvete till vardag. Så enkelt är det. Varför var jag tvungen att gå och festa? Det är ju ändå bara IQ-befriade nollor som hänger där… Men festa gjorde jag, dum som jag är. För att du skall begripa vad det är jag babblar om behöver du veta ett och annat om mig. Så vi börjar där man bör börja: presentation!
Mitt namn är Mickaela, och jag är 17 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Malmö, Skåne är mitt hem. Jag älskade det fram till den dag min pappa fick nog och stack. Mamma blev knäckt, hon fann sin tröst i botten av en vodkaflaska. Det var inte lätt, ska jag säja, att växa upp med en alkoholist till mamma. Men jag älskar henne, hon gjorde så gott hon kunde. Hon var faktiskt nykter i nästan två år, för min skull. Sen kom han; Bosse. Fan va jag hatar honom. Han och morsan satt och söp nätterna igenom. Jag avskydde det, han förstörde mammas hårda slit. Som om inte det var nog fann han glädje i att misshandla henne. Jag var 13 år den gången då jag satt inne på toaletten och hörde dem bråka. Plötsligt var dom vid dörren, och han slog henne gång på gång. Kanske slog han hennes huvud mot dörren, kanske föll hon. Oavsett hur så tuppade hon av. Hon låg där som död när jag kom ut, medan han drack starköl och såg på fotbollsmatchen.
Fotboll ja, det var det enda han uppskattade med mig. Jag spelade visserligen i ett ”fjolligt tjejlag”, men ändå. Han tyckte aldrig om mig annars; jag minns hans min den gången han fick höra att jag är homosexuell. Det var nästan som han ville vrida nacken av mig, eller kasta ut mig från balkongen. Jag börjar nästan önska att han hade gjort det…
Att han slog mamma var hemskt, men jag kunde hantera det. Hon, som tog slagen, lät det ske. Åtminstone så länge han inte rörde mig. Det var den där fruktansvärda november-natten… Han hade druckit, som vanligt, sen vet jag inte vad som gick snett. Jag önskar jag kunde förtränga hans stinkande andedräkt, hans svettiga kropp, den uppsvällda kuken. Aldrig, aldrig nånsin vill jag känna en manslem mellan benen igen. Män är djur, dom är svin! Okej då, det finns stunder där dom inte är likvärdiga med kåta älgtjurar. Men så fick man ju höra om allt dom ställt till med, i den där kvinnogruppen. Våldtäkt, misshandel, svek, lögner… Det fanns ju inga män med där, av en anledning.
Hur det gick med Bosse? Han sitter inlåst, inte kunde någon bortförklara hans sädesvätska i mitt underliv. Mamma var så arg, och så ledsen över att det hade hänt. Hon ville gottgöra det, men det var inte hennes fel och inget kan gottgöra det.
Fy fan vilken deprimerande uppväxt, inte sant? Jag hade ju vänner, ett par i alla fall. Och The Beatles, inte att förglömma. Inget ont kunde komma åt mig när jag lyssnade till deras musik! Det var tack vare dom som mötte kärleken, och tack vare fotbollen…
Sommar, 2004, Göteborg, Gothia Cup. Mitt lag var där, och vi spelade som små blå. Jag snubblade till, på Heden, och ställde mig vid sidan av. Där stod hon, min lejonunge, och lyssnade på musik. Jag tyckte hon såg så söt ut, och blev nyfiken, så jag gick fram och frågade vad hon lyssnade på. Gissa hur glad jag blev när hon räckte fram en öronsnäcka och ”I wanna’ hold your hand” strömmade fram. Det är Beatles bästa låt, det är den vackraste sången som finns! Jag skall fatta mig kort: Vi blev förälskade, vi hånglade, vi öppnade upp oss för varandra, och skildes åt. Ja, för vi sa att det skulle förbli en sommarromans. For fucks sake, hon bodde ju i Götet och jag i Skåne. Jag skulle börja på internat, inte en chans att det skulle hålla. Men svag som jag är fick jag nog där hemma, och sökte upp henne via MSN. Vi blev båda ofantligt glada, vi behövde varandra.
Jag hade sällan tillgång till dator, men när jag väl hade det kunde vi snacka timmar i sträck.
Internatet var en succé, jag fick flera nya kompisar. Men också ett par ovänner. Dom kunde inte acceptera mig för vad jag är, men så är det ju i livet… I livet, ja…
Hursomhelst, jag kunde inte fortsätta med fotbollen, framför allt inte i det laget när jag bodde så långt hemifrån. Jag kunde logga in och tala med min flickvän, min lejonunge, och alla vänner där hemma. Jag undvek att åka hem på helger, jag klarade inte av att se mamma nersupen.
Men vad var det som hände då, den 8:e mars? Jag festade ja, man måste ju passa på när man väl är hemma. Allt hade varit okej, om inte dom där tre avskummen hade dykt upp.
”Va snygg du é”
”Kom igen baby, ge mig en kyss!”
Äckel… Jag sa att bara tjejer är värda att kyssa, fy fan va arga dom blev. Jag sket i dom, och drack två cider med Alice istället, försökte ha lite trevligt istället. Varför jag gick själv ner mot parken begriper jag inte, och jag ångrar det. Självklart följde de efter, svinen. Jag märkte inte att det var dom förrän det var för sent. Dom kastade ner mig i gräset och slet av mig jeansen. Det spelade ingen roll att jag sparkade och slog. Två höll ner mig, den tredje tillfredställde sig. Dom turades om, jag skrek. Efter en evighet fick dom nog och stack, medan jag fick på mig kläderna. Jag var så smutsig, skändad, övergiven.
Alice och Becka kom, dom ringde polisen. Men jag visste där och då att jag inte skulle orka med nån mer rättegång. Jag krävde att dom inte skulle säga något om våldtäkten. Dom ville, men gjorde det inte. Det kom en polisbil, dom var inte särskilt glada, men dom fick mammas adress. Varför var dom tvungna att köra mig dit? Dom kunde väl ha följt mig till dörren och snackat med mamma? Nej, dom fick ett larm, och jag stapplade själv upp för trapporna. Mamma var onykter, surprise, och asförbannad över att jag aldrig var hemma. Jag orkade inte, hon däckade på soffan.
Lejonungen var inte online, jag grät, det var mitt i natten. Jag var oren, jag duschade länge och väl, men jag var fläckad för livet. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Fuck Jesus!
Jag skrev mina sista ord, till min lejonunge, mitt knytt. Självisk, jag vet, men fan ta den som klandrar mig. Smärtan från rakbladet var knappt märkbar, den skulle rädda mig.
Jag var fri…
Hon var vacker... Jag ritade den några månader efter hon försvunnit, när jag fortfarande mådde som sämst.
Jag glömmer dig aldrig.
Efterspel
Jag trodde att jag hade fått öroninflammation när jag var på Kongahälla medeltidsdagar. Hade lock för örat, som värkte en del, och mådde allmänt urkasst. Men det visade sig vara något annat O_o
Eftersom jag inte blev bättre så besökte jag vårdcentralen. Fick prata med en trevlig, lustig liten läkare som lyssnade på min redogörelse av symtom. Jag fick ta ett blodprov, vänta fem minuter, och sedan höra svaret:
Provet skulle avgöra om jag hade en virus eller bakterieinfektion. Är det virus kan man inget göra, är det bakterier får man antibiotika. Normalt värde, om man inte har bakterieinfektion, är 8. Har man en infektion ligger den på över 15. Jag hade 65 i värde, alltså en riktigt ordentlig infektion! Så antibiotika till mig, så blev jag frisk lagom till medeltidsveckan.. där kan man inte vara sjuk :)
Eftersom jag inte blev bättre så besökte jag vårdcentralen. Fick prata med en trevlig, lustig liten läkare som lyssnade på min redogörelse av symtom. Jag fick ta ett blodprov, vänta fem minuter, och sedan höra svaret:
Provet skulle avgöra om jag hade en virus eller bakterieinfektion. Är det virus kan man inget göra, är det bakterier får man antibiotika. Normalt värde, om man inte har bakterieinfektion, är 8. Har man en infektion ligger den på över 15. Jag hade 65 i värde, alltså en riktigt ordentlig infektion! Så antibiotika till mig, så blev jag frisk lagom till medeltidsveckan.. där kan man inte vara sjuk :)
Kungahälla
Förlåt, förlåt, mitt namn är plåt, det finns inget att göra åt... Jag har inte kunnat/velat/hunnit lägga någon tid på min fina blogg, och kan det egentligen inte nu heller. Men så får det bli ändå! ^^
Kungahälla Medeltidsdagar ägde rum i juli, som vanligt, och självklart var jag/vi där. Det var årets kickoff inför medeltidsveckan. Då man provar nya kläder, men även gamla, köper på sig saker man behöver och bara njuter av stämningen. Vi hade turen att få sova över i Kungälv, i Jennifers kompis Michaelas lägenhet (phew, säg det fem gånger snabbt.)
Så det var en fantastiskt mysig helg! Om man bortser från att jag råkade på sjukdom, och mådde kasst en del :/ Vädret var heller inte det bästa, men sånt kan man leva med ^^
Här kommer bilder som visar den fina sidan iallafall :)
Något av det första som hände, när jag o Marielle landat i Kungälv, var att vi stötte på fina bekanta. En av dessa var Fiffel, som genast bad mig att måla en sköld till tornerspelen. Alla riddare skulle ha en egen som man förde poäng med, men gycklarna skulle också ha en ^^ På hans begäran fick skölden prydas med ett J, för Jycklare. "De kan ju inte stava" ansåg han.
Vad är väl en medeltidsmarknad utan en Jauvet-föreställning? Vi satt i alla fall bänkade, och Jennifer fick ett litet flickebarn i knäet.
Årets saga hette Sagan om den andra ringen. Sjukt kul, som vanligt. Något av det finaste var Suron(ja, han heter så här), som inte var riktigt bekväm med sin utstyrsel
Ett skämt som inte alltid gick hem, men som jag älskade! Trollum, i en mer futuristisk, soon-to-be-digitalized-version, som fick bytas ut till en traditionell.
Så var det "Ladies Knight", bara för tjejer! Nog så underhållande, även om man inte råkar intressera sig så mycket för karlar :P Här har vi två "kyska" munkar från Dalarna.
Jag har så vackra vänner! :)
Ännu fler vackra vänner!
Vänner... Att sitta på första raden har sina... för/nackdelar? Fram/baksidor?
I väntan på årets eldshow. Blommorna hade fallit ner från ovan, från ett murkrön. Det visade sig sedan vara min lillebrors verk ^^
Så började det... Första gången för sommaren :)
Kan stolt(?) säga att jag såg sommarens fem föreställningar, och de var alla fantastiska! Lärde dessutom känna en massa nytt folk på kuppen, särskilt Cicilia är en ny fin bekantskap som i år dansade ihop med Trixarna ^^
Lite sparsamt med bilder efter detta, jag var alldeles för upptagen med att ha det trevligt. Två fantastiskt fina kvällar, med underbart folk... Jag älskar er allihop, särskilt mina vapendragare.
Kungahälla Medeltidsdagar ägde rum i juli, som vanligt, och självklart var jag/vi där. Det var årets kickoff inför medeltidsveckan. Då man provar nya kläder, men även gamla, köper på sig saker man behöver och bara njuter av stämningen. Vi hade turen att få sova över i Kungälv, i Jennifers kompis Michaelas lägenhet (phew, säg det fem gånger snabbt.)
Så det var en fantastiskt mysig helg! Om man bortser från att jag råkade på sjukdom, och mådde kasst en del :/ Vädret var heller inte det bästa, men sånt kan man leva med ^^
Här kommer bilder som visar den fina sidan iallafall :)
Något av det första som hände, när jag o Marielle landat i Kungälv, var att vi stötte på fina bekanta. En av dessa var Fiffel, som genast bad mig att måla en sköld till tornerspelen. Alla riddare skulle ha en egen som man förde poäng med, men gycklarna skulle också ha en ^^ På hans begäran fick skölden prydas med ett J, för Jycklare. "De kan ju inte stava" ansåg han.
Vad är väl en medeltidsmarknad utan en Jauvet-föreställning? Vi satt i alla fall bänkade, och Jennifer fick ett litet flickebarn i knäet.
Årets saga hette Sagan om den andra ringen. Sjukt kul, som vanligt. Något av det finaste var Suron(ja, han heter så här), som inte var riktigt bekväm med sin utstyrsel
Ett skämt som inte alltid gick hem, men som jag älskade! Trollum, i en mer futuristisk, soon-to-be-digitalized-version, som fick bytas ut till en traditionell.
Så var det "Ladies Knight", bara för tjejer! Nog så underhållande, även om man inte råkar intressera sig så mycket för karlar :P Här har vi två "kyska" munkar från Dalarna.
Jag har så vackra vänner! :)
Ännu fler vackra vänner!
Vänner... Att sitta på första raden har sina... för/nackdelar? Fram/baksidor?
I väntan på årets eldshow. Blommorna hade fallit ner från ovan, från ett murkrön. Det visade sig sedan vara min lillebrors verk ^^
Så började det... Första gången för sommaren :)
Kan stolt(?) säga att jag såg sommarens fem föreställningar, och de var alla fantastiska! Lärde dessutom känna en massa nytt folk på kuppen, särskilt Cicilia är en ny fin bekantskap som i år dansade ihop med Trixarna ^^
Lite sparsamt med bilder efter detta, jag var alldeles för upptagen med att ha det trevligt. Två fantastiskt fina kvällar, med underbart folk... Jag älskar er allihop, särskilt mina vapendragare.
Pre-Medeltidsveckan: Sthlm
Lite bilder för att sammanfatta tiden innan Medeltidsveckan, först Stockholmsresan!
Anlände till Stockholm, för att festa och bo hos de fina systrarna Sevelin och deras mor ^^
Festen ägde rum på.. eh... I'll get back to you on that XP
Jätteköttbit! Turligt nog slapp jag äta hela själv :P Mums på allt!
Sen en sväng till Tunnan, på fredag o lördag. Skäggiga män! <3
Tror vattenmelonen åts på lördagen, men är inte säker. Gott var det iaf, kändes dock inte helt medeltida ;D
Den fina Amanda, som här ser lite rädd ut X)
Jag tog en promenix med de här två snyggingarna ^^
Jag är kär i den här jycken! Matildas Harry ^^
Amandas hamster Alexander Rybak
Filmtittande ^^
Och det tråkiga slutet, på kvällen och för den här lilla dunbollen. Se tidigare inlägg :(
Bortsett från den stackars fågelungen var det en toppenhelg! Älskar att få åka bort lite och träffa fint folk på annan ort ^^
Anlände till Stockholm, för att festa och bo hos de fina systrarna Sevelin och deras mor ^^
Festen ägde rum på.. eh... I'll get back to you on that XP
Jätteköttbit! Turligt nog slapp jag äta hela själv :P Mums på allt!
Sen en sväng till Tunnan, på fredag o lördag. Skäggiga män! <3
Tror vattenmelonen åts på lördagen, men är inte säker. Gott var det iaf, kändes dock inte helt medeltida ;D
Den fina Amanda, som här ser lite rädd ut X)
Jag tog en promenix med de här två snyggingarna ^^
Jag är kär i den här jycken! Matildas Harry ^^
Amandas hamster Alexander Rybak
Filmtittande ^^
Och det tråkiga slutet, på kvällen och för den här lilla dunbollen. Se tidigare inlägg :(
Bortsett från den stackars fågelungen var det en toppenhelg! Älskar att få åka bort lite och träffa fint folk på annan ort ^^
