Aktiv dag
Jag checkade ut från mitt hostel imorse vid tio-tiden. Jag var kvar ett tag, lämnade min packning och utnyttjade den sista internettiden jag köpt. Sen tog jag en riktig långpromenad, genom staden och parkerna, till Aucklands Museum. Där såg jag på "Maori Cultural Experience", en grupp maorierer som visade traditionella uppträdanden: dans, konster, sång, poi, lek, m.m. Sedan en kort guidad tur runt maori-utställningen.
Jag pilade snabbt igenom resten av muséet, det var tråkigt att inte hinna ägna allt lika lång tid, men en hel del har jag redan undersökt innan. Djurliv och krigshistoria bland annat, jag kollade bara in Nya Zeeländska delar lite extra.
Gjorde det stora misstaget att titta in i rummet om Förintelsen. Det var fånigt litet (även om det nu nämndes på andra ställen) men var precis lika berörande för det. Jag mår dåligt i hela kroppen när jag ser de svultna, sårade kropparna som staplats på hög. Det är bilder jag sett sen jag var ganska liten, och det är säkert därför jag blir själaglad när jag ser filmer som Inglourious Basterds där de tar hämnd på nazisterna. Det är absolut inte så att jag tycker att man skall göra så med dagens nazister, eller att man skulle avrättat hela den tyska armén - men att få mörda asen som låg bakom Förintelsen... bara tanken får adrenalinet att pumpa.
Igår bjöd jag mig själv på bio - Shutter Island. Jag har inte läst boken, får väl bli av någon gång. Men det var en bra film, även om jag satt en aning förvirrad i slutet vilket verkar vara tanken :P De mördade nazister även i denna filmen, och jag fann mig själv med att sitta och njuta. Hur fel det än må vara kan jag inte hjälpa det, känner mig så lugn och lycklig trots det hemska våldet...
Efter muséet tänkte jag ta mig till en konstmaterial-butik, men när jag kommit halvvägs till stora vägen insåg jag att ryggsäcken var kvar på muséet, i garderoben. Bara att vandra tillbaka i värmen och hämta den.
På konsthandeln fick jag nöja mig med ett urplock av akrylfärg, fyra penslar och ett block. Jag måste bara ha något att måla med, det plågar mig att inte kunna göra det när jag väl har tid och inspiration.
Sen lekte jag Superman och bar allt mitt pick och pack genom Auckland för att komma till en hållplats där jag var säker på att hitta rätt buss till Louise. Det var sjukt tungt, och sjukt varmt, men jag trampade på. Nu sitter jag och myser på Springfield Road igen, men inte så länge till. Måste upp tidigt imorn, ta bussen till stan för att ta Magic Bus norrut. Ska övernatta på vägen, innan jag slutligen kommer fram till The Tree House - vandrarhemmet som Louise föräldrar driver. Ska bli skönt att komma till ett skogsområde.
Litet kort urval av bilder för att stilla er nyfikenhet:
Sky Tower, precis utanför vandrarhemmet
Mitt hostel/vandrarhem, väldigt centralt
Det i särklass onyttigaste jag förtärt sen jag kom hit. Har ätit ganska nyttigt, särskilt på gården, men var bara tvungen att fira Auckland-besöket med en Dark Moccha Frappuccino
Dans och sång under Maori-föreställningen
Ett av de två autentiska maori-husen de hade på muséet. Gamla, vackra, handgjorda och skänkta till muséet... eller utlånade.
Slutligen vill jag tacka alla ni som läser, ni gör det värt att skriva ^^ Men lämna gärna en kommentar då och då, motiverar till bättre och mer skrivande :)
Jag pilade snabbt igenom resten av muséet, det var tråkigt att inte hinna ägna allt lika lång tid, men en hel del har jag redan undersökt innan. Djurliv och krigshistoria bland annat, jag kollade bara in Nya Zeeländska delar lite extra.
Gjorde det stora misstaget att titta in i rummet om Förintelsen. Det var fånigt litet (även om det nu nämndes på andra ställen) men var precis lika berörande för det. Jag mår dåligt i hela kroppen när jag ser de svultna, sårade kropparna som staplats på hög. Det är bilder jag sett sen jag var ganska liten, och det är säkert därför jag blir själaglad när jag ser filmer som Inglourious Basterds där de tar hämnd på nazisterna. Det är absolut inte så att jag tycker att man skall göra så med dagens nazister, eller att man skulle avrättat hela den tyska armén - men att få mörda asen som låg bakom Förintelsen... bara tanken får adrenalinet att pumpa.
Igår bjöd jag mig själv på bio - Shutter Island. Jag har inte läst boken, får väl bli av någon gång. Men det var en bra film, även om jag satt en aning förvirrad i slutet vilket verkar vara tanken :P De mördade nazister även i denna filmen, och jag fann mig själv med att sitta och njuta. Hur fel det än må vara kan jag inte hjälpa det, känner mig så lugn och lycklig trots det hemska våldet...
Efter muséet tänkte jag ta mig till en konstmaterial-butik, men när jag kommit halvvägs till stora vägen insåg jag att ryggsäcken var kvar på muséet, i garderoben. Bara att vandra tillbaka i värmen och hämta den.
På konsthandeln fick jag nöja mig med ett urplock av akrylfärg, fyra penslar och ett block. Jag måste bara ha något att måla med, det plågar mig att inte kunna göra det när jag väl har tid och inspiration.
Sen lekte jag Superman och bar allt mitt pick och pack genom Auckland för att komma till en hållplats där jag var säker på att hitta rätt buss till Louise. Det var sjukt tungt, och sjukt varmt, men jag trampade på. Nu sitter jag och myser på Springfield Road igen, men inte så länge till. Måste upp tidigt imorn, ta bussen till stan för att ta Magic Bus norrut. Ska övernatta på vägen, innan jag slutligen kommer fram till The Tree House - vandrarhemmet som Louise föräldrar driver. Ska bli skönt att komma till ett skogsområde.
Litet kort urval av bilder för att stilla er nyfikenhet:
Sky Tower, precis utanför vandrarhemmet
Mitt hostel/vandrarhem, väldigt centralt
Det i särklass onyttigaste jag förtärt sen jag kom hit. Har ätit ganska nyttigt, särskilt på gården, men var bara tvungen att fira Auckland-besöket med en Dark Moccha Frappuccino
Dans och sång under Maori-föreställningen
Ett av de två autentiska maori-husen de hade på muséet. Gamla, vackra, handgjorda och skänkta till muséet... eller utlånade.
Slutligen vill jag tacka alla ni som läser, ni gör det värt att skriva ^^ Men lämna gärna en kommentar då och då, motiverar till bättre och mer skrivande :)
Kommentarer
Trackback
