Nonsens

Jag tänker bara skriva lite, för att skriva ur mig några av de miljoner tankar som snurrar runt i mitt huvud snabbare än jag hinner uppfatta.

Det springer runt myror i hela bussen. Inte så att de verkar inta den, eller täcka varje yta, men de dyker upp precis överallt. De har antagligen ett bo i bussen, eller nära den, men de är bara små svartmyror och inget att oroa sig över direkt. De har inte stört mig nämnvärt ännu i alla fall.

Om jag sitter sent uppe i allrummet kan jag ibland höra pungråttor dundra omkring på taket. Jag undrar varför, det är ju bara ett plåttak, vad kan finnas av intresse där? De galloperar omkring som tokar, de kanske bara tycker det är roligt? Jag vet inte, har aldrig galloperat runt på ett plåttak... kanske det är något bara pungråttor förstår sig på. De ser förövrigt ut som lemurer när man ser de i ögonvrån. En av de dundrade ner från taket, och sprang över balkongen alldeles utanför glasdörrarna. Har de alltid sett ut som lemurer, eller kanske de vill se ut som lemurer och därför gör det? Eller är det jag som vill att de ska vara lemurer? De har läskiga tassar, med långa vassa klor. Som en järv i miniatyr.

En spindel har byggt nät alldeles innanför bussdörren. Det är bra, då kan den fånga en massa jobbiga insekter. Men hittills verkar den ha gått bet, och jag har inte sett spindeln sen igår. Har den övergett nätet för att bygga nytt? Lustigt att de bara kan sticka, att de inte måste packa ihop nätet och ta det med sig. Att bara lämna det, vet de om att det finns kvar? Att insekter fortfarande kan fastna i det, att de går miste om en måltid och låter de dö förgäves?

Det hänger en drömfångare framför bussen. Den ser ut att ha täckts med spindelnät många gånger. Varför hänger den där? Ska den skydda mig från mardrömmar? Funkar det om den hänger där den gör? Den ser spöklig ut, som något man skulle kunna gör en skräckfilm om: "Drömfångaren", grå och täckt med spindelväv. Det finns nog redan en sådan film, vill minnas att jag sett ett omslag med det som motiv. Drömfångaren var iaf med i bilden, även om det typ handlade om en eskimå, eller någon med eskimå-jacka, sitter fastfrusen mitt på en väg i skogen.

Duvor kuttrar i närheten. Heter det kuttra? De låter iaf, en väldig massa. De tillhör huset, tror jag. De har iaf bon som är avsedda för de inne i skjulet. De är ju sina egna egentligen, och de kan flyga var de vill, men de hör väl hemma här för att de får mat.

Snart ska jag åka härifrån, tillbaka till Auckland. Måste bestämma när, vilket är svårt. Snart måste jag handla mer mat, och jag måste veta hur mycket jag ska köpa. Vill inte köpa för mycket, för jag orkar inte släpa med mig en massa härifrån, då får jag lämna det åt kommande gäster. Då har jag liksom slösat pengar.

Jag har aldrig varit så tyst som jag är nu.. förutom kanske när jag var liten, bebis, och sov en massa. Men det räknas inte. Men nu är jag tyst. Sålänge jag inte pratar, såklart, men det händer inte lika ofta som det gör hemma. Ibland kan det gå en hel dag utan att jag haft en riktig konversation. Jag kanske svarat på någon fråga, hälsat på några stycken, men inte sagt något vettigt, något speciellt. När jag dessutom tänker på vad jag vill säga till någon dyker meningen nästan alltid upp först på svenska, och när jag sen ska formulera den på engelska blir jag osäker. Jag kan orden, men får plötsligt för mig att jag inte kan uttalet, eller kanske böjt det fel. Det är oftast rätt, men jag är osäker, och sluddrar och pratar snabbt så att folk får svårt att förstå mig. Det händer mest när jag pratar med folk som jag "känner". Är det en komplett främling pratar jag lätt och enkelt. Är det dessutom någon som inte är engelskspråkig från början är det ändå lättare. Då vet jag att personen också är osäker, och jag blir mer säker på mig själv och pratar bättre. Så fånigt.

Men annars är jag tyst. Och ibland i tystnaden kommer det så många tankar på en gång att jag inte kan tänka alls. Inte så att det är jobbigt, bara tomt.

Jag pratar med mig själv också. Inte konversationer, utan små fraser. Jag kanske sliter av ett blad från ett träd medan jag passerar det.
"Why would you do that?" frågar jag mig själv högt, som om jag röstar en osynlig vän.
"I dunno, just seemed right..." svarar jag.
"You're weird" konstaterar jag.

Eller så kan jag tänka mig en konversation, dagdrömma att jag pratar med någon, och plötsligt säger jag en av meningarna högt. Varför? Har den större effekt då? Det leder oftast till att jag slutar dagdrömma, och undrar varför jag sa något högt.

Jag kan se... tre myror just nu. Nyss var det minst fem. Jag dödade en nyss också, den kilade över min arm. Det kittlades, jag strök med fingret och plötsligt var där en död myra. Visste inte att den var där. Varför klättrade den på mig? Den måste väl ändå känna att jag är ett levande ting, då är det väl dumt att krypa runt på mig?

Jag har börjat läsa den mest fantastiska bok. Men jag vill nålbinda, och måla, och skriva brev. Hur ska jag hinna allt? Har all tid i världen, men ingen tid alls. Ska jobba minst två timmar också, jobba för mitt boende. Ska hjälpa Louise bror och hans flickvän, de ska resa ett plåttak över sin husbuss. Den är underbar, med träinredning.

Fem myror.

Drömfångaren gungar i vinden.

Varje gång det kliar nånstans på kroppen tänker jag: "Är det en myra?"

Myror, myror, myror överallt.

Fåren har flyttats till en annan hage, förut gick de i hagen som omger bussen. Det betyder att om jag hör något utanför bussen om nätterna är det en vildgris/vildsvin. De knaprar nötter, det kan jag höra. Men jag har inte lyckats se någon, lyser ut med ficklampan ibland men de syns inte. Vore tryggt att se de, för att veta hur de ser ut. Vad det är som för sådant oväsen. Men så skenar fantasin, och jag ser skräckfilmscenario, från en sån där löjlig splatterfilm. Grisen är människoätande, som en zombie. Som de muterade fåren i Black Sheep. Och den kastar sig med isande skrik mot bussen, vanvettet lyser ur ögonen. Grisar äter allt, döda människor slinker lätt ner, även om de nu aldrig skulle döda en människa.

Ena sidan av nacken gör ont, har legat snett. Men det lär ha gått över till kvällen. Varför tillåter kroppen oss att ligga dumt? Eller äta fel? Hästar kan tydligen känna av vad de behöver, i matväg, till viss del iaf. Det fick jag höra på wwoof-gården.

Det kliar på foten. Det är inte myror, det är mygbett.

Jag behöver putsa upp min kniv.

Min säng är så mjuk och skön här, vill inte lämna den. Vore den mer obekväm skulle jag kanske komma upp tidigare? Men då borde jag väl somna tidigare också.

Tusen, tusen, tankar. Vill skriva mer, men det finns ingen tid, bara all tid i världen. Eller tills datorbatteriet dör. Men annat ska göras. Har inte suttit här så länge, har loggat ut från nätet för att spara internettid medan jag skriver och sedan logga in när jag publicerar inlägget.

Borde jag publicera det? Det är ju totalt nonsens. Varför skrev jag det? Varför skulle andra läsa det?

Tror inte någon orkar följa mig genom dessa totala nonsenstankar. Skriv en kommentar då, gör det, ge mig lite bekräftelse. Det är så trevligt att se vad andra tänker, jag är trött på mina egna tankar.

Jag pratar lite kort med mig själv ibland, som jag skrev innan. Men jag har verkligen inget intressant att säga, nästan aldrig något som jag inte redan vet.

Hej hopp.

Kommentarer
Postat av: Kottemamman

Hej hjärtat! Vi är många som tar del av dina tankar även om de flesta inte lägger in någon kommenterar. Kommunikationen sker ju lättare på Facebook. Du verkar befinna dig i det tillstånd som uppkommer när man är på retreat. OBS! behöver inte alls ha någon religiös anknytning.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Retreat

Har blivit en populär företeelse och säkert mycket bra för oss stressade i-landsmänniskor som alltför sällan är i kontakt med våra innersta känslor och tankar. Se upp för vildsvinen bara, när du går försjunken i dina tankar. Puss o kram, mamma

2010-03-15 @ 09:46:29
Postat av: Klie

Jag blev i varje fall lite tänksugen av det här inlägget! Har själv suttit och tänkt hela dagen då jag har "filosofiskt café" på filosofin imorgon. Men mina tankar har mest kretsat kring existensen och varats absurdhet, ifall ändamålen helgar medlen, ifall det finns en universell moral och sånt där. Inte lika vardagligt och lättillgängligt och spontant...

Om du förresten inte vet vem jag är så kan jag berätta det. Jag är philomela från fefo (väldigt New Zeeland-galen).

2010-03-16 @ 00:07:14
URL: http://queerklie.blogspot.com
Postat av: Fröken Tvättbjörn

Jag läste. Jag förstår av du menar med att det blir mer tankar ju tystare man är. Jag är arbetslös men alla mina vänner plugga eller jobbar så det blir lätt lite ensamt och då kommer tusen tankar på samma gång. Idag satt jag och funderade jättelänge på om det inte borde bli samma uttal om man skriver venn som om man skriver vän. Jag har ingen aning och jag vet ingen som skulle orka lyssna på en längre utläggning om det, eftersom alla utom jag har något att göra.

Nu blev det ett litet miniblogginlägg här, men jag ville nog bara säga att jag fattar. Eller nåt...

2010-03-16 @ 23:15:10
URL: http://frokentvattbjorn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0