Update
Bara lite kort vad som hänt sen sist:
Häromdagen bar jag ved uppför en brant backe, i stekande sol och staplade prydligt intill huset. Det kändes så vansinnigt bra, särskilt efteråt. Hade värk i armarna, kände mig smutsig, men som herre på täppan. Jag kände mig stark, vacker, duktig...
Dagen därpå högg jag ved. De har fällt några träd och sågat upp dem, bitarna måste huggas upp innan de blir hårda och sega. Klyvyxan var slö, men tack vare tyngden gick det ändå att klyva en bit efter fem minuters envist bankande. En blåsa hann dyka upp, spricka och fläka upp inna jag ens såg den. Lyckligtvis har det hållt sig rent och inte blivit infekterat.
Igår öppnade en utställning som heter 30 artists | 30 ukuleles. Som namnet antyder är det 30 konstnärer som målat, tolkat och format varsin ukulele. Det var jätteintressant, och de flesta av de var otroligt bra. Bara 2-3 stycken kändes väldigt oinspirierade/slarviga. Några var helt fantastiska, särskilt två tyckte jag om:
Idag var det spelning. Louise pappa, bror(med flickvän) plus en till har ett band tillsammans. De spelade på Waterline Café i Kohukohu, och det var många från trakten där. Claire, flickvännen, frågade om jag ville sjunga några låtar i pausen, och när det väl kom till kritan tackade jag slutligen ja. Ännu en gång fick jag sjunga några svenska folkvisor, och än en gång blev det väldigt uppskattat. Kanske ska göra karriär med det här nere? :P
Häromdagen bar jag ved uppför en brant backe, i stekande sol och staplade prydligt intill huset. Det kändes så vansinnigt bra, särskilt efteråt. Hade värk i armarna, kände mig smutsig, men som herre på täppan. Jag kände mig stark, vacker, duktig...
Dagen därpå högg jag ved. De har fällt några träd och sågat upp dem, bitarna måste huggas upp innan de blir hårda och sega. Klyvyxan var slö, men tack vare tyngden gick det ändå att klyva en bit efter fem minuters envist bankande. En blåsa hann dyka upp, spricka och fläka upp inna jag ens såg den. Lyckligtvis har det hållt sig rent och inte blivit infekterat.
Igår öppnade en utställning som heter 30 artists | 30 ukuleles. Som namnet antyder är det 30 konstnärer som målat, tolkat och format varsin ukulele. Det var jätteintressant, och de flesta av de var otroligt bra. Bara 2-3 stycken kändes väldigt oinspirierade/slarviga. Några var helt fantastiska, särskilt två tyckte jag om:
- Den första var ganska enkel och stilren, men smart och inspirerande. Som grund en helt vanlig, svart ukulele. Men strängarna var bortplockade, och ersatta av vad som skulle föreställa strängar men som höjts upp över ukulelen. I de klängde små, nakna, vita, anotomiskt korrekta lerfigurer. En hade fallit ner i hålet, några satt på kanten av ukulelen, andra kröp under den.
- Den andra var en omformad ukulele. Den var i grunden vit, men hade fyllts med flera hål som såg ut som uppfläkta sår/skotthål. Halsen och huvudet hade skulpterats till en sårad arm och hand. Den vilade på en liten träkista, som i sin tur låg på en amerikansk flagga och en nya zeeländsk. Intill låg ett svart ukulele-fodral som skulle föreställa en liksäck. På den låg ett identifikationskort som specifierade vart "kroppen" hittats. Från kriget i Afghanistan, namn: Uku Lele, no dogtags found, etc. Den bästa detaljen var ett presentkort på bensin som låg på ena flaggan :P
Idag var det spelning. Louise pappa, bror(med flickvän) plus en till har ett band tillsammans. De spelade på Waterline Café i Kohukohu, och det var många från trakten där. Claire, flickvännen, frågade om jag ville sjunga några låtar i pausen, och när det väl kom till kritan tackade jag slutligen ja. Ännu en gång fick jag sjunga några svenska folkvisor, och än en gång blev det väldigt uppskattat. Kanske ska göra karriär med det här nere? :P
Kommentarer
Postat av: Melli
Uku Lele! Så sorgligt vackert.
Nej stanna inte där :( Kom tillbaka till mig en dag.
Trackback
