Ve och fucking fasa

Det är absurt hur rädd jag är för ballonger. Fyfan vad jag hatar dem! Bara tanken på att vara i närheten när en smäller... jag får panik.

Jag tänker ibland att jag skulle söka hjälp för det, nån behandling, nån terapi... Men de flesta verkar ju vilja att man ska utsättas för det man är rädd för, och bara tanken skrämmer ju vettet ur mig.
Det är ju ändå såpass hanterbart att jag kan vara i närheten av ballonger utan att springa skrikande därifrån. Men ångestkänslorna finns där. Tårarna bränner bakom ögonlocken, den svårdödade önskan om att få störta därifrån... men jag gör det inte.

Vissa gånger är värre än andra. Don't know why. Beror väl på sinnesstämningen antar jag.

Jag har på allvar haft mardrömmar om det. Mardrömmar som jag nästan vaknat gråtande ifrån... den enda gång jag faktiskt vaknat gråtande var då jag blev kittlad i drömmen. Att bli kittlad har nästan också blivit som en fobi för mig...

Ballonger och att bli kittlad. Those are my mortal fears. Visst är det konstigt?

Reaktioner

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0