kottekort

Helgen i Stockholm var helt underbar... Men det slutade inte så roligt på söndagskvällen.
Vi satt och såg på en film, systrarna Sevelin och jag. När den första var slut gick jag och Amanda ut med den lilla hunden Harry. Bäst vi promenerade genom deras område såg jag en svart katt som såg konstig ut på munnen. Jag tänkte att den kanske var skadad, då den jamade något förskräckligt. Den smet in i en buske, och jag satte mig för att locka ut den. Efter en stund kom den ut, och då kunde jag höra små pipanden inne i busken. Vår första tanke var att den hade kattungar, men jag kunde inte se något så stort i mörkret. Jag använde min kamerablixt, och såg katten puffa på något litet grått.
"En mus!" utropade jag, och skrämde iväg katten. Men det var ingen mus.. det var en stackars liten fågelunge. Jag kröp in i busken, och lyckades tillslut få fatt i den. Den såg tilltuffsad ut, och vi tog med den in. Där satt jag i deras kök och höll den sedan.

Vi tror det var en liten gråsparv, men vet inget säkert. Hela stjärten var avskavd, liksom bröstet. Inga fjädrar, bara alldeles kalt. Vi visste inte vad som vore det bästa att göra. Så vi ringde runt, sent på söndagsnatten, till alla möjliga nummer vi kunde hitta för att få svar. Vi ringde till och med polisen. Tillslut hittade jag ett nummer till Sthlms viltjour. Där kunde jag förklara vad som hänt, och vid det här laget hade jag fått syn på att den lilla stackaren blödde.
- Hej, jag ringer från Solna Stockholm. Vi hittade en liten skadad fågelunge ute, som blivit fångad av en katt. Vi vet inte riktigt vad som är det bästa att göra.
- Jaha... um.. vad är det för någon fågelunge? Hur är den skadad?
- Vi tror det är en liten gråsparv. Den blöder på bröstet och är tilltuffsad.
- *suckar tungt* Okej.. finns det någon där som kan avliva den?
- Det är det vi måste göra alltså?
- Ja, när de blivit så skadade att de blöder så finns det inget vi kan göra. Det är det enda rätta.
- Hur går man tillväga?
- Ett hårt slag mot huvudet.
- Okej, tack, jag går ut med den och ser vad vi kan göra.
- Det är bra, tack

Jag var den enda som pallade att göra det, vi visste att den bara skulle plågas till döds under natten annars. Amanda följde med mig ut, så letade vi efter något tung sten eller något annat lämpligt. Den lilla pippin satt i en kartong. De enda stenar vi kunde hitta låg som dekoration mot någons vägg, vanliga gråstenar. Vi plockade med oss en sån, och gick till ett mörkt ställe; jag ville inte se den så tydligt. Den pep och sprattlade något alldeles förskräckligt när jag plockade upp den ur kartongen, det fanns krut i den lilla krabaten ännu. Jag satte den på marken, och efter en stund var den stilla och tyst. Vi bestämde oss för att sjunga en sång, för att slippa höra ljudet... det enda som slog oss då, som båda kunde, var "Ta fram det bästa humör du har". En glad liten visa, tyvärr är den lite förstörd p.g.a detta nu, men vi lär höra den så ofta att det går över.
Så började vi sjunga, och jag drämde stenen rakt över det lilla livet. När jag lyfte drog kroppen ihop sig, såklart, men det såg obehagligt ut, och jag slog ytterligare två gånger för att vara säker på att det inte fanns minsta liv kvar. Då skulle den ju lida ännu värre. Det hade på något vis känts bättre om där sedan legat en liten död, orörd fågelkropp. Men den var platt som en pannkaka och blodig. Vi puttade in den i gräset, kastade bort stenen och slängde kartongen i soporna.

När vi kom in såg vi klart den andra filmen. Inte för att en andra världskrigs-film lättade upp humöret, men ändå. Jag grät migsjälv till sömns sedan. För jag vet att jag gjorde alldeles rätt. Och i grund och botten var det faktiskt katten som hade ihjäl den. Den skulle dött ändå mer plågsamt hos katten. Men det känns ändå hemskt... den var så söt, och jag mosade den... :/



Roligare bilder och historier från Sthlm kommer :P