kottekort

Jag vill bara säga att jag verkligen älskar min familj, vansinnigt mycket. Jag kommer sakna de så det gör ont medan jag är borta, men jag hoppas att alla parter kan stå ut med separationen ;)

Särskilt glad är jag över mina föräldrar, som hjälpt mig med så mycket för att jag ska kunna komma iväg. Det hade nästan varit omöjligt utan er ^^

Mina vänner älskar jag så väldigt mycket också. Men förhoppningsvis ska jag hitta många nya, och förhoppningsvis några man kan komma riktigt nära... Det är ju visserligen jobbigt det med, om de är boende på Nya Zeeland, då är det så hemskt att åka så långt ifrån dem när jag väl vänder hemåt :P

Jag pendlar mellan glad upphetsning, och bitter ångest... Ångest för att jag kastar mig ut på okänt hav, men det innebär också spänning... Jag känner mig inte redo, men jag kommer inte bli mer redo! Jag kommer inte ändra mig, det ska bli av, jag ska dit och ge det alla världens chanser. Skulle det inte funka kan jag vända hemåt, men jag ska säkert få det att fungera på ett eller annat sätt.

Något av det tråkigaste kommer vara att sakna måleriet... Jag får säkert chansen att måla nån gång, men jag har inget sådant material med mig. Tänkte bara ha ett ritblock med lite pennor, mer är inte praktiskt. Största drömmen vore att hamna på ett ställe där jag har tillgång till en ateljé, och kan få chans att måla naturen. En chans att lära mig måla vyer/scener/bakgrunder ordentligt. Och vilket motiv är vackrare än de storslagna bergen och dalarna?

Det är en berg- och dalbana av känslor och tankar. Att få skriva av mig lite här känns bra.

Nej, nu ska jag fortsätta med plockandet och fixandet ^^



(ni som smyger och läser här inne får gärna lämna en kommentar, jag gillar att läsa vad andra tycker också XD )