stress, Stress, STRESS!
Bråttom, bråttom. Skynda dig, skynda dig, annars så missar du tåget. Då tar vi bussen! - Nån sång/ramsa som Björne och Snigel hade... Varför minns man sånt, men inte svåra matematiska ekvationer?
Hursom, hursom. Segade en stund på morgonen idag, eller blev snarare sittande framför datorn. Wwoof (worldwide opportunities of organic farming) är en organisation jag gått med i där man får volontärjobba på ekologiska bondgårdar. Jag satt och skummade igenom presentationer av olika gårdar i Auckland-området. Det finns så många fina platser och människor, jag hoppas att de är så bra som de låter ^^ Och att de kan ta emot mig när jag väl ansöker.
Efter att ha skummat igenom några sidor, och markerat gårdar som var av intresse, tog jag mig i kragen och for ner på stan. Första anhalten var banken där jag satte in kontanter jag fått i present. En påse full med pengar är också bra o ha, men det tycker inte bankerna. Jag fick med mig papprullar hem att fylla, men självklart var enkronors-rullarna slut... skulle komma fler imorn, får skaffa några då. Räknade iallafall ihop vad jag hade, och det blev 640 kr - varav 350 i enkronor. Väger fläsk!
Andra anhalten var Skatteverket. Där var det en väldig massa folk, och jag hörde nån i personalen säga att måndagar mitt på dagen är den stressigaste tiden på hela veckan. När jag kom in och fick nummerlapp stod A338 i tur. Själv hade jag A366, så det blev en stunds väntan. Nu är jag stolt(?) ägare av ett nationellt ID... och enligt det heter jag "Ann-Charlotte Kotte Olga L Träff". Louise fick tydligen inte stå med, namnet blev väl för långt när jag la till Kotte som namn. Men jag väljer faktiskt att tro att jag numera heter L, kanske efter den intelligenta gossen i Death Note (har ni inte läst eller sett Death Note? Gör det!). Han är ju så otroligt... bra! Så udda, överintelligent, ennerverande, snygg, och bra! Åtminstone i mangan/animen, filmen blir inte samma sak :P
Ain't he cute?
Anywho... Jag kilade in i Nordstan, och in på The Phone House för att fråga om de kunde se om min mobil är operatörslåst eller ej. Det skulle den absolut inte vara svarade de, och jag väljer att tro dem ^^ Får väl låsa upp den på NZ om de skulle ha fel, men varför skulle det stå fel i uppgifterna? Nä, det tänker jag inte bekymra mig mer för...
Sedan drog jag vidare in i sportbutikerna för att hitta någon bra väska. Insåg att det är "Duffelbags" jag är ute efter, bag-väskor med handtag/remmar som fungerar som ryggsäck ^^ Den jag tillslut valde rymmer 90 liter, och ska förhoppningsvis räcka. Annars får det bli en riktig monsterväska, och hur ska jag orka bära det? :P Väntar på att få höra mammas dom också... Hoppas slippa byta och ha det ur världen istället ;P
On a different note: allt detta tjat om Haiti?! Inte katastrofen i sig, den är hemsk och kommer skrivas om länge.. med rätta. Däremot allt tjafs om "Var finns hjälpen"? WTF people! Det har inte ens gått en vecka typ, och de sänder dit folk hela tiden! Folk skänker pengar! Hur ska ännu fler komma dit för att ge hjälp? Var ska de hålla till? Ge räddningsfolket en chans att mobilisera sig! Herregud, klart det finns folk i beredskap i vårt moderna samhälle, men till en gräns! Det sitter ingen och väntar på katastrofer som dessa, spänt förberedd när det plötsligt händer: "En katastrof! Fort! På med ryggsäcken, nu drar vi!"
De är väl också människor, och måste ha en chans att förbereda sig?
De första dagarna var det flera timmars kö/väntan för flygplan att få landa på flygplatsen i Haiti. De här människorna ska också ha mat och vatten, utöver den svältande, sårade befolkningen. Det är ett totalt raserat land, det är väl klart att det tar tid att ta sig fram?
Det är först i efterhand man kommer kunna se hur allt gått till, hur allt slutat. Kunde fler grävts fram ur rasmassorna, eller är det redan mirakulöst många som klarat sig? Återstår att se...
Vad jag känner just nu, angående räddningshjälp, är inte att sända dit fler. Däremot sända ut fler, av befolkningen - de riktigt sårade måste få komma till riktiga sjukhus där de kan få riktig vård. Det underlättar för de som är kvar, och fler kan räddas. Men nej, landgränserna överallt är hårt bevakade och det går inte att låta folk passera in och ut hursomhelst. Blä.
Kanske ska försöka få något mer gjort? Åtminstonde plocka bland filerna på datorn om jag nu tänker hänga här... får skriva mer senare, om jag kommer på någonting vettigt ^^
Smäller upp en målning i alla fall, som jag glömt lägga upp. Jennifer fick den här som födelsedagspresent, har lärt mig måla eld med akryl ^_^
Allvarligt talat så var nog detta det bästa med hela sommaren. Punkt.
Just den där veckan, just den där kvällen, just den där eldhshowen, just de här killarna, just det här momentet... Det är bara så: Ja!
Hursom, hursom. Segade en stund på morgonen idag, eller blev snarare sittande framför datorn. Wwoof (worldwide opportunities of organic farming) är en organisation jag gått med i där man får volontärjobba på ekologiska bondgårdar. Jag satt och skummade igenom presentationer av olika gårdar i Auckland-området. Det finns så många fina platser och människor, jag hoppas att de är så bra som de låter ^^ Och att de kan ta emot mig när jag väl ansöker.
Efter att ha skummat igenom några sidor, och markerat gårdar som var av intresse, tog jag mig i kragen och for ner på stan. Första anhalten var banken där jag satte in kontanter jag fått i present. En påse full med pengar är också bra o ha, men det tycker inte bankerna. Jag fick med mig papprullar hem att fylla, men självklart var enkronors-rullarna slut... skulle komma fler imorn, får skaffa några då. Räknade iallafall ihop vad jag hade, och det blev 640 kr - varav 350 i enkronor. Väger fläsk!
Andra anhalten var Skatteverket. Där var det en väldig massa folk, och jag hörde nån i personalen säga att måndagar mitt på dagen är den stressigaste tiden på hela veckan. När jag kom in och fick nummerlapp stod A338 i tur. Själv hade jag A366, så det blev en stunds väntan. Nu är jag stolt(?) ägare av ett nationellt ID... och enligt det heter jag "Ann-Charlotte Kotte Olga L Träff". Louise fick tydligen inte stå med, namnet blev väl för långt när jag la till Kotte som namn. Men jag väljer faktiskt att tro att jag numera heter L, kanske efter den intelligenta gossen i Death Note (har ni inte läst eller sett Death Note? Gör det!). Han är ju så otroligt... bra! Så udda, överintelligent, ennerverande, snygg, och bra! Åtminstone i mangan/animen, filmen blir inte samma sak :P
Ain't he cute?
Anywho... Jag kilade in i Nordstan, och in på The Phone House för att fråga om de kunde se om min mobil är operatörslåst eller ej. Det skulle den absolut inte vara svarade de, och jag väljer att tro dem ^^ Får väl låsa upp den på NZ om de skulle ha fel, men varför skulle det stå fel i uppgifterna? Nä, det tänker jag inte bekymra mig mer för...
Sedan drog jag vidare in i sportbutikerna för att hitta någon bra väska. Insåg att det är "Duffelbags" jag är ute efter, bag-väskor med handtag/remmar som fungerar som ryggsäck ^^ Den jag tillslut valde rymmer 90 liter, och ska förhoppningsvis räcka. Annars får det bli en riktig monsterväska, och hur ska jag orka bära det? :P Väntar på att få höra mammas dom också... Hoppas slippa byta och ha det ur världen istället ;P
On a different note: allt detta tjat om Haiti?! Inte katastrofen i sig, den är hemsk och kommer skrivas om länge.. med rätta. Däremot allt tjafs om "Var finns hjälpen"? WTF people! Det har inte ens gått en vecka typ, och de sänder dit folk hela tiden! Folk skänker pengar! Hur ska ännu fler komma dit för att ge hjälp? Var ska de hålla till? Ge räddningsfolket en chans att mobilisera sig! Herregud, klart det finns folk i beredskap i vårt moderna samhälle, men till en gräns! Det sitter ingen och väntar på katastrofer som dessa, spänt förberedd när det plötsligt händer: "En katastrof! Fort! På med ryggsäcken, nu drar vi!"
De är väl också människor, och måste ha en chans att förbereda sig?
De första dagarna var det flera timmars kö/väntan för flygplan att få landa på flygplatsen i Haiti. De här människorna ska också ha mat och vatten, utöver den svältande, sårade befolkningen. Det är ett totalt raserat land, det är väl klart att det tar tid att ta sig fram?
Det är först i efterhand man kommer kunna se hur allt gått till, hur allt slutat. Kunde fler grävts fram ur rasmassorna, eller är det redan mirakulöst många som klarat sig? Återstår att se...
Vad jag känner just nu, angående räddningshjälp, är inte att sända dit fler. Däremot sända ut fler, av befolkningen - de riktigt sårade måste få komma till riktiga sjukhus där de kan få riktig vård. Det underlättar för de som är kvar, och fler kan räddas. Men nej, landgränserna överallt är hårt bevakade och det går inte att låta folk passera in och ut hursomhelst. Blä.
Kanske ska försöka få något mer gjort? Åtminstonde plocka bland filerna på datorn om jag nu tänker hänga här... får skriva mer senare, om jag kommer på någonting vettigt ^^
Smäller upp en målning i alla fall, som jag glömt lägga upp. Jennifer fick den här som födelsedagspresent, har lärt mig måla eld med akryl ^_^
Allvarligt talat så var nog detta det bästa med hela sommaren. Punkt.
Just den där veckan, just den där kvällen, just den där eldhshowen, just de här killarna, just det här momentet... Det är bara så: Ja!
Reaktioner
Trackback
