Christchurch
Nu har jag spenderat tre dagar i Christchurch. Boendet är jättemysigt, Drifters Backpackers. Väldigt hemtrevligt, känns som ett vanligt hem. De har två hundar här också, stora och mysiga. Chippie och Flash heter de :)
Christchurch är större än Wellington, och känns väldigt... engelsk/brittisk. Många gamla byggnader, små parker med stora, gamla träd. Det känns som det har lite mer historia än t.ex Auckland som nu känns väldigt modern. De två senaste dagarna har jag vandrat runt i stan, till katedralen, museum och bokhandlar. Inne i katedralen tände jag ett ljus för alla jag känner som gått bort. Tänkte särskilt på min scoutledare Liam som gick bort i början av året... och strax efter jag tänt ljuset upptäckte jag att hörnet där ljushållaren stod var en liten scouthyllning. Det fanns en graverad skylt där det stod om scouternas grundare Robert Baden-Powell, han hade skänkt en fana eller nåt till kyrkan. Strax under stod ett vackert snidat bord med texten "Be prepared". Var Redo. Jag var inte alls redo för detta, jag satt och grät i en hel timme. Tänkte på Liam, på livet, på min resa, på hans resa. Saknar dig Liam.
Tidigt imorgon ska jag ta bussen till Invercargill, låååångt söderut. Där ska jag plockas upp av en familj som driver biodling. Jag ska antagligen vara där i två veckor, och hjälpa dem limma ihop bikupor. Låter inte så kul, vilket det heller inte är, men jag tror nog det blir riktigt bra ändå. Det handlar bara om 3-4 timmar per dag, och det är inomhus så jag slipper deras kalla, regniga ruskväder. Sen har de tre pojkar, mellan 3 och 8 år, och de ser jag fram emot att lära känna. För deras skull har jag köpt några Astrid Lindgren-böcker på engelska. Typiskt nog kunde jag inte hitta några Emil-böcker här i stan, trots att jag sett de på andra ställen.
Jaja. Ska bli fint att resa vidare, lite tråkigt att missa en del på vägen, men man kan inte se allt. Jag får åtminstone en bussresa genom garanterat fint landskap. Och då är ändå västkusten vackrare :)
Jag vet inte hur mycket internettid jag kommer ha på gården, så får se när nästa uppdatering kommer. Ha det fint så länge ^^
Christchurch är större än Wellington, och känns väldigt... engelsk/brittisk. Många gamla byggnader, små parker med stora, gamla träd. Det känns som det har lite mer historia än t.ex Auckland som nu känns väldigt modern. De två senaste dagarna har jag vandrat runt i stan, till katedralen, museum och bokhandlar. Inne i katedralen tände jag ett ljus för alla jag känner som gått bort. Tänkte särskilt på min scoutledare Liam som gick bort i början av året... och strax efter jag tänt ljuset upptäckte jag att hörnet där ljushållaren stod var en liten scouthyllning. Det fanns en graverad skylt där det stod om scouternas grundare Robert Baden-Powell, han hade skänkt en fana eller nåt till kyrkan. Strax under stod ett vackert snidat bord med texten "Be prepared". Var Redo. Jag var inte alls redo för detta, jag satt och grät i en hel timme. Tänkte på Liam, på livet, på min resa, på hans resa. Saknar dig Liam.
Tidigt imorgon ska jag ta bussen till Invercargill, låååångt söderut. Där ska jag plockas upp av en familj som driver biodling. Jag ska antagligen vara där i två veckor, och hjälpa dem limma ihop bikupor. Låter inte så kul, vilket det heller inte är, men jag tror nog det blir riktigt bra ändå. Det handlar bara om 3-4 timmar per dag, och det är inomhus så jag slipper deras kalla, regniga ruskväder. Sen har de tre pojkar, mellan 3 och 8 år, och de ser jag fram emot att lära känna. För deras skull har jag köpt några Astrid Lindgren-böcker på engelska. Typiskt nog kunde jag inte hitta några Emil-böcker här i stan, trots att jag sett de på andra ställen.
Jaja. Ska bli fint att resa vidare, lite tråkigt att missa en del på vägen, men man kan inte se allt. Jag får åtminstone en bussresa genom garanterat fint landskap. Och då är ändå västkusten vackrare :)
Jag vet inte hur mycket internettid jag kommer ha på gården, så får se när nästa uppdatering kommer. Ha det fint så länge ^^
It's Fina Fisken
Jajemenna, man är ju i Kaikoura då änna o njuter av det goa marinlivet.
Igår gjorde jag något alldeles fantastiskt - simmade med vilda delfiner! Som jag skrev att jag skulle, det blev av ;) Resan ut på havet gick smidigt, turen i vattnet var hektisk och kaotisk, vägen tillbaka var något av en mardröm då i princip alla blev sjösjuka efter den gungiga turen i vattnet... Att guppa vid ytan i våtdräkt var värre än att guppa i båten.
Innan vi åkte ut fick vi se på en info-video om säkerhet och tillvägagångssätt. Vi simmare var där för att underhålla delfinerna, inte tvärtom. De är helt vilda djur, och söker sig normalt inte till människor. Så det var upp till oss att dra till oss deras uppmärksamhet. Dyka, simma i cirklar, och pipa, gnälla och sjunga... Om det inte roade delfinerna skulle det åtminstone roa folket på båten ;)
Det var två båtar ute, de får ha tre som mest. Den andra hade mer tur, och hamnade på "rätt" sida om delfinflocken och behövde aldrig flytta sig. Det behövde vi göra, två gånger, för att hålla oss hos delfinerna. Första simningen gav inte så mycket, delfinerna svepte snabbt förbi. Sista gången blev fantastisk, då lyckades vi verkligen intressera dem. Jag cirklade runt med en, och hade ögonkontakt som de tipsat om. Det var fantastiskt, de kom supernära. Jag hade enkelt kunnat klappa dem, men det skulle vi undvika då det kunde skrämma iväg hela gruppen. De var flera hundra :P
Jag köpte en undervattenskamera innan jag åkte ut, men den är inte digital så de bilderna har jag inte förrän de blivit framkallade. Jag hoppas någon av de blev okej.
Idag var jag upp med tuppen igen och åkte på valsafari ^^ De kan inte garantera att man får se några, hur stora de än är så är havet en aning större... Kaskelotter har de året runt i området, andra valar passerar igenom när de emigrerar.
Vi lyckades hitta två kaskelotter. De kommer upp till ytan för att andas en stund innan de gör sina djupdyk. Man såg inte mycket av de, det är toppen av ett isberg som guppar vid ytan. Men vi kom nära nog för att man skulle kunna se deras skårade/rynkiga kropp medan de blåste vatten. Sedan dyker de graciöst, och alla på båten klickar desperat med kameran för att få en snygg stjärtfene-bild :)
Bjuder på två bilder så länge från de senaste dagarna ^^
Igår gjorde jag något alldeles fantastiskt - simmade med vilda delfiner! Som jag skrev att jag skulle, det blev av ;) Resan ut på havet gick smidigt, turen i vattnet var hektisk och kaotisk, vägen tillbaka var något av en mardröm då i princip alla blev sjösjuka efter den gungiga turen i vattnet... Att guppa vid ytan i våtdräkt var värre än att guppa i båten.
Innan vi åkte ut fick vi se på en info-video om säkerhet och tillvägagångssätt. Vi simmare var där för att underhålla delfinerna, inte tvärtom. De är helt vilda djur, och söker sig normalt inte till människor. Så det var upp till oss att dra till oss deras uppmärksamhet. Dyka, simma i cirklar, och pipa, gnälla och sjunga... Om det inte roade delfinerna skulle det åtminstone roa folket på båten ;)
Det var två båtar ute, de får ha tre som mest. Den andra hade mer tur, och hamnade på "rätt" sida om delfinflocken och behövde aldrig flytta sig. Det behövde vi göra, två gånger, för att hålla oss hos delfinerna. Första simningen gav inte så mycket, delfinerna svepte snabbt förbi. Sista gången blev fantastisk, då lyckades vi verkligen intressera dem. Jag cirklade runt med en, och hade ögonkontakt som de tipsat om. Det var fantastiskt, de kom supernära. Jag hade enkelt kunnat klappa dem, men det skulle vi undvika då det kunde skrämma iväg hela gruppen. De var flera hundra :P
Jag köpte en undervattenskamera innan jag åkte ut, men den är inte digital så de bilderna har jag inte förrän de blivit framkallade. Jag hoppas någon av de blev okej.
Idag var jag upp med tuppen igen och åkte på valsafari ^^ De kan inte garantera att man får se några, hur stora de än är så är havet en aning större... Kaskelotter har de året runt i området, andra valar passerar igenom när de emigrerar.
Vi lyckades hitta två kaskelotter. De kommer upp till ytan för att andas en stund innan de gör sina djupdyk. Man såg inte mycket av de, det är toppen av ett isberg som guppar vid ytan. Men vi kom nära nog för att man skulle kunna se deras skårade/rynkiga kropp medan de blåste vatten. Sedan dyker de graciöst, och alla på båten klickar desperat med kameran för att få en snygg stjärtfene-bild :)
Bjuder på två bilder så länge från de senaste dagarna ^^
Sälar, valar, pingviner, delfiner
Just nu är jag i Kaikoura. Jag lämnade Duncannon och Blenheim igår, och bor nu på Adelphi Backpackers. Det är mysigt, inte världens bästa boende, men mycket mer karaktär än förra boendet. Huset är gammalt, för att vara Nya Zeeländskt. Det öppnade som hotell 1921 och har stått här sen dess, trots stormar och översvämningar.
Igårkväll gick jag och handlade på andra sidan gatan, och påvägen tillbaka gjorde jag en praktvurpa. Snubblade när jag kommit upp på trottoaren och föll hårt på knäna. Tappade mina matvaror också. Det som gjorde mig riktigt ledsen var att folk såg det hända - utan att göra något. Det satt två ungdomar utanför vandrarhemmet och rökte. De såg väldigt nyfiket på mig, kanske lite medlidande, men lyfte inte ett finger för att hjälpa mig. De frågade inte ens hur det gick. Det kan jag säga helt säkert att jag skulle göra om jag såg någon ramla - fråga om de var okej... Men så tycker tydligen inte alla...
Nu har jag ont i knäna. Jag har redan ett dåligt knä sen tidigare, det tog lyckligtvis mindre av smällen. Så nu smärtar det andra knäet mer för ovanlighetens skull... Ingen stor tröst, men det går väl över snart nog.
Kvällen blev iallafall bättre sen. De har en enorm filmsamling här, så det sitter nästan alltid någon och tittar. Mysiga, mjuka soffor, härligt inrett rum, bra film och ibland bra sällskap.
Nyss gick jag och bokade en delfintur för imorgon. Tusen tack, kära föräldrar, för att ni bjuder på det ^^ Ska få simma med vilda delfiner, det ska bli underbart! Men man vet aldrig hur det blir, när det gäller vilda delfiner och väder ute på havet... Hoppas det går smidigt... Tror de tänker klämma in mig i våtdräkt också, det ska bli spännande :P
Dagen därpå går jag nog på valtur. Ska bli kul att få vara lite turistig, och att få se valar skulle va helt fantastiskt.
På vägen hit igår åkte bussen längs kusten. Det kryllade av sälar på klipporna, och även ett par pingviner :)
För stunden är jag dock ganska nere. Är nervös inför simningen imorgon... att det inte finns en våtdräkt som passar mig, att det ska dyka upp hajar (ännu mindre risk än våtdräkten tippar jag), att det ska gå för höga vågor för att vi ska kunna simma säkert, m.m.
Dessutom känner jag mig väldigt ensam. Blir så ibland när man reser själv, för man är ju just själv :P Ingen kompis imorn att simma med delfiner med, det gör jag helt själv. Vissa upplevelser vill man dela med andra. Kanske jag blir vän med någon av de andra simmarna imorn, men det är då det. Just nu är jag ensam i ett rum fullt med folk som ser på dålig komedi.
Loooonely, I'm Mr. Lonely, I have nobooody, for my ooown
Igårkväll gick jag och handlade på andra sidan gatan, och påvägen tillbaka gjorde jag en praktvurpa. Snubblade när jag kommit upp på trottoaren och föll hårt på knäna. Tappade mina matvaror också. Det som gjorde mig riktigt ledsen var att folk såg det hända - utan att göra något. Det satt två ungdomar utanför vandrarhemmet och rökte. De såg väldigt nyfiket på mig, kanske lite medlidande, men lyfte inte ett finger för att hjälpa mig. De frågade inte ens hur det gick. Det kan jag säga helt säkert att jag skulle göra om jag såg någon ramla - fråga om de var okej... Men så tycker tydligen inte alla...
Nu har jag ont i knäna. Jag har redan ett dåligt knä sen tidigare, det tog lyckligtvis mindre av smällen. Så nu smärtar det andra knäet mer för ovanlighetens skull... Ingen stor tröst, men det går väl över snart nog.
Kvällen blev iallafall bättre sen. De har en enorm filmsamling här, så det sitter nästan alltid någon och tittar. Mysiga, mjuka soffor, härligt inrett rum, bra film och ibland bra sällskap.
Nyss gick jag och bokade en delfintur för imorgon. Tusen tack, kära föräldrar, för att ni bjuder på det ^^ Ska få simma med vilda delfiner, det ska bli underbart! Men man vet aldrig hur det blir, när det gäller vilda delfiner och väder ute på havet... Hoppas det går smidigt... Tror de tänker klämma in mig i våtdräkt också, det ska bli spännande :P
Dagen därpå går jag nog på valtur. Ska bli kul att få vara lite turistig, och att få se valar skulle va helt fantastiskt.
På vägen hit igår åkte bussen längs kusten. Det kryllade av sälar på klipporna, och även ett par pingviner :)
För stunden är jag dock ganska nere. Är nervös inför simningen imorgon... att det inte finns en våtdräkt som passar mig, att det ska dyka upp hajar (ännu mindre risk än våtdräkten tippar jag), att det ska gå för höga vågor för att vi ska kunna simma säkert, m.m.
Dessutom känner jag mig väldigt ensam. Blir så ibland när man reser själv, för man är ju just själv :P Ingen kompis imorn att simma med delfiner med, det gör jag helt själv. Vissa upplevelser vill man dela med andra. Kanske jag blir vän med någon av de andra simmarna imorn, men det är då det. Just nu är jag ensam i ett rum fullt med folk som ser på dålig komedi.
Loooonely, I'm Mr. Lonely, I have nobooody, for my ooown
Bilder?
I promised you pictures! Men det är svårt att sortera bland dem, välja vilka som ska laddas upp... För att inte tala om att det tar tid att ladda upp dem, och internet här på Duncannon är dyyyyrt. Så håll till godo med en liten serie jag gjorde igår kväll ;)
Inspirerad av fluffhögarna i hagen intill:
Inspirerad av fluffhögarna i hagen intill:
Jobb och sånt
Hej hopp i lingonskogen!
Jag hoppas att ni alla har det bra hemma i Svealandet. Nu när våren kommer, med sin vulkanaska och allt… På tal om den hoppas jag verkligen att det går över snart, för alla parter. Att vulkanen lugnar ner sig, Island kan andas ut och flygtrafiken kan starta igen. Gärna i god tid till jag ska komma hem. Men våren får fortsätta bäst den vill :)
Just nu sitter jag på mitt rum i Blenheim. Jag bor på Duncannon, Backpackers och boende för säsongsarbetare. De flesta här är kringresande, som jag, som stannat för att jobba på vingårdarna här i området. Jag kom hit precis i slutet av säsongen, och har bara upplevt en dags arbete… Det var fruktansvärt hårt! Oerhörd stress och press, stekande sol, m.m. Klasarna vi skulle plocka hängde i höfthöjt, vilket innebar att man antingen fick sitta på knä eller böja sig för att nå dem. Man skördade en sträcka på ca. 5 meter vardera – med sekatör klippte man av alla synliga, friska klasar och dumpade i plastlådor. Jag var inte särskilt snabb om man jämförde med de flesta andra, men jag fick höra att jag var duktig för min första dag. Andra kunde jobba två och två, då går det verkligen undan. Dessutom får man betalt för varje sträcka man skördar, ingen timlön, så folk hetsar efter pengar. Och traktorn hetsar en i bakgrunden. Jag hade ingen aning om vad som väntade när jag förväntades börja jobba den dagen, så jag kom helt oförberedd. Inga handskar(valfritt), inget vatten, ingen mat… Jag lyckades klippa mig själv i tummen med sekatören, och satte samma verktyg i låret när en tjej drämde in i mig på sin stressade jakt efter nästa lediga sträcka (tyckte inte om henne då.)
Minst en 40 lådor lyckades jag iaf fylla(40 sträckor), innan pressen, vätskebristen, m.m. hann ifatt mig och jag kände mig sjuk och miserabel. Fick sitta och vila den sista stunden, och jobbade inte dagen därpå. Nu verkar säsongen vara över, så det blir nog inget mer jobb här för min del. Jag blir kvar här till måndag-tisdag, sen vete gudarna vart jag ska ta vägen. Söderut är i alla fall planen, men om det blir till ett nytt vandrarhem eller wwoof-gård får tiden utvisa.
Internet här på Duncannon är skamligt dyrt. Därför blir det inga bilder just nu, det får det bli en annan gång ^^
Och ooh, kommentera gärna! Tycker det är så tråkigt att skriva utan respons, även om jag kan se på blogg.se’s statistik att folk läser… men hur ska jag veta om folk faktiskt läser eller bara klicka runt?
Hopp och studs
Wwoof igen
Nu ar jag pa en gard utanfor Blenheim. Sitter vid husets dator och har darfor engelskt tangentbord.
Jag ska bara vara har nagra dagar, sen till nagot vandrarhem i Blenheim for att skaffa skattenummer och soka jobb.
Garden ags av Tony. Han bor har helt sjalv sen hans fru gick bort for nagra ar sen. Han ar jattetrevlig! Men han kan inte erbjuda sa mycket jobb nu nar vintern kommer, darfor stannar jag sa kort.
Ska forsoka ladda upp lite bilder at er lasare nar jag kommer till nasta vandrarhem. lnlaggen ser sa trakiga ut nar det bara ar en massa text... aven om texten nu ar intressant. Det hoppas jag iaf att den ar ;)
Tjipp tjopp!
Jag ska bara vara har nagra dagar, sen till nagot vandrarhem i Blenheim for att skaffa skattenummer och soka jobb.
Garden ags av Tony. Han bor har helt sjalv sen hans fru gick bort for nagra ar sen. Han ar jattetrevlig! Men han kan inte erbjuda sa mycket jobb nu nar vintern kommer, darfor stannar jag sa kort.
Ska forsoka ladda upp lite bilder at er lasare nar jag kommer till nasta vandrarhem. lnlaggen ser sa trakiga ut nar det bara ar en massa text... aven om texten nu ar intressant. Det hoppas jag iaf att den ar ;)
Tjipp tjopp!
Salighet
Tänkte bara uppdatera er kära läsare om vad som hänt de senaste dagarna:
Igår tog jag färjan från Wellington till Picton, på sydön. Jag bor på ett helt underbart vandrarhem som heter Sequoia Lodge. Så mycket för pengarna! 100 MB gratis internet, frukost, chokladpudding med glass varje kväll, en halvtimme i varm bubbelpool, m.m. Och då är det billigare än mitt boende i Wellington. Jag vet inte alls vart jag ska åka härifrån. Jag tror nog det får bli till någon vingård, eller fruktodling, för att tjäna lite pengar. Några veckor med betaljobb skulle vara bra.
I alla fall... Helgen blev bättre än jag vågat hoppas! Gary Hunts skulpterande på lördagen var jätteintressant. Mässan var jätterolig, om än väääldigt nördig (inget fel i det, för det mesta... har skrivit en lång text om detta, kanske lägger upp när den är klar.) På söndagen träffade jag John Howe som signerade den nya kartboken han illustrerat (kartor över Midgård i den första åldern). Han gjorde en skiss, för varje person! I min ritade han en drake, ett drakhuvud för att vara exakt. Helt fantastiskt fint, och personligt, även om drakar och trollkarlar var det enda han skissade ^^
Sen åkte jag tillbaka till mässan igen. Det var ett himla pendlande hela helgen, men absolut värt det. Jag gjorde tre inköp under mässan. En t-shirt, samt två Wolverine-album. Det sistnämnda visade sig bättre än jag trodde, serierna är helt underbara! Och så fantastiskt tecknade... Pricken över i:et blev då Steve Blum signerade albumen. Han gästade mässan, eftersom han gör rösten till Wolverine i den tecknade tv-serien :)
På måndagen såg jag Scott Spencer skulptera digitalt i Weta Cave. Det var helt fantastiskt att se! Jag har aldrig provat på det, och inte skulpterat så mycket vanligt heller även om jag önskar att jag kunde. Det är ett dyrt intresse, och stökigt, kräver mycket :P
Hursomhelst, Scott var helt otrolig. Jag pratade med honom efteråt, och berättade att jag sysslar med konst. Jag sa att jag ska spara ihop till hans båda instruktionsböcker (som förklarar hur man skulpterar i programmet ZBRUSH) och frågade om han kunde signera nåt Wolverine-album istället, eftersom det var det enda jag hade med mig.
Då skrattade han, tog sin senaste bok, signerade den och GAV den till mig! Den är värd 400 kr, och jag fick den gratis! Blir jag en dag mästare på digital skulptering kommer det vara tack vare honom... Jo, för jag hade nog inte haft råd att köpa böckerna, inte när jag har så många andra intressen att investera i också. Nu har jag chansen att börja :) Boken är tung, men det är såå värt att släpa runt den ;)
Sen visade jag honom min senaste eldbild, av Ottar som sprutar eld, i mobilen. Han blev imponerad, och bad att jag skulle mejla honom adressen till mitt galleri på DeviantArt (hemsida http://adnaurian.deviantart.com/gallery/). En av tjejerna som jobbar på Weta Cave ville också ha den, hon trodde sig ha sett min konst innan och kände igen mig (vilket jag betvivade, då jag inte har nån bild på mig själv upplagd där).
Jag mejlade de båda förut, och fick snabbt svar. Tjejen tackade, och sa att hon blandat ihop mig med nån annan precis som jag trodde, men var glad över länken ändå. Scott skrev att han gillade mina bilder, att han också har vänner som sysslar med eld, m.m.
Det lär nog inte leda någonstans, men bara det faktum att två personer från Weta bad att få se mina bilder är ändå stort ^^
Klad Kotte!
Igår tog jag färjan från Wellington till Picton, på sydön. Jag bor på ett helt underbart vandrarhem som heter Sequoia Lodge. Så mycket för pengarna! 100 MB gratis internet, frukost, chokladpudding med glass varje kväll, en halvtimme i varm bubbelpool, m.m. Och då är det billigare än mitt boende i Wellington. Jag vet inte alls vart jag ska åka härifrån. Jag tror nog det får bli till någon vingård, eller fruktodling, för att tjäna lite pengar. Några veckor med betaljobb skulle vara bra.
I alla fall... Helgen blev bättre än jag vågat hoppas! Gary Hunts skulpterande på lördagen var jätteintressant. Mässan var jätterolig, om än väääldigt nördig (inget fel i det, för det mesta... har skrivit en lång text om detta, kanske lägger upp när den är klar.) På söndagen träffade jag John Howe som signerade den nya kartboken han illustrerat (kartor över Midgård i den första åldern). Han gjorde en skiss, för varje person! I min ritade han en drake, ett drakhuvud för att vara exakt. Helt fantastiskt fint, och personligt, även om drakar och trollkarlar var det enda han skissade ^^
Sen åkte jag tillbaka till mässan igen. Det var ett himla pendlande hela helgen, men absolut värt det. Jag gjorde tre inköp under mässan. En t-shirt, samt två Wolverine-album. Det sistnämnda visade sig bättre än jag trodde, serierna är helt underbara! Och så fantastiskt tecknade... Pricken över i:et blev då Steve Blum signerade albumen. Han gästade mässan, eftersom han gör rösten till Wolverine i den tecknade tv-serien :)
På måndagen såg jag Scott Spencer skulptera digitalt i Weta Cave. Det var helt fantastiskt att se! Jag har aldrig provat på det, och inte skulpterat så mycket vanligt heller även om jag önskar att jag kunde. Det är ett dyrt intresse, och stökigt, kräver mycket :P
Hursomhelst, Scott var helt otrolig. Jag pratade med honom efteråt, och berättade att jag sysslar med konst. Jag sa att jag ska spara ihop till hans båda instruktionsböcker (som förklarar hur man skulpterar i programmet ZBRUSH) och frågade om han kunde signera nåt Wolverine-album istället, eftersom det var det enda jag hade med mig.
Då skrattade han, tog sin senaste bok, signerade den och GAV den till mig! Den är värd 400 kr, och jag fick den gratis! Blir jag en dag mästare på digital skulptering kommer det vara tack vare honom... Jo, för jag hade nog inte haft råd att köpa böckerna, inte när jag har så många andra intressen att investera i också. Nu har jag chansen att börja :) Boken är tung, men det är såå värt att släpa runt den ;)
Sen visade jag honom min senaste eldbild, av Ottar som sprutar eld, i mobilen. Han blev imponerad, och bad att jag skulle mejla honom adressen till mitt galleri på DeviantArt (hemsida http://adnaurian.deviantart.com/gallery/). En av tjejerna som jobbar på Weta Cave ville också ha den, hon trodde sig ha sett min konst innan och kände igen mig (vilket jag betvivade, då jag inte har nån bild på mig själv upplagd där).
Jag mejlade de båda förut, och fick snabbt svar. Tjejen tackade, och sa att hon blandat ihop mig med nån annan precis som jag trodde, men var glad över länken ändå. Scott skrev att han gillade mina bilder, att han också har vänner som sysslar med eld, m.m.
Det lär nog inte leda någonstans, men bara det faktum att två personer från Weta bad att få se mina bilder är ändå stort ^^
Klad Kotte!
Kick-ass weekend!
Jag är såååå glad att jag valde att stanna längre i Wellington, it all seems worthwhile now! (jag propagerar inte för alltför mycket mixande av engelska och svenska, men just nu använder jag ju engelska helatiden, så det känns mycket mer naturligt :P )
Först och främst valde jag att stanna eftersom Weta Cave har fina gäster, som jag nämnde tidigare. För er oinvigda ska jag berätta att Weta är ett företag som gör rekvisita och specialeffekter till filmer. Senaste var Avatar, men de stod bakom Sagan om Ringen, Narnia, King Kong, m.fl. och har jobbat med Peter Jackson sen han började göra filmer på allvar. Företaget är så stort numera att de inte kan ta emot oss vanliga dödliga, så för att tillfredställa folket öpnade de Weta Cave. Det är inget stort ställe, vilket är synd för de har så vansinnigt mycket att visa upp. Bara ett minimalt museum (ett litet rum med rekvisita från diverse filmer, varav det mesta jag redan sett - inte desto mindre imponerande) en liten butik och ett litet filmrum med en kort film som handlar om Weta.
Nu till helgen får de celebra besök av bl.a John Howe som är Tolkien-illustratör.
Först imorgon är det en författare av en barnbok, det skippar jag nog.
På lördag kommer Gary Hunt som är skulptör, och kommer typ skulptera live tror jag.
Söndag John Howe
Måndag kommer Scott Spencer som är konstnär, och målar digitalt..? Och med airbrush. Värt att se iaf.
Igår tog jag en sväng ut dit för att kolla om de skulle ta inträde för helgens gäster. Men det skulle de inte, däremot var det ett hett tips att komma tidigt. Jag snackade länge med mannen i kassan, om filmer, svärd, bågskytte, m.m. Känns ofattbart att jag faktiskt fått snacka med nån som jobbar på Weta, som varit inblandad i storfilmer. Har så många drömmar, och en av de är att få jobba på Weta en dag... men så mycket annat jag vill satsa på, har inte tid eller lust att lägga ner allt på just den drömmen.
Många andra var där och tittade runt, fast inte så länge. En kiwi(Nya Zeeländare) som numera bor i Australien gick runt med sin man och tittade länge på allt. De ville köpa något, men vad visste de inte riktigt. Statyn av Gollum, i naturlig storlek, kostar typ... 3000 NZ$ tror jag de sa, om inte mer. 30 stycken har de visst.
Men de fastnade tillslut för en galet snygg golvlampa som stod framme. Ser man den i ögonvrån är det inget konstigt med den, men ooooh... Själva stommen består av en gammaldags kulspruta, med en glödlampa i mynningen och röd lampskärm. Den är fastgjord på en rund träbricka, och ser väldigt gammalmodig ut. Vapnet är baserat på de som Weta tillverkade till King Kong, i NZ får man inte importera såna vapen så de tillverkade allt själva. Just den här lampan har inte gjorts i många exemplar, förutom den som stod framme hade de bara en kvar till försäljning, den sista som skulle säljas. Paret ville slå till, och de hade sån tur att killen som formgivit lampan fanns i närheten, så han kom in och signerade den.
MEN! De stackarna fick höra (redan innan de köpte) att det kunde bli problem på flygplatsen i Australien. Weta hade redan fått två av sina lampor förstörda när de skeppats över till Australien till folk som beställt. Trots att vapnet är helt och hållet en prydnadssak utan mekanism (och som aldrig haft det heller) ansåg den Australiensiska regeringen att man kunde "låtsas att det var ett riktigt vapen och hota folk". Förhoppningsvis skulle det gå bättre om de själva förde det in i landet, och kunde förklara på plats vad det var för något - och visa papper på att det inte är annat än prydnad. Jag hoppas verkligen det går vägen... Annars har de kastat sina 900 dollar (5000:- ) i sjön.
Jag önskar sååå att jag hade pengar och möjlighet att köpa grejer där, men det går inte. Dessutom gäller det att välja klokt... De har även en bordslampa, i formen av en revolver.. Mumma!
Jaja, nog pladdrat om det. Mannen i kassan talade också om för mig att en Science Fiction-mässa äger rum här till helgen. Jo jag tackar! Nu känns det verkligen värt att stanna här, vilken helg!
Jag älskar att vara nörd!
Först och främst valde jag att stanna eftersom Weta Cave har fina gäster, som jag nämnde tidigare. För er oinvigda ska jag berätta att Weta är ett företag som gör rekvisita och specialeffekter till filmer. Senaste var Avatar, men de stod bakom Sagan om Ringen, Narnia, King Kong, m.fl. och har jobbat med Peter Jackson sen han började göra filmer på allvar. Företaget är så stort numera att de inte kan ta emot oss vanliga dödliga, så för att tillfredställa folket öpnade de Weta Cave. Det är inget stort ställe, vilket är synd för de har så vansinnigt mycket att visa upp. Bara ett minimalt museum (ett litet rum med rekvisita från diverse filmer, varav det mesta jag redan sett - inte desto mindre imponerande) en liten butik och ett litet filmrum med en kort film som handlar om Weta.
Nu till helgen får de celebra besök av bl.a John Howe som är Tolkien-illustratör.
Först imorgon är det en författare av en barnbok, det skippar jag nog.
På lördag kommer Gary Hunt som är skulptör, och kommer typ skulptera live tror jag.
Söndag John Howe
Måndag kommer Scott Spencer som är konstnär, och målar digitalt..? Och med airbrush. Värt att se iaf.
Igår tog jag en sväng ut dit för att kolla om de skulle ta inträde för helgens gäster. Men det skulle de inte, däremot var det ett hett tips att komma tidigt. Jag snackade länge med mannen i kassan, om filmer, svärd, bågskytte, m.m. Känns ofattbart att jag faktiskt fått snacka med nån som jobbar på Weta, som varit inblandad i storfilmer. Har så många drömmar, och en av de är att få jobba på Weta en dag... men så mycket annat jag vill satsa på, har inte tid eller lust att lägga ner allt på just den drömmen.
Många andra var där och tittade runt, fast inte så länge. En kiwi(Nya Zeeländare) som numera bor i Australien gick runt med sin man och tittade länge på allt. De ville köpa något, men vad visste de inte riktigt. Statyn av Gollum, i naturlig storlek, kostar typ... 3000 NZ$ tror jag de sa, om inte mer. 30 stycken har de visst.
Men de fastnade tillslut för en galet snygg golvlampa som stod framme. Ser man den i ögonvrån är det inget konstigt med den, men ooooh... Själva stommen består av en gammaldags kulspruta, med en glödlampa i mynningen och röd lampskärm. Den är fastgjord på en rund träbricka, och ser väldigt gammalmodig ut. Vapnet är baserat på de som Weta tillverkade till King Kong, i NZ får man inte importera såna vapen så de tillverkade allt själva. Just den här lampan har inte gjorts i många exemplar, förutom den som stod framme hade de bara en kvar till försäljning, den sista som skulle säljas. Paret ville slå till, och de hade sån tur att killen som formgivit lampan fanns i närheten, så han kom in och signerade den.
MEN! De stackarna fick höra (redan innan de köpte) att det kunde bli problem på flygplatsen i Australien. Weta hade redan fått två av sina lampor förstörda när de skeppats över till Australien till folk som beställt. Trots att vapnet är helt och hållet en prydnadssak utan mekanism (och som aldrig haft det heller) ansåg den Australiensiska regeringen att man kunde "låtsas att det var ett riktigt vapen och hota folk". Förhoppningsvis skulle det gå bättre om de själva förde det in i landet, och kunde förklara på plats vad det var för något - och visa papper på att det inte är annat än prydnad. Jag hoppas verkligen det går vägen... Annars har de kastat sina 900 dollar (5000:- ) i sjön.
Jag önskar sååå att jag hade pengar och möjlighet att köpa grejer där, men det går inte. Dessutom gäller det att välja klokt... De har även en bordslampa, i formen av en revolver.. Mumma!
Jaja, nog pladdrat om det. Mannen i kassan talade också om för mig att en Science Fiction-mässa äger rum här till helgen. Jo jag tackar! Nu känns det verkligen värt att stanna här, vilken helg!
Jag älskar att vara nörd!
