Auckland Folk Festival, del 2

31/1 15:30

Först får vi det tråkiga ur vägen:
  • Det regnar
  • Min mobil är jätteelak och påstår att den inte har någon musik lagrad, vilket är lögn. Det finns flera hundra låtar på den. Hoppas den skärper sig snart.
Då var det avklarat. I övrigt är allt underbart! Jag sjöng två låtar på Come All Ye. Det var inte så mycket folk där som kvällen innan, men det var trevligt ändå. En man kom fram efter jag sjungit, tog mig i hand och sa på bruten svenska: "Jag kommer inte från Sverige, men det där var mycket bra!"
En stund senare kom en gammal grå man och slog sig ner bredvid mig. Han visste inte mycket om Sverige, annat än vår neutralism i andra världskriget. Själv kom han från England, och hade väl upplevt kriget själv. Han tyckte vi(svenskar) var jättebra som var neutrala, och hjälpte flyktingar. Han snackade om något fartyg som jag borde veta om, som de borde pratat om i skolan. Det har de säkert gjort, men det är svårt att minnas allt. Det var iaf något neutralt fartyg som forslat sårade soldater till säkerhet.

Efter Come All Ye'n kom festivalens höjdpunkt för många: Home Brew! Lew Black brygger eget öl som han bjuder hela festivalen på, så har de öppen mick för allsång. Gratis öl och folkmusik, det blir inte mycket bättre. Det var ganska starkt öl kände jag, men gott! (och kallt) Jag drack en mugg av båda sorterna, ljust och mörkt, innan det kändes bäst att gå och göra sig iordning inför natten. (Visst är jag ordningsam, mamma?)

Oh! Måste skriva om en kvinna jag hörde tidigare på dan. Diane tror jag hon hette. Från New York, USA. Hon hade skithäftiga sånger med smarta texter. Bland annat en om hennes moster. Hon hade tre mostrar, med andra ord fyra mammor. Det var en italiensk/siciliansk familj, de stod varandra jättenära. Låten handlade om hennes moster som bodde ensam och aldrig hade egna barn. De träffades varje dag, alla systrar, för att dricka kaffe hos henne. I ett skåp hade hon finporslin som bara fick användas vid speciella tillfällen. Diane, som var en liten flicka då, ville så gärna äta från dem, men det kom aldrig på fråga. Tillslut gav hon upp. När henne moster till slut gick bort fick Diane ärva tallrikarna. Och de är hennes vardagsporslin, för varje dag är ett speciellt tillfälle. Vi tror att vi äger en massa saker, men är det inte de som äger oss egentligen, sjöng hon. Sen sjöng hon en sång, lite ursäktande, om att alla bluessånger låter precis likadant när hon är på festival i NZ.

Jag tog skydd från regnet under ett träd vid mitt tält för en 50 minuter sen. Regnet har hunnit avta sedan dess, men det ser ut att komma mer att döma av de mörka molnen som rullar in. Det är skönt att skurarna är korta, men jag önskar att det kunde spricka upp snart så att allt och alla får en chans att torka. Jag borde spänna ytterduken på mitt tält, eller snarare dra om det, men det har jag ingen ork till. Har dessutom lite för få tältpinnar.

Nä, jag tror faktiskt jag ska lägga av mig allt som inte tål vatten och gå runt en vända utanför festivalområdet för att få en bättre uppfattning om vad som finns därute. Mitt tält står alldeles invid vägen, men tyvärr går ett högt stängsel imellan så man måste gå runt hela alltet.



Några bilder från 30/1


T-shirt design igång

Sooo sexy. Josca är grym ^^ (Men jag tar åt mig äran för spaden, min idé X)

Chillin' with ma homies

Vårt fina träd. Freaky barrträd

Can you hear all the tiny "om nom nom nom"s?

Hittade denna lilla sak längs vägen, gäller att ha ögonen med sig

Liten del av campingen

The Longdrops, in practice ^^


Kommentarer
Postat av: vera

åååh va kul med uppdateringar och bilder! du verkar ju ha det helt fantastiskt!! jag önskar jag kunde vart med och hört dig sjunga

fortsätt ha det lika fint !! hur länge e du på festival förresten? bara så man har lite koll..

2010-02-02 @ 12:27:41
Postat av: Kotte

Vi kom tillbaka från festivalen i måndags ^^ Nu håller jag på att ladda upp ala bilder, och skriva in alla dagboksinlägg jag skrev under festivaldagarna :)

2010-02-02 @ 22:43:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0