Nz

Mamma skickade med mig en liten, vit broderad näsduk med en skvätt av sin parfym på. Doftminnen är de starkaste vi har, jag kan ofta känna en doft och tänka: "Den är sjukt bekant, var kommer den ifrån?" och efter en stund inse att det är en doft jag kände ofta på dagis, eller dylikt. Därför väcker denna lilla näsduk tusen känslor.

Den ligger i min ryggsäck, och börjar jag rota i den, eller plocka fram något som legat intill den, kommer doften fram. Och tårar väller genast upp i ögonen, av saknad. Parfymen använde/använder hon mest bara när hon ska klä upp sig, till fest eller middag. Men jag är plötsligt liten igen, och kramar mamma. Inte en vanlig kram, jag kan känna att kläderna är lite finare än vanligt, ibland lite prassliga. Det är festkväll, vare sig jag är med på festen eller inte så vet jag att det är ett speciellt tillfälle.

Älskar dig mamma. Och pappa. Och bröder. Och mormor. Och vänner