Nz

Dagens äventyr bestod av en promenad upp i bergen till en gammal tunnel. Den användes en gång i tiden till.. eh... att forsla vatten tror jag. Nu ligger den orörd, men lockar ändå folk eftersom den huserar lysmaskar. Jag var dock helt ensam bland maskarna :P  Några bilder:


Påväg upp längs bergsidan, det forsade härligt


Efter en brant vandring dök slutligen tunneln upp. Kolmörk och smal


Ehe, blixten nådde inte så värst långt, tur att ficklampan gjorde det


Det var så djupt i början att jag ställde ifrån mig kängorna. Vadade genom det iskalla bergsvattnet hela vägen, skrapade fötterna mot stenar, men det var det värt ^^


"Did you hear that?"
Måste erkänna att det var lite kusligt... Helt ensam, mörkt, trångt, med mystiska ljud ibland. Vandrade länge, men nådde aldrig andra sidan. Gör gärna om det, med stövlar på :P


Yay, lyckades få en bild på en stackars lysmask ^^ Så ser det ut, bara en liten lysande prick :)

Då ska vi se... Idag är det fredag. I tisdags körde Kaye, garndamen, mig till Queenstown. Jag ville betala henne lite för att jag fått bo hos henne, fått mat, och sedan skjuts, men hon vägrade ta emot ett öre. Hon ville hellre att jag använde de pengarna till att roa mig i NZ :)
Jag stannade två nätter i Queenstown, på samma boende som förra gången. Gjorde ingenting speciellt, det var ganska gråa och regniga dagar. Jag såg den nya Robin Hood-filmen på bio, och ugglade framför datorn - bäst att passa på när internet är billigt.

Igår, torsdag, åkte jag vidare till Franz Josef. Det här landet är så vackert att jag får ångest. Jag skiter fullständigt i städerna, eller platser där folk bor över huvudtaget. Visst, folket är fint, jag älskar civilisationen på sitt sätt också... Men den orörda naturen! Bergen! Det är svårt att förstå att det kan finnas sådana landskap. Jag önskar jag kunde dela med mig av vyerna, det går liksom inte att fånga på kort. Särskilt inte när man ser de från bussen. Har några få som visar en smula. Det är då jag påminns om varför jag åkte hit från första början, jag vill stanna tiden och inte nå målet. Bara sitta där och se på naturen, lyssna på skön musik, finns ingen bättre terapi.

När jag reser med buss känner jag mig också som en riktig turist. Och jag betraktar alla invånare som sköter sin vardag. När man åker tidigt på morgonen, ute på landsbygden, ser man alla ungdomar samlas vid utfarter för att vänta på skolbussen. På denna resan passerade vi just en skolbuss, på den satt en ensam liten pojke med blonda lockar, ett glatt litet ansikte och klara ögon. Han tittade nyfiket på våran buss, och jag såg nyfiket tillbaka. Det är bara vid såna tillfällen som det faktiskt slår mig att det är höst/vinter här, ungarna har inte lov, det är bara jag som är ledig (plus andra resande förstås). Alla andra här bor, jobbar och pluggar. Ett ögonblock, en sekund, en inblick i någons vardag.

Fast visst vet jag att det är höst/vinter här, för kallt är det! Inte fruktansvärt kallt, när solen tittar fram är det nästan sommarvarmt. Men högt upp i bergen snöar det. Det var hisnande vackert när vi åkte genom bergen, på slingriga vägar. Vid ett tillfälle snöade det lite på oss också, men då åkte vi genom "regnskog", kall regnskog alltså. Bissart.
Riktigt kallt blir det mest bara om nätterna, men jag klarar mig fint utan tjock jacka, det räcker med några lager kläder och en mössa ^^


Nej, nu ska jag sluta svamla, för det känns det som jag gör. Jag är i Franz Josef nu i alla fall, och ska sätta mig och måla strax. Bjuder på lite bilder från sista tiden:


Från Sagan om Ringen-turen, vi hade tur med vädret ^^


Grisen Kimmy och 8 veckor gamla valpen Kate. Valparna tyckte mycket om att leka med Kimmy, och slicka henne i ansiktet... tror inte hon var lika glad i det


Hästen Misty... tror jag det var :P


Gosade med Angel så ofta jag kunde, en bichon frisé ^^


Alpacas och får. En alpaca låg död några dagar senare, de vet inte alls varför, han hade inte visat några tecken alls på att vara sjuk :/


Från turen till Milford Sound


Ena kea, bergspapegoja. De lever bara här i bergen på NZ's sydö. De brukar kallas för clowner, de är busiga :P


Kall regnskog


Ett av många vattenfall, men just den här är stor och har runnit där i tusentals år och format berget




*poke*


Milford Sound, i fjordlandskapen




Hej säl!

Jag skriver bara lite snabbt har, pa ett engelskt tangentbord. Om ett tag ska jag aka till fjordlandskapen, till Milford Sound for att vara exakt. Ska med buss, sedan bat.

Bilden ar av lilla Kimmy, grisen fran garden. Den har jag lamnat nu, garden... Gissa vart jag bor nu?
Jag bor hos damen som ager garnbutiken i Te Anau! Hon blev valdigt glad i mig... Hon foder upp Gotlandsfar, och blev intresserad av min nalbindning. Sa hon tog med mig till Spinners and Weavers, dar jag fick visa hur man gor... komplicerat.
Hon tyckte synd om mig som bott i den kalla husvagnen pa garden. Sa hon erbjod mig att sova hos henne, sa skulle hon ta med mig till Queenstown nar hon aker dit for att hamta en van. Sa imorn far jag aka med henne dit. Otroligt fin manniska! Hennes man ocksa... Och de bor pa en jattefin gard :)

Skriver mer nasta gang, bye bye

Ja, det är bara att hoppa upp på hästen igen. Jag är på en ny wwoofgård utanför Te Anau. Ett par med en liten dotter på stora marker. De har massa kor, får, hjortar, ett gäng alpacas, arbetshundar, valpar, sällskapshund, tam hjort, minigris och höns. Jag ska huvudsakligen hålla ett öga på den 3-åriga flickan och sköta hussysslor. Men det blir mycket ute också, har städat både höns- och hundskit, rivit gamla stängsel, m.m. Även om jag trivs här så känns det jobbigt ibland, psykiskt. Dels har jag vant mig vid att vara ensam hela tiden, det är mycket som händer när man ska sätta sig in i en främmande familj och deras vanor. Dels har jag förra gården i färskt minne... Jag försöker göra allt till 200%, jag känner mig pressad att göra allt perfekt. När jag hör någon i huset samtala tyst får jag för mig att det är mig de pratar om, att de mumlar att jag gjort något dumt, att jag inte erbjöd mig att diska, etc. Så är det inte egentligen, det är bara hjärnspöken, men de är ju också så bara. Det börjar kännas bättre iaf. Ska vara här några dagar till, sen drar jag väl vidare norrut längs västkusten. Igår åkte jag på en tur för att se på lysmaskar. Det var fantastiskt! Först var det en tur på sjön för att nå grottan. Vädret var inte på topp, men det störde inte. Grottan är "bara" 12000 år gammal, och formas fortfarande av vattnet som forsar igenom den. Helt fantastisk! Lysmaskarna höll sig mest längst in, borta från ljus och höga ljud. Det var en liten sjö långt in där vi fick sätta oss i en liten båt. Alla guideljus släcktes ner, mörkret var kompakt. Det absolut enda som syntes var de små lysmaskarna i taket. Som en bisarr stjärnhimmel, som lyste grönblått. Det var nästan en religiös upplevelse ;) Skriver via mobilen, så nu får det räcka för denna gången ^^

Ska förhoppningsvis lägga upp fler bilder från Queenstown, en stad jag älskar... Men först får det bli gårdagens paraglide! Kort men fint! Lite längre tid i luften än bungy eller fallskärmshopp ^^

Redo att springa ut från berget


Vacker dal att flyga över



Såkallad "survivor's shot". Keith tror jag flygaren hette, väldigt trevlig. Har honom att tacka för en trevlig flygning ^^

Saker blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag kom till gården sent på lördagkvällen, familjen hämtade mig från bussen i Invercargill och körde sen 1 timme+ till kusten. De bodde alldeles vid havet, eller snarare på en höjd vid havet. En mysig gård, med två separata hus. Jag var ensam i det ena, eftersom kvinnan där precis åkt till Tyskland samma dag och jag var där för att ersätta henne i början.
Jag spenderade dagarna med att laga mat, diska, sätta etiketter på honungsburkar och annat som mamman i familjen bad mig göra. Jag såg efter deras tre pojkar(4, 6 och 8 år gamla), och läste Pippi för dem om kvällarna. De tyckte jättebra om mig, och jag dem. Pappan var inte så social, han mådde inte så bra fysiskt just då.

Gården låg på sydspetsen, så långt söderut man kan komma på fastlandet. Det öppna havet låg mot Sydpolen. Pojkarna var jättefina, särskilt för att de vuxit upp utan en massa moderniteter. Ingen TV, inga tv-spel, dator begränsat till skolan, inga mobiler i familjen, etc. De kunde roa sig själva alldeles utmärkt, och visste så mycket om lantliv och fiske. De var hemskolade... vilket jag faktiskt inte tror är en så bra sak. Inte i det här fallet, de låg inte alls på samma plan som vanliga elever. Men det är bättre än inget.

Allt var frid och fröjd, till en morgon då jag kom upp väldigt sent eftersom jag plågats av huvudvärk halva natten. Mamman kom för att titta till mig, och talade då om att det inte funkade att ha mig där. Att jag genast borde söka en ny plats att åka till, att jag bara slösade bort min och deras tid genom att stanna, att jag inte passade in där. För mig kom det som en total chock... Hon kom aldrig med någon förklaring till varför jag borde åka, och jag ville inte fråga... jag var rädd att hon skulle säga något elakt. Och jag var ju "fast" där tills jag ordnat med nya resplaner.

Det konstiga var att hon betedde sig lika snällt och trevligt som innan. Enda skillnaden var att jag var modstulen... Grunnade länge på vad som kunde vara fel. Hade jag varit för passiv? Gått upp för sent om morgnarna? Inte hjälpt till ordentligt? Om det var något sånt kunde de väl helt enkelt bett mig att ändra på mig? Jag gjorde allt hon bad mig, och frågade ofta om jag kunde göra mer... Kommer aldrig få veta antagligen...

Det blev iaf knappt en vecka jag spenderade där, det skulle varit två. Kommer sakna pojkarna något förskräckligt. Jag hann inte läsa färdigt Pippi-boken för dem, men de kan fortsätta själva när de hittat böckerna.

---

Nu är jag i Queenstown, en otroligt fin stad. Äventyrsparadis är det också, det är svårt att bestämma vad man ska hitta på, eller om man ska hitta på något. Bungy, fallskärm, etc. Det gäller att välja det mest prisvärda och spektakulära :P

Bjuder på några bilder, de sista två från gården, några från bussresan upp till Q-town och några här :)


Tassilo, Samuel och Oliver - pojkarna - fick denna som avskedsbild. Pippi som hon beskrivs i boken. Lilla Gubben saknar dock beskrivning, och även namn i den engelska versionen. Finns väl ingen bra översättning för det.

Lilla Oliver fyller 4 idag, lördag, så jag missade den precis (eftersom jag åkte igår, fredag). Men jag gav honom en tidig present, en bild av en anka och en albatross. Det är hans favoritfåglar, han är alldeles fågeltokig :)

Landskapet steg från platt till berg på väg till Q-town, så vill jag ha det


En av världens bästa vägar, typ. Särskilt när man har bra musik att lyssna på också.

Berg, berg, berg runt hela staden. Gick runt på promenad idag och fotade

Adrenalinkickar vart man än ser


Röd Kotte

Mycket är på Alp-tema i staden, och det känns väldigt mycket som en alpstad ^^

Välkarvat träd


Det fanns sådana utmärkta klätterträd...

...så Kotte klättrade upp för att känna sig som hemma

Om något missat det så gillar jag röda färger ;)  Vad tycks om min nya mössa och vantar? Köpte de på väg till gården, det är Nya Zeelands fina blandning av Merino-ull och Possum-hår. Otroligt varma och mjuka

Påväg tillbaka kom tuff-tuff båten