There's no place like home
Några dagar har passerat nu sen jag kom hem, men det har fortfarande inte riktigt sjunkit in... Jag är jätteglad att vara hemma i Sverige, resan i NZ känns plötsligt som något jag skulle ha drömt. Inte mycket har ändrats hemma på 6 månader, det är första gången jag är på ett bekant ställe på lika länge.
Det konstigaste är att gå på stan. Jag känner stan, men ser ändå en massa "nya" saker. Byggnader jag helt enkelt inte ägnat så mycket tanke innan, man blir så lätt hemmablind. Men nu upptäcker jag en massa, och måste liksom lära känna stan på nytt igen ;)
Det är ingen omställning att mest prata svenska, med vänner och familj och så. Däremot när jag går på stan så förväntar jag mig att alla omkring mig ska prata engelska. Hör jag svenska vill jag smyga fram och exalterat fråga: "Åååh, är ni från Sverige?" - folk skulle nog undra XD
Likadant på café. Jag kan prata svenska i kön med min kompis, men så fort jag ska beställa det jag vill ha vill jag växla till engelska :P
Resan över gick jättebra. Inga förseningar, inga problem. Bara jag som sov dåligt... Men underhållningen är verkligen fantastisk! De hade utökat den nu. Sjukt massa tv-program, serier, film, radio, CD, etc. Jag såg Simpsons, Family Guy, Cleveland Show, en ny dokumentärserie om Monty Python i 6 delar (rekommenderas).
De har en hel del premiärfilmer, väldigt nya, men sen också "Encore" som är en samling klassiket, men också en del nya bra titlar. De hade även alla filmer som vunnit Oscar för Bästa Film, en 40 stycken ^^
På flygplatsen väntade familjen (exklusive storebror som var på Arvika), samt två kompisar. De stod med svenska flaggan, skyltar som välkomnade mig hem, och min teddybjörn Mr Huggles som jag inte vågade ha med på resan :) Mamma hade ordnat med svenskt smörgåsbord, så det blev fantastiskt trevligt - även om jag kände mig smått död, av sömnbristen. Kändes som om jag var packad, världen snurrade :P
Igår åkte familjen ut på landet, och lämnade mig ensam kvar i stan :P Jag vill vara kvar ett litet tag, och hinna bekanta mig med allt igen ^^
Det konstigaste är att gå på stan. Jag känner stan, men ser ändå en massa "nya" saker. Byggnader jag helt enkelt inte ägnat så mycket tanke innan, man blir så lätt hemmablind. Men nu upptäcker jag en massa, och måste liksom lära känna stan på nytt igen ;)
Det är ingen omställning att mest prata svenska, med vänner och familj och så. Däremot när jag går på stan så förväntar jag mig att alla omkring mig ska prata engelska. Hör jag svenska vill jag smyga fram och exalterat fråga: "Åååh, är ni från Sverige?" - folk skulle nog undra XD
Likadant på café. Jag kan prata svenska i kön med min kompis, men så fort jag ska beställa det jag vill ha vill jag växla till engelska :P
Resan över gick jättebra. Inga förseningar, inga problem. Bara jag som sov dåligt... Men underhållningen är verkligen fantastisk! De hade utökat den nu. Sjukt massa tv-program, serier, film, radio, CD, etc. Jag såg Simpsons, Family Guy, Cleveland Show, en ny dokumentärserie om Monty Python i 6 delar (rekommenderas).
De har en hel del premiärfilmer, väldigt nya, men sen också "Encore" som är en samling klassiket, men också en del nya bra titlar. De hade även alla filmer som vunnit Oscar för Bästa Film, en 40 stycken ^^
På flygplatsen väntade familjen (exklusive storebror som var på Arvika), samt två kompisar. De stod med svenska flaggan, skyltar som välkomnade mig hem, och min teddybjörn Mr Huggles som jag inte vågade ha med på resan :) Mamma hade ordnat med svenskt smörgåsbord, så det blev fantastiskt trevligt - även om jag kände mig smått död, av sömnbristen. Kändes som om jag var packad, världen snurrade :P
Igår åkte familjen ut på landet, och lämnade mig ensam kvar i stan :P Jag vill vara kvar ett litet tag, och hinna bekanta mig med allt igen ^^
Kommentarer
Trackback
