29:e
Idag bär det av till en folkmusikfestival. Vi ska vara där i tre dagar, I think, och tälta ^^
Vilket innebär att jag inte tar med mig datorn, och därför inte bloggar. Det innebär dock också att jag kommer ha mer att skriva om när jag kommer tillbaka, och mer bilder att visa! Det innebär också att jag inte vet vad som kommer härnäst... Om jag ska stanna länge hos Louise, eller försöka komma till en Wwoof-gård så snabbt som möjligt. Återstår att se, har inte pratat med Louise om det alls :P
Ska ta och ladda mina mobilbatterier nu, ifall jag inte får chans att ladda under festivaltiden. Ha det bra sålänge, kära läsare ^^
Vilket innebär att jag inte tar med mig datorn, och därför inte bloggar. Det innebär dock också att jag kommer ha mer att skriva om när jag kommer tillbaka, och mer bilder att visa! Det innebär också att jag inte vet vad som kommer härnäst... Om jag ska stanna länge hos Louise, eller försöka komma till en Wwoof-gård så snabbt som möjligt. Återstår att se, har inte pratat med Louise om det alls :P
Ska ta och ladda mina mobilbatterier nu, ifall jag inte får chans att ladda under festivaltiden. Ha det bra sålänge, kära läsare ^^
Springfield Rd
Halva dagen är redan borta, och jag har inte lämnat huset :P Min ursäkt är: Jag sov så länge jag behövde, och strax innan jag skulle in till stan började regnet vräka ner. En riktig sommaråskstorm. Så jag har avvaktat för att se om det tänker sluta, men man vet aldrig... Dessutom är jag lite smått orolig att jag ska åka vilse med bussen, men det känns inte så troligt. Busschaufförerna har hittills varit jättesnälla och hjälpsamma.
Så, jag passar på att skriva lite om min resa hit:
Mitt plan från Göteborg till Frankfurt blev försenat eftersom det hade varit dåliga väderförhållanden i Frankfurt under dagen vilket skapat förseningar i trafiken. Men vi kom iväg, och det gick snabbt o smidigt. Ett äldre par framför mig skulle göra samma byte i Frankfurt, så jag hakade på dem för att vara säker på att jag hamnade rätt. Anna från Skåne, och David från England. De har tydligen rest till Nya Zeeland flera år i rad tillsammans med vänner, men den här gången skulle de stanna till i Singapore några dagar. Jag tog en öl med dem, och åt lite thaisoppa innan vi gick till vår gate.
Vi blev sittande på planet i Frankfurt ganska länge. De hade något trassel med en bagagelucka upplyste kaptenen, och jag kunde se det... nedanför mitt fönster stod två män på en plattform och skruvade igen luckan för hand. Sen öppnade de den, och slamrade länge och väl innan den stängdes automatiskt... mystiskt... Två timmar försenade.
Sätet bredvid mig var tomt, eftersom mannen där bytte till en plats med bättre benutrymme. Kvinnan som satt vid gången var jättetrevlig. En äldre australiensisk dam som bodde i Tyskland.
Det absolut bästa med långflygningen var underhållningen. Skärmen satt på sätet framför, och man hade en egen fjärrkontroll där man kunde välja vad man ville se eller göra. Ett stort urval av filmer, tv-serier, dokumentärer, spel, musik, ljudböcker, etc. Jag såg lite på Australia först, men insåg at den vill jag hellre se på storskärm. Sen såg jag på Master and Commander, men då skulle vi få mat. Efter middagen försökte jag sova, och jag fick ett par timmars sömn.
När vi mellanlandade i Singapore fick vi sitta en stund på planet, för något skumt hade hänt... De lokala myndigheterna ville göra en säkerhetskontroll av planet, så när vi klev av fick vi hållas i ett och samma rum utan information annat än: "Vi har ingen information, tack för ert tålamod". Efter två säkerhetskontroller var de tydligen nöjda, de hade hittat något misstänkt föremål första gången. Så vi fick en 40 minuter att gå runt innan vi skulle tillbaka till gaten. Att borda planet igen tog lååång tid, så vi var sena red när alla kommit ombord. Vi blev stående en lång stund igen innan vi kunde flyga.
På vägen till Australien såg jag på filmen "Julie & Julia". En underbart mysig film, rekommenderas, handlar i korthet om glädje över fransk matlagning ;) Jag såg också Derren Brown, en show han gjorde i London. För er som inte vet är han en... öh... psyko-expert? Hittar inte rätt ord... Mentalist, "trollkarl", bla bla. Se honom istället :P
P.g.a alla förseningar så missade de flesta, inklusive jag, sina byten i Sydney. Men det ordnade sig smidigt, åtminstone för min del, och jag kom på nästa flyg till Auckland utan problem.
Några timmar försenad anlände jag till New Zealand. När jag först såg kusten blev jag alldeles tårögd, det kändes så overkligt att jag faktiskt kommit dit. Efter så många år av längtan... varför jag så desperat velat åka hit vet jag inte. Men det är bra här ^^
På planet fick man fylla i en lapp om vad man skulle göra i NZ, om man var turist eller så, och om man hade något potentiellt farligt med sig. Matvaror, vapen, etc. Den och mitt pass fick jag visa i passkontrollen, och det gick så snabbt och enkelt att jag själv blev förvånad. Jag fick min väska och gick igenom Biosecurity som skulle kontrollera ens packning. Det gick sjukt enkelt, de kollade inte ens på tepåsen som jag hade med mig. Mina väskor scannades igen, sen var jag fri att gå.
Jag satt och dagdrömde på väg in till stan med flygbussen. Efter en stund kommer jag att tänka på mitt visum, och plockar upp alla mina papper. Mitt hjärta stannade. Enligt mitt "Working Holiday Visa-application" så skulle jag ha fyllt i mitt arrival-document annorlunda, och en massa annat verkade fel. Jag hoppade av bussen så snabbt jag kunde och väntade på bussen tillbaka till flygplatsen. Där sprang jag till informationsdisken, som skickade mig till nästa info-disk, som i sin tur skickade mig till Biosecurity som skickade mig till "M-floor". Problemet var att jag inte visste vilken våning det var. Så jag gick tillbaka till första infodisken, där en dam följde mig hela vägen upp till Customs. De sköter inte heller visum, det gör Immigration. Jag fick ringa på ett internnummer för att få nummer till Immigration, men kvinnan där tog mina uppgifter först. Hon kollade upp mig, och talade om att jag visst har ett arbetstillstånd på tolv månader. Så det hade varit rätt helatiden >.< Två onödiga bussresor, men betydligt lugnare åkte jag in till färjeterminalen. Där satt Louise och väntade på mig :)
Vi tog bussen hem till henne, och samtalade på vägen för att lära känna varandra. Hon bor i ett hus tillsammans med sin kille och tre andra ungdomar. Bohemiskt och mysigt. Två-tre katter bor här också.
Imorse vaknade jag vid tio med en fruktansvärd huvudvärk. En av katterna kom och väckte mig, och bestämde sig för att min mage var en perfekt plats att ligga och putsa sig på. Det var mest bara mysigt, men efter en stund fick jag gå upp för att ta en tablett. Jag lyckades somna om, och kunde sova bort värken.
Har duschat, druckit kaffe och ätit lite bröd. Nu verkar regnet ha avtagit, så jag ska ge mig ut tänkte jag. Det blir kanske en promenad till närmsta köpcenter, istället för bussen. De ska tydligen också ha Vodafone, det är bara ett kontantkort jag ska fixa. Och kanske lite annat, men inget som är så viktigt ^^
Imorgon, fredag, ska vi åka till folkmusikfestivalen. Vet inte när eller hur, men det lär visa sig då ;)
Kanske smäller upp lite bilder ikväll, beror på vad vi hittar på här. Men när jag har tid kommer lite sånt, ska ta och fota min omgivning litegrann först också ^^
Varma sommarhälsningar till er alla!
Så, jag passar på att skriva lite om min resa hit:
Mitt plan från Göteborg till Frankfurt blev försenat eftersom det hade varit dåliga väderförhållanden i Frankfurt under dagen vilket skapat förseningar i trafiken. Men vi kom iväg, och det gick snabbt o smidigt. Ett äldre par framför mig skulle göra samma byte i Frankfurt, så jag hakade på dem för att vara säker på att jag hamnade rätt. Anna från Skåne, och David från England. De har tydligen rest till Nya Zeeland flera år i rad tillsammans med vänner, men den här gången skulle de stanna till i Singapore några dagar. Jag tog en öl med dem, och åt lite thaisoppa innan vi gick till vår gate.
Vi blev sittande på planet i Frankfurt ganska länge. De hade något trassel med en bagagelucka upplyste kaptenen, och jag kunde se det... nedanför mitt fönster stod två män på en plattform och skruvade igen luckan för hand. Sen öppnade de den, och slamrade länge och väl innan den stängdes automatiskt... mystiskt... Två timmar försenade.
Sätet bredvid mig var tomt, eftersom mannen där bytte till en plats med bättre benutrymme. Kvinnan som satt vid gången var jättetrevlig. En äldre australiensisk dam som bodde i Tyskland.
Det absolut bästa med långflygningen var underhållningen. Skärmen satt på sätet framför, och man hade en egen fjärrkontroll där man kunde välja vad man ville se eller göra. Ett stort urval av filmer, tv-serier, dokumentärer, spel, musik, ljudböcker, etc. Jag såg lite på Australia först, men insåg at den vill jag hellre se på storskärm. Sen såg jag på Master and Commander, men då skulle vi få mat. Efter middagen försökte jag sova, och jag fick ett par timmars sömn.
När vi mellanlandade i Singapore fick vi sitta en stund på planet, för något skumt hade hänt... De lokala myndigheterna ville göra en säkerhetskontroll av planet, så när vi klev av fick vi hållas i ett och samma rum utan information annat än: "Vi har ingen information, tack för ert tålamod". Efter två säkerhetskontroller var de tydligen nöjda, de hade hittat något misstänkt föremål första gången. Så vi fick en 40 minuter att gå runt innan vi skulle tillbaka till gaten. Att borda planet igen tog lååång tid, så vi var sena red när alla kommit ombord. Vi blev stående en lång stund igen innan vi kunde flyga.
På vägen till Australien såg jag på filmen "Julie & Julia". En underbart mysig film, rekommenderas, handlar i korthet om glädje över fransk matlagning ;) Jag såg också Derren Brown, en show han gjorde i London. För er som inte vet är han en... öh... psyko-expert? Hittar inte rätt ord... Mentalist, "trollkarl", bla bla. Se honom istället :P
P.g.a alla förseningar så missade de flesta, inklusive jag, sina byten i Sydney. Men det ordnade sig smidigt, åtminstone för min del, och jag kom på nästa flyg till Auckland utan problem.
Några timmar försenad anlände jag till New Zealand. När jag först såg kusten blev jag alldeles tårögd, det kändes så overkligt att jag faktiskt kommit dit. Efter så många år av längtan... varför jag så desperat velat åka hit vet jag inte. Men det är bra här ^^
På planet fick man fylla i en lapp om vad man skulle göra i NZ, om man var turist eller så, och om man hade något potentiellt farligt med sig. Matvaror, vapen, etc. Den och mitt pass fick jag visa i passkontrollen, och det gick så snabbt och enkelt att jag själv blev förvånad. Jag fick min väska och gick igenom Biosecurity som skulle kontrollera ens packning. Det gick sjukt enkelt, de kollade inte ens på tepåsen som jag hade med mig. Mina väskor scannades igen, sen var jag fri att gå.
Jag satt och dagdrömde på väg in till stan med flygbussen. Efter en stund kommer jag att tänka på mitt visum, och plockar upp alla mina papper. Mitt hjärta stannade. Enligt mitt "Working Holiday Visa-application" så skulle jag ha fyllt i mitt arrival-document annorlunda, och en massa annat verkade fel. Jag hoppade av bussen så snabbt jag kunde och väntade på bussen tillbaka till flygplatsen. Där sprang jag till informationsdisken, som skickade mig till nästa info-disk, som i sin tur skickade mig till Biosecurity som skickade mig till "M-floor". Problemet var att jag inte visste vilken våning det var. Så jag gick tillbaka till första infodisken, där en dam följde mig hela vägen upp till Customs. De sköter inte heller visum, det gör Immigration. Jag fick ringa på ett internnummer för att få nummer till Immigration, men kvinnan där tog mina uppgifter först. Hon kollade upp mig, och talade om att jag visst har ett arbetstillstånd på tolv månader. Så det hade varit rätt helatiden >.< Två onödiga bussresor, men betydligt lugnare åkte jag in till färjeterminalen. Där satt Louise och väntade på mig :)
Vi tog bussen hem till henne, och samtalade på vägen för att lära känna varandra. Hon bor i ett hus tillsammans med sin kille och tre andra ungdomar. Bohemiskt och mysigt. Två-tre katter bor här också.
Imorse vaknade jag vid tio med en fruktansvärd huvudvärk. En av katterna kom och väckte mig, och bestämde sig för att min mage var en perfekt plats att ligga och putsa sig på. Det var mest bara mysigt, men efter en stund fick jag gå upp för att ta en tablett. Jag lyckades somna om, och kunde sova bort värken.
Har duschat, druckit kaffe och ätit lite bröd. Nu verkar regnet ha avtagit, så jag ska ge mig ut tänkte jag. Det blir kanske en promenad till närmsta köpcenter, istället för bussen. De ska tydligen också ha Vodafone, det är bara ett kontantkort jag ska fixa. Och kanske lite annat, men inget som är så viktigt ^^
Imorgon, fredag, ska vi åka till folkmusikfestivalen. Vet inte när eller hur, men det lär visa sig då ;)
Kanske smäller upp lite bilder ikväll, beror på vad vi hittar på här. Men när jag har tid kommer lite sånt, ska ta och fota min omgivning litegrann först också ^^
Varma sommarhälsningar till er alla!
Framme!
Jag har inte tid eller ork att skriva så mycket just nu, så jag ska utveckla senare ^^
Sålänge tänkte jag bara meddela att jag anlänt hos Louise, tjejen jag ska bo hos i början. Har det bra. Flygningen var bra, fast många förseningar :P
I made it this far!
Sålänge tänkte jag bara meddela att jag anlänt hos Louise, tjejen jag ska bo hos i början. Har det bra. Flygningen var bra, fast många förseningar :P
I made it this far!
Resdag
Har sovit på tok för lite. Och precis som jag sa till mig själv i början av veckan... att jag skulle hata mig själv i slutet av den - för att jag inte skulle vara så effektiv, och en massa skulle vara kvar att göra på slutet. Jag känner mig själv, och borde jag inte därför göra tvärtom? Tydligen inte :P
Visserligen inte så jättemycket kvar o göra, ska packa mitt handbagage, städa lite till, gå igenom alla viktiga papper tio gånger till, kanske svänga förbi banken om jag behövs där för att hämta papper på vad jag har på kontot. Jo, för det kan jag behöva visa vid gränsen.
Min största oro för stunden är flygningen. Jag har aldrig rest så långt bort, men det är inte just det som känns jobbigt med resan. Däremot byten, på främmande flygplatsen som kanske inkluderar flera säkerhetskontroller... kanske jag dessutom måste hämta nytt boardingpass varje landning? Visserligen bara två, men jag hoppas all sådan information är tydlig. Lyckligtvis har jag flera timmar på varje flygplats, så jag ska ha tid att virra litegrann.
Igår slog det mig att en av flygningarna är 21 timmar, alltså nästan ett helt dygn. Det är ju inte klokt O_o
Usch vad jag kommer sakna min familj. Men åh vad jag kommer ha roligt, kan väl inte ha annat.... Klart att det inte kommer vara blommor och sol hela resan, men nog måste den väl ändå bli kul som helhet? Sex månader kommer passera allt för snabbt, då får jag sedan vända åter till glada vänner, familj och en ny medeltidssommar.
Nej, nu ska jag lägga på ett kol så jag hinner med allt. Blir sista inlägget innan jag åker tror jag, om jag inte är effektiv ;)
Visserligen inte så jättemycket kvar o göra, ska packa mitt handbagage, städa lite till, gå igenom alla viktiga papper tio gånger till, kanske svänga förbi banken om jag behövs där för att hämta papper på vad jag har på kontot. Jo, för det kan jag behöva visa vid gränsen.
Min största oro för stunden är flygningen. Jag har aldrig rest så långt bort, men det är inte just det som känns jobbigt med resan. Däremot byten, på främmande flygplatsen som kanske inkluderar flera säkerhetskontroller... kanske jag dessutom måste hämta nytt boardingpass varje landning? Visserligen bara två, men jag hoppas all sådan information är tydlig. Lyckligtvis har jag flera timmar på varje flygplats, så jag ska ha tid att virra litegrann.
Igår slog det mig att en av flygningarna är 21 timmar, alltså nästan ett helt dygn. Det är ju inte klokt O_o
Usch vad jag kommer sakna min familj. Men åh vad jag kommer ha roligt, kan väl inte ha annat.... Klart att det inte kommer vara blommor och sol hela resan, men nog måste den väl ändå bli kul som helhet? Sex månader kommer passera allt för snabbt, då får jag sedan vända åter till glada vänner, familj och en ny medeltidssommar.
Nej, nu ska jag lägga på ett kol så jag hinner med allt. Blir sista inlägget innan jag åker tror jag, om jag inte är effektiv ;)
Snart börjar färden
Woho! Så ni har hittat hit för att läsa om min resa?
För er oinvigda handlar denna blogg om:
Moi, en 20-årig tjej från Göteborg(Mölndal) som ska ut på sitt livs äventyr ^^ Namnet är Kotte (faktiskt!... ett andranamn) och om några dagar kommer jag sitta på ett plan som för mig närmare mitt mål: Nya Zeeland. Drömmen om att få åka dit kom någon gång när jag var 10-11 år, p.g.a Sagan om Ringen. Många delar den upplevelsen, och jag är säker på att det är en historia de ofta får höra där nere i landet... Men jag fann passionen långt innan jag såg filmen ^^
Vid den tiden satt jag och kämpade mig igenom böckerna, och i samma veva började pratet om de kommande filmerna. Innan de kommit på bio köpte jag på mig "bakom kulisserna"-böcker och läste på om skådespelare, inspelningstekniker, m.m. Då, liksom nu, var Skottland mitt favoritland och jag drömde ofta om att åka dit. Det var då jag läste något som Billy Boyd(Pippin) sagt under inspelningen... Han är själv skotte, och hans kommentar angående Nya Zeeland löd ungefär: Det är som Skottland x 1000!
I was hooked.
Att resa till Skottland är visserligen fantastiskt, men det är inte lika stort som att fara till andra sidan jorden. Därför har den drömmen alltid hållt sig vid liv, och äntligen ska den bli av!
Planen är för tillfället att stanna till juli, då jag har hembiljetten bokad. Men den är ombokningsbar, både framåt o bakåt, så jag kan stanna så länge jag önskar. Inte längre än till december dock, då mitt visum går ut. För tillfället känns juli alldeles utmärkt, då hinner jag åka på Gotlands Medeltidsvecka - min andra passion i livet :P
Jag tror det var allt, för stunden. Detta är bara en liten extrablogg, utöver min vanliga, just för resans skull. Det kan mycket väl hända att några/kommande inlägg blir på engelska, för att hålla den ordentligt vid liv, men det återstår att se. Tillsvidare:
Välkomna hit!
