Nz

Får väl upplysa er kära läsare om vad jag sysslar med för stunden, och var jag håller hus!
Är fortfarande i favvo-staden Wellington. Anledningen till att jag dröjt kvar så länge här beror på att jag ska på teater nu på onsdag den 30:e. "Waiting for Godot", eller "I väntan på Godot." Jag har sett den i Sverige en gång, genrepet med Sven Wollter... Då tyckte jag inte alls om den, jag var trött/sömnig och väntade mig något helt annat. Så varför går jag och ser den nu, med högre förväntningar? Jo, för att Sir Ian McKellen råkar spela i den!!
Om han inte är bekant kan jag upplysa er om att han är en fantastisk skådespelare, och ni känner honom nog bäst som Gandalf. Jag har länge drömt om att få se honom spela på scen, han är otroligt duktig på teater. Så jag ska nog till och med lämna en liten blomma åt honom, han betyder så mycket för mig.

Idag trotsade jag det grå vädret (det var ju faktiskt bara duggregn, bättre än hällregn och stormvindar) och gick till den gamla rälsbussen som tar en upp på berget till Botaniska Trädgården. Jag spatserade runt en stund i parken, innan jag gick på muséet om Wellingtons rälsbuss. En regnig, men mysig, dag.

---

Så, inspirerad av den kommande teatern, och allmänt djuptänkande skriver jag här in monologen/sången till "Befrielsen är nära." Om kvinnokamp. (Det är varken hela sången eller monologen, det är nån kombination... den finns på en CD som heter Trots.) Tycker det är så oerhört vacker, och betydelsefull... Den har ingenting, och samtidigt allt med min resa att göra.
(det kursiverade är sång, övrigt är monolog)


Befrielsen är nära

Jag älskar gamla kvinnor, fula kvinnor, arga kvinnor.
De är jordens salt. De äcklas inte av mänskligt avfall.
De känner frånsidan av medaljen, av kärleken, av tron.
De kommer, och de går.

Befrielsen är nära

Människan dör. De gamla kvinnorna tvättar liket.
Begraver de döda, planterar blommor på gravarna.

Tiden är nu mogen

De öppnar fönstren, bär ut slaskhinken.
Jag älskar gamla kvinnor.

Nu vaknar vi kvinnor

Bara dumbommar skrattar åt gamla kvinnor, fula kvinnor, arga kvinnor -
För de är vackra kvinnor, goda kvinnor.

Åh alla kära systrar, dagen är äntligen här!
Men kan vi, vill vi, törs vi?

Gamla kvinnor är ett ägg, är en hemlighet utan hemlighet.
Gamla kvinnor är mumier av heliga katter.
De är små, rynkiga, sinande källor - frukter.
Eller feta, ovala Buddha-bilder.

En dag ska barnen säga: Tack mödrar, det gjorde ni bra!
En dag ska barnen säga: Denna mänskliga värld vill vi ha!

Gamla kvinnor tror på det eviga livet.
De är jordens salt, trädens bark, de är djurens ödmjuka ögon.

Men kan vi, vill vi, törs vi?

När en gammal kvinna dör, flyter ur ögat en tår -
Som förenar sig vid munnen med en ung flickas leende.

Men kan vi, vill vi, törs vi?

Ja vi kan, vi vill, vi törs.