Nz

Då ska vi se... Idag är det fredag. I tisdags körde Kaye, garndamen, mig till Queenstown. Jag ville betala henne lite för att jag fått bo hos henne, fått mat, och sedan skjuts, men hon vägrade ta emot ett öre. Hon ville hellre att jag använde de pengarna till att roa mig i NZ :)
Jag stannade två nätter i Queenstown, på samma boende som förra gången. Gjorde ingenting speciellt, det var ganska gråa och regniga dagar. Jag såg den nya Robin Hood-filmen på bio, och ugglade framför datorn - bäst att passa på när internet är billigt.

Igår, torsdag, åkte jag vidare till Franz Josef. Det här landet är så vackert att jag får ångest. Jag skiter fullständigt i städerna, eller platser där folk bor över huvudtaget. Visst, folket är fint, jag älskar civilisationen på sitt sätt också... Men den orörda naturen! Bergen! Det är svårt att förstå att det kan finnas sådana landskap. Jag önskar jag kunde dela med mig av vyerna, det går liksom inte att fånga på kort. Särskilt inte när man ser de från bussen. Har några få som visar en smula. Det är då jag påminns om varför jag åkte hit från första början, jag vill stanna tiden och inte nå målet. Bara sitta där och se på naturen, lyssna på skön musik, finns ingen bättre terapi.

När jag reser med buss känner jag mig också som en riktig turist. Och jag betraktar alla invånare som sköter sin vardag. När man åker tidigt på morgonen, ute på landsbygden, ser man alla ungdomar samlas vid utfarter för att vänta på skolbussen. På denna resan passerade vi just en skolbuss, på den satt en ensam liten pojke med blonda lockar, ett glatt litet ansikte och klara ögon. Han tittade nyfiket på våran buss, och jag såg nyfiket tillbaka. Det är bara vid såna tillfällen som det faktiskt slår mig att det är höst/vinter här, ungarna har inte lov, det är bara jag som är ledig (plus andra resande förstås). Alla andra här bor, jobbar och pluggar. Ett ögonblock, en sekund, en inblick i någons vardag.

Fast visst vet jag att det är höst/vinter här, för kallt är det! Inte fruktansvärt kallt, när solen tittar fram är det nästan sommarvarmt. Men högt upp i bergen snöar det. Det var hisnande vackert när vi åkte genom bergen, på slingriga vägar. Vid ett tillfälle snöade det lite på oss också, men då åkte vi genom "regnskog", kall regnskog alltså. Bissart.
Riktigt kallt blir det mest bara om nätterna, men jag klarar mig fint utan tjock jacka, det räcker med några lager kläder och en mössa ^^


Nej, nu ska jag sluta svamla, för det känns det som jag gör. Jag är i Franz Josef nu i alla fall, och ska sätta mig och måla strax. Bjuder på lite bilder från sista tiden:


Från Sagan om Ringen-turen, vi hade tur med vädret ^^


Grisen Kimmy och 8 veckor gamla valpen Kate. Valparna tyckte mycket om att leka med Kimmy, och slicka henne i ansiktet... tror inte hon var lika glad i det


Hästen Misty... tror jag det var :P


Gosade med Angel så ofta jag kunde, en bichon frisé ^^


Alpacas och får. En alpaca låg död några dagar senare, de vet inte alls varför, han hade inte visat några tecken alls på att vara sjuk :/


Från turen till Milford Sound


Ena kea, bergspapegoja. De lever bara här i bergen på NZ's sydö. De brukar kallas för clowner, de är busiga :P


Kall regnskog


Ett av många vattenfall, men just den här är stor och har runnit där i tusentals år och format berget




*poke*


Milford Sound, i fjordlandskapen




Hej säl!