kottekort

Man kan lugnt påstå att McDonald's är en arbetsplats som inte är anpassad för någon under 160 cm.

Det märker jag med de flesta uppgifter jag ska utföra. Till och med att bara stå och göra hamburgare har sina problem...
Första problemet är att plocka ner Bic Mac-bröd: dessa finns placerade ovanför stationen, och jag kan nå dem... för det mesta. Men så fort de börjar ta slut i framkant måste jag försöka få ner dem längst bak. Då måste jag upp på tå, och slita och kränga i plasten för att få dem närmre. Det är ganska besvärligt när man har bråttom, och tvingas upprepa samma procedur om och om igen.
Sedan är det Bic Mac-rosten. Den är uppdelad i tre "våningar", en för varje bröd. Den översta sitter långt upp, och långt bak när den är uppfälld, och jag kan omöjligen nå bröden där utan att fälla ner den.
"Det är lättare att få ut dem rakt och enkelt om du låter den vara uppfälld" säger någon, och skjutsar in brödskyffeln och tar ur kronorna(toppen av Bic Mac-bröden).
"Det är det säkert, om man har långa armar" svarar jag... fast kanske inte högt.

Sedan är det pommes frites-maskinen, som jag redan nämnt. Jag kan aldrig se exakt hur mycket som finns kvar i den, för jag kan knappt se över kanten ens om jag står på tå. Ofta är det min arbetsledare som poängterar att den måste fyllas på, när hon råkar passera.
Då måste man galoppera ut i frysen och hämta en låda pommes. Det är inte så svårt, faktiskt... Värre är det om man fått i uppgift att hämta något annat från kylen eller frysen, då det mesta annat gärna står på översta hyllan. Jag har ingen chans att ens snudda vid den hyllan om jag så hoppar jämfota. Då får man springa tillbaka, och vänta på att någon som är längre har tid att hjälpa en. De lyckas på två sekunder, och där står jag och känner mig urfånig.

I lördags visade min arbetsledare hur man fyller på med papper i behållarna bredvid handfatet på toaletten. No surprise; de sitter skyhögt upp.
"Fast du kanske inte når upp till dem... Jaja, isåfall får du hämta Jasmine så hjälper hon dig" säger arbetsledaren. Kul att behöva springa och hämta hjälp stup i kvarten.
Så behövde toalettpappret bytas på herrtoaletten... inga problem, den sitter lågt ner!
Men det gör inte papprullarna, där de ligger ute i torrlagret. Självklart uppe på översta hyllan. Där fanns ett par konstiga stegar, men de utstrålade "Rör och du dör!", eller snarare "försöker du ens fälla upp mig kommer jag gå i två delar". Så jag fick vandra ut i köket, där det var fullständig panik. Det tog flera minuter innan jag vågade fråga någon om hjälp, så var det löst fem sekunder senare.

Strax därefter bad arbetsledaren mig att fylla på med is. Det har jag aldrig gjort innan, väldigt spännade... Ismaskinen är stor och kall, med märket "Mile High" som får mig att flina varje gång jag ser det. Jag stod och skopade upp is ur den, och hällde det i den blå plastbehållaren som man sedan tömmer ute under läskautomaten vid kassan. När det väl var gjort kommer min arbetsledare och klappar mig på huvudet!
Vad ska den gesten betyda? På huvudet, av alla ställen? Inte en uppskattande klapp på axeln, utan en klapp på huvudet och ett "Duktigt jobbat, tjejen".
Visst för att mina vänner sagt att jag påminner om en hund, men jag skulle vara gladare med högre lön :P