Feberyra

Jag ska säga er ett par visdomsord: Jobba aldrig, aldrig någonsin, på McDonald's när du har feber.
Jag anar att ni redan förstått att jag fått lära mig detta den hårda vägen...

Inatt kom jag alltså hem vid typ 5 på morgonen. Inge sova. Jag låg och frös, och gick till slut upp och tog tempen... 38.5 grader. Oh yes -.- Då var planen att ringa McDonald's och sjukanmäla mig redan vid 8, så att de skulle ha tid att hitta någon ersättare. Men som den idiot jag är så lyckades jag somna, och vaknade 11 - två timmar innan jobbet börjar. Så jag blev så illa tvungen att ge mig iväg. Tog en alvedon, så att huvudvärken försvann och tempen gick ner, och hoppades att jag inte skulle göra hamburgare... ifall det nu visade sig att jag var sjuk, då är det dumt att hantera mat.
Kom till McDonald's, och såg att jag var placerad på station "Matsalen". Perfekt för att inte smitta ner maten, men mardrömmen för den som lider av sömnbrist och feber >_<

Det är ett högst varierande jobb, som kan vara mycket intressant när man faktiskt är frisk... Men på en dag då man helst vill ligga insvept i en filt så...

Jag har plockat bort brickor från borden, bytt alla soppåsar ett par gånger, sopat golvet, svabbat golven, torkat toaletterna, torkat speglarna, delat ut ballonger (ve och fasa!!), torkat borden, pressat sopor, tvättat moppar, fyllt på med is, hämtat varor ur stora kylen, fyllt på sugrör, servetter och salt, och diskat en sjuk mängd brickor.

Med barnen känns det som ett tacksamt jobb. De tittar nyfiket på, där man går och städar, som om man gjorde något superhäftigt och väldigt betydelsefullt.
En liten flicka utbrast högt "Titta där, hon torkar borden nu, mamma!"
Mamman mumlade bara tyst till svar, medan jag gick till bordet bakom dem. Den lilla flickan vände sig helt om, och tittade nyfiket på.
"Vad fint det blir!" tyckte hon... då kände jag mig önskad ^^

En annan femma är det med snorkigt folk. Det satt ett par i 40-årsåldern och åt. De hade plockat av allt från brickan, och ställt den på ett skåp intill. När jag kom för att ta den, höll mannen åt sig den:
"Vi plockar ihop på den sen" förklarade han.
Men fem minuter senare hade de gått, och lämnat efter sig både brickan, och allt sitt lösa skräp på bordet. Ska det vara så svårt att plocka undan?

Det är spännande när folk vill ha något från en också... Alltifrån haklappar, till bestick eller ballonger (ve och fasa!!). De ser aldrig ens namnbricka, så det låter mest:
"Ey, du!"
"Ey, tjejen!"
"Ursäkta mig?"
"Hallå där!"
Jag hörde till och med ett par "Lilla du"... det har jag inte hört på två-tre år ^^ Då var det ett par musikesteter som inte mindes namnet på mig, då blev det snabbt "Lilla du" :P

Angående mopp-tvättning... Man ska alltså kasta in smutsiga moppar i tvättmaskinen, såklart... men äckligare uppgift får man leta efter... Förstår ni vad jag menar, om jag säger att de används till att torka upp flottet från golvet runt fritöserna? Mina händer kändes som om jag doppat dem i vaselin O_O



Vet ni vad jag gjorde när jag kom hem? Sjukanmälde mig för morgondagen... Tänker inte ta några risker, vem vet om febern hunnit gå bort till dess.

Reaktioner
Postat av: Vicky

smart drag! och usch, aldrig någonsin att donken blir ett arbetsval för mig. >__<

2008-10-02 @ 20:48:15
URL: http://vickypalmgren.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0