Masjävlar
Nu i våras satte jag, tillsammans med teatergruppen Acting 4 Dummies(består av Stefanie, Frida, Hanna, Tim, Michael, jag själv o vår regissör Bosse), upp två föreställningar av Masjävlar ^^ De skulle spelat den ett år tidigare, men p.g.a avhopp kunde de inte det. Så efter en sommarpaus började jag på hösten, och fick rollen som Majvor ^^ För er som sett filmen: Majvor heter Barbro där, och är mamma till Jan-Olov som är hopplöst kär i huvudpersonen Carina/Mia. Hennes make begick självmord 5 år innan pjäsen utspelar sig.
Det var en väldigt lång förberedelse för bara två föreställningar, det hade varit roligt med fler :) Vi pratade om att kanske spela den lite till hösten igen, men det är inget bestämt :P
Premiären gick alldeles strålande, vilket var väntat eftersom genrepet gick åt helvete ;) Det sägs, inom teaterbranschen att om genrepet går åt helvete kommer premiären gå strålande. Men går premiären bra kommer andra föreställningen vara dålig :P Våran andra föreställning var ju också vår final, så det kanske jämnade ut sig, för den andra föreställningen var ingen katastrof ;)
Våra största motgångar drabbade främst stackars Hanna. På premiären hade hon en skadad, blå fot eftersom hon slagit i en tå kvällen innan. Men hon trotsade alla starka värkmediciner och ingen i publiken kunde gissat att hon hade så ont. Värre blev det nästa dag, eftersom hon under natten blev magsjuk, och lagom till nästa föreställning var hon orkeslös och helt tom på näring och energi. Men som den äkta skådis hon är bet hon ihop, och levererade lika väl som innan. Varje gång hon kom av scenen såg hon döende ut, men var livfull så fort hon klev på igen. Det enda problemet uppstod under en scen i första akten, då hon började på en scen som skulle komma först långt senare. Ingen annan märkte det riktigt, utom jag som visste att min karaktär inte borde vara inne på scenen just då. Publiken märkte det framför allt inte alls, så det var ingen större fara. Men vi hade ju missat en del, som hjälpte till att förklara storyn. Så under några minuter då bara killarna var på scenen började jag genast pussla manuset i mitt huvud, och insåg att vi kunde ta scenerna vi missat lite senare. Sagt och gjort, med lite omflyttningar klämde vi in scenerna och kunde sen fortsätta som om inget hänt :) Jag utnämndes drottning av improvisation för en kväll.. märks det att jag är stolt? ;)
Det var en väldigt rolig upplevelse, och jag hoppas att vi kan göra det igen ett tag i höst ^^
Majvor(jag) möter Carina(Stefanie) för första gången på åtta månader ;)
Kärringarna knyter blomsterbåge... men är det inte lite krystat?
Systrarna smuttar vin som jag försett dem med ^^
Steff, your legs are insaaane!
Bugar och bockar. Och så tackar vi vår eminente spelman, vår regissör och våra ljus- o ljudtekniker ^^
Och så en sista bild av Majvor
Det var en väldigt lång förberedelse för bara två föreställningar, det hade varit roligt med fler :) Vi pratade om att kanske spela den lite till hösten igen, men det är inget bestämt :P
Premiären gick alldeles strålande, vilket var väntat eftersom genrepet gick åt helvete ;) Det sägs, inom teaterbranschen att om genrepet går åt helvete kommer premiären gå strålande. Men går premiären bra kommer andra föreställningen vara dålig :P Våran andra föreställning var ju också vår final, så det kanske jämnade ut sig, för den andra föreställningen var ingen katastrof ;)
Våra största motgångar drabbade främst stackars Hanna. På premiären hade hon en skadad, blå fot eftersom hon slagit i en tå kvällen innan. Men hon trotsade alla starka värkmediciner och ingen i publiken kunde gissat att hon hade så ont. Värre blev det nästa dag, eftersom hon under natten blev magsjuk, och lagom till nästa föreställning var hon orkeslös och helt tom på näring och energi. Men som den äkta skådis hon är bet hon ihop, och levererade lika väl som innan. Varje gång hon kom av scenen såg hon döende ut, men var livfull så fort hon klev på igen. Det enda problemet uppstod under en scen i första akten, då hon började på en scen som skulle komma först långt senare. Ingen annan märkte det riktigt, utom jag som visste att min karaktär inte borde vara inne på scenen just då. Publiken märkte det framför allt inte alls, så det var ingen större fara. Men vi hade ju missat en del, som hjälpte till att förklara storyn. Så under några minuter då bara killarna var på scenen började jag genast pussla manuset i mitt huvud, och insåg att vi kunde ta scenerna vi missat lite senare. Sagt och gjort, med lite omflyttningar klämde vi in scenerna och kunde sen fortsätta som om inget hänt :) Jag utnämndes drottning av improvisation för en kväll.. märks det att jag är stolt? ;)
Det var en väldigt rolig upplevelse, och jag hoppas att vi kan göra det igen ett tag i höst ^^
Majvor(jag) möter Carina(Stefanie) för första gången på åtta månader ;)
Kärringarna knyter blomsterbåge... men är det inte lite krystat?
Systrarna smuttar vin som jag försett dem med ^^
Steff, your legs are insaaane!
Bugar och bockar. Och så tackar vi vår eminente spelman, vår regissör och våra ljus- o ljudtekniker ^^
Och så en sista bild av Majvor
Reaktioner
Postat av: Steff
Hihi, vilka bra bilder, nu blir jag nostalgisk! Vi saknade dig på grillfesten i lördags, du får se till att kunna komma nästa gång!
Trackback
