Nz -

Auckland Folk Festival, del 1

Jag förde lite dagbok under festivalen, så jag tänkte helt enkelt skriva in det jag skrev då:

30/1 12:15

Allt jag har på mig är uppdragna pösbyxor och linne. Solen är stekande, men det blåser svalt, och jag har sökt skydd i skuggan. Jag är omgiven av tält, bilar samt ett och annat träd. Fåglar sjunger, liksom sikadorna, och i tältet mitt emot leker några barn. På avstånd hörs musiken från någon konsert, men också från en massa jammande campare.

"I wanna go running!" skriker ett av barnen i tältet.
"Let's go running!" säger nästa.
De springer ut under höga skrik. Louise kommer gående, och blir genast jagad och infångad.
"You're going to prison!" säger de, och sätter Louise i sin minitipi.
"Oh no, isn't there any chance of appeal?" vädjar Louise. "Am I in here for life?"
"Forty minutes."
"Forty minutes?!"
"That's too long" säger flickan, som är äldst. "Five minutes will do."

Igår vandrade jag runt festivalområdet i skymningen. Det är mer campingyta än festivalområdet (fast de är ju typ samma sak), och de smälter liksom samman. Solen gick ner bakom träden, och överallt i tälten satt små grupper och spelade musik. Barn cyklade, spelade ukulele, lärde sig poia och levde rövare.

Jag smakade min första Nya Zeeländska avokado nyss. Hallelujah! Ni vet ju hur det är med svenska jordgubbar? De överträffar alla andra länders. NZ's avokado är gudomlig. Går att smöra på mackan.

Om några timmar ska jag gå på Beginners Come All Ye. Come All Ye är som en öppen mick/scen. Som kareoke, men det är ackapella. Man skriver upp sig på listan så får man framföra några låtar. Beginners är till för de som aldrig prövat på det innan, som är nybörjare på sitt instrument eller bara inte uppträtt förut. Jag har visserligen sjungit på scen tidigare, men jag är helt ny i de här kretsarna så det känns bäst att börja här. Ska sjunga lite svenska folkvisor tänkte jag, "Finvisan" och så. Förhoppningsvis blir det uppskattat.

18:20
Ingen trodde att jag var nybörjare. Och det är jag ju inte riktigt... men jag brukar inte uppträda, så jag känner mig ändå som en nybörjare. Och jag har inte varit på folkmusikfestival, särskilt inte i Nya Zeeland. Att jag sjöng vackert var i alla fall alla överens om. Eventet krockade med en massa andra, så det var typ ingen där. Bara jag, ledaren Andrea samt Glin(?). Sen kom det visserligen några få för att titta på, men vi var de enda deltagarna. Glin var nybörjare på flöjt, som var väldigt osäker när de kom till att spela inför publik. Vi fick spela/sjunga flera gånger för att "fylla programmet." Även Louise tjatades upp för att sjunga en sång.

Om en stund ska jag gå för att skriva upp mig inför kvällens Come All Ye. Förhoppningsvis kan jag skriva upp mig för senare, jag vill nämligen se Louise uppträfa med sitt band The Longdrops.

Bilder från den 29/1

Funny name... serious pies. Jesters, serious about pies. Yes, don't let the name fool you

Ignorera bumcracken i hörnet. Det silvriga lilla tältet är mitt. Jag vet, dåligt spänt, men jag hade bestämt mig för att det inte skulle regna.

Tom, Louise vän och vår chaufför, investerade i is. En plåtkista full av läckerheter. Den Nya Zeeländska cidern är inte sötad, smakar mest kolsyrat äppelvin :P