Äckel-blä!
Händer inte så mycket speciellt just nu, chillar i Wellington där vädret är uselt. Kallt, regnigt, blåsigt. Men det gör inget ^^ Man kan inte ha solsken jämt, då uppskattar man inte de soliga dagarna ^^
Så jag bjuder på äckel-historian från förra besöket i Wellington.
Jessica från Tyskland hade en udda dröm, som jag och amerikanen Kaegan fick hjälpa henne att uppfylla. Vi möttes alla tre på Downtown Backpackers, och vi skulle gå en sväng till Te Papa, nationalmuséet. Där har de en jättebläckfisk, konserverad i en stor tank så att allmänheten kan komma och glo på den. Jessica hade varit där 3-4 ggr tidigare tillsammans med andra reskamrater, och på så vis hade en idé väckts: att äta sushi framför bläckfisken. Varför? Tja... jag antar att det var lite som en Fear Factor grej, se om man pallade utan att äcklas för mycket.
Mat är förstås inte tillåtet på muséet, så vi fick smyga med det. Först gick vi till en matbutik och köpte ett litet paket med färdiga sushibitar. Den gömde Jessica i sin väska, så travade vi in på muséet och upp till bläckfisken. Bakom ett hörn smög hon fram paketet och gav oss varsin bit sushi. Sen ställde vi oss vid tanken och tryckte i oss sushin så snabbt vi kunde. Jag åt bara en liten bit eftersom jag inte gillar sushi, och det var sjukt mycket äckligare än vad man kan tro - se bara på bilden. Är den inte läcker, så säg? Mmmmm, visst blir du sugen på sushi? Om nom nom.
Så jag bjuder på äckel-historian från förra besöket i Wellington.
Jessica från Tyskland hade en udda dröm, som jag och amerikanen Kaegan fick hjälpa henne att uppfylla. Vi möttes alla tre på Downtown Backpackers, och vi skulle gå en sväng till Te Papa, nationalmuséet. Där har de en jättebläckfisk, konserverad i en stor tank så att allmänheten kan komma och glo på den. Jessica hade varit där 3-4 ggr tidigare tillsammans med andra reskamrater, och på så vis hade en idé väckts: att äta sushi framför bläckfisken. Varför? Tja... jag antar att det var lite som en Fear Factor grej, se om man pallade utan att äcklas för mycket.
Mat är förstås inte tillåtet på muséet, så vi fick smyga med det. Först gick vi till en matbutik och köpte ett litet paket med färdiga sushibitar. Den gömde Jessica i sin väska, så travade vi in på muséet och upp till bläckfisken. Bakom ett hörn smög hon fram paketet och gav oss varsin bit sushi. Sen ställde vi oss vid tanken och tryckte i oss sushin så snabbt vi kunde. Jag åt bara en liten bit eftersom jag inte gillar sushi, och det var sjukt mycket äckligare än vad man kan tro - se bara på bilden. Är den inte läcker, så säg? Mmmmm, visst blir du sugen på sushi? Om nom nom.
Kommentarer
Postat av: Kottemamman
Huu, så äcklig den stackarn ser ut. Håller den på och löses upp? Det ser geggigt ut i vattnet. Ja, gillar man inte sushi innan så lär det knappast bli bättre efter det här.
Trackback
