Nz

Saker blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag kom till gården sent på lördagkvällen, familjen hämtade mig från bussen i Invercargill och körde sen 1 timme+ till kusten. De bodde alldeles vid havet, eller snarare på en höjd vid havet. En mysig gård, med två separata hus. Jag var ensam i det ena, eftersom kvinnan där precis åkt till Tyskland samma dag och jag var där för att ersätta henne i början.
Jag spenderade dagarna med att laga mat, diska, sätta etiketter på honungsburkar och annat som mamman i familjen bad mig göra. Jag såg efter deras tre pojkar(4, 6 och 8 år gamla), och läste Pippi för dem om kvällarna. De tyckte jättebra om mig, och jag dem. Pappan var inte så social, han mådde inte så bra fysiskt just då.

Gården låg på sydspetsen, så långt söderut man kan komma på fastlandet. Det öppna havet låg mot Sydpolen. Pojkarna var jättefina, särskilt för att de vuxit upp utan en massa moderniteter. Ingen TV, inga tv-spel, dator begränsat till skolan, inga mobiler i familjen, etc. De kunde roa sig själva alldeles utmärkt, och visste så mycket om lantliv och fiske. De var hemskolade... vilket jag faktiskt inte tror är en så bra sak. Inte i det här fallet, de låg inte alls på samma plan som vanliga elever. Men det är bättre än inget.

Allt var frid och fröjd, till en morgon då jag kom upp väldigt sent eftersom jag plågats av huvudvärk halva natten. Mamman kom för att titta till mig, och talade då om att det inte funkade att ha mig där. Att jag genast borde söka en ny plats att åka till, att jag bara slösade bort min och deras tid genom att stanna, att jag inte passade in där. För mig kom det som en total chock... Hon kom aldrig med någon förklaring till varför jag borde åka, och jag ville inte fråga... jag var rädd att hon skulle säga något elakt. Och jag var ju "fast" där tills jag ordnat med nya resplaner.

Det konstiga var att hon betedde sig lika snällt och trevligt som innan. Enda skillnaden var att jag var modstulen... Grunnade länge på vad som kunde vara fel. Hade jag varit för passiv? Gått upp för sent om morgnarna? Inte hjälpt till ordentligt? Om det var något sånt kunde de väl helt enkelt bett mig att ändra på mig? Jag gjorde allt hon bad mig, och frågade ofta om jag kunde göra mer... Kommer aldrig få veta antagligen...

Det blev iaf knappt en vecka jag spenderade där, det skulle varit två. Kommer sakna pojkarna något förskräckligt. Jag hann inte läsa färdigt Pippi-boken för dem, men de kan fortsätta själva när de hittat böckerna.

---

Nu är jag i Queenstown, en otroligt fin stad. Äventyrsparadis är det också, det är svårt att bestämma vad man ska hitta på, eller om man ska hitta på något. Bungy, fallskärm, etc. Det gäller att välja det mest prisvärda och spektakulära :P

Bjuder på några bilder, de sista två från gården, några från bussresan upp till Q-town och några här :)


Tassilo, Samuel och Oliver - pojkarna - fick denna som avskedsbild. Pippi som hon beskrivs i boken. Lilla Gubben saknar dock beskrivning, och även namn i den engelska versionen. Finns väl ingen bra översättning för det.

Lilla Oliver fyller 4 idag, lördag, så jag missade den precis (eftersom jag åkte igår, fredag). Men jag gav honom en tidig present, en bild av en anka och en albatross. Det är hans favoritfåglar, han är alldeles fågeltokig :)

Landskapet steg från platt till berg på väg till Q-town, så vill jag ha det


En av världens bästa vägar, typ. Särskilt när man har bra musik att lyssna på också.

Berg, berg, berg runt hela staden. Gick runt på promenad idag och fotade

Adrenalinkickar vart man än ser


Röd Kotte

Mycket är på Alp-tema i staden, och det känns väldigt mycket som en alpstad ^^

Välkarvat träd


Det fanns sådana utmärkta klätterträd...

...så Kotte klättrade upp för att känna sig som hemma

Om något missat det så gillar jag röda färger ;)  Vad tycks om min nya mössa och vantar? Köpte de på väg till gården, det är Nya Zeelands fina blandning av Merino-ull och Possum-hår. Otroligt varma och mjuka

Påväg tillbaka kom tuff-tuff båten